Life according to Irene

Det är för Amy jag gör det. Gillar du det jag gör så är det kul...men det är inte därför jag gör det.

Det är för Amy jag gör det. För Amy och mig. Mamma Amy som säljs med den som troligen är hennes bror. Någon trodde brodern var en syster och när det blev tydligt att det inte var så var det en annan som borde brytt sig men inte gjorde det. Det är för att Amy jag bryr mig. Lilla rädda Amy som varit dräktig och ammande sedan hon var baby själv  och om hon överlever tredje dräktighet och förlossning vill jag ändra inriktning i hennes liv. Hon ska slippa mer avel och få galoppera på en gräsmatta. Ha tillgång till bra mat och få det liv en bortskämd älskling ska ha.  Då känns det bra i mig också. Gillar du det jag gör så är det kul…men det är inte därför jag gör det. Gillar du inte det jag gör, tja det berör mig inte överdrivet det heller även om jag beklagar dem som inte har förmåga att bry sig och ha empati med varelser mindre än de själva.

Ett slut är även en början. Så ser jag det. De senaste månaderna har varit turbulenta för mig och mycket har förändrats i livet det senaste året. Saker som varit självklara under lång, lång tid finns inte längre och viktiga personer, två och fyrbenta, som jag älskat bortom allt förnuft är borta.

Mitt liv går in i en ny fas, har delvis redan gjort det, och jag är lite rädd men samtidigt nyfiken.

Livet är spännande och jag gillar det för det mesta.

Vill ni läsa om mina och marsvinens öden och äventyr så tror jag ni blir besvikna nu: det kommer inte att uppstå en ny blogg som denna.

Jag kommer säkert att skriva, både på uppdrag och av egen lust och vilja men inte bara utifrån marsvinsperspektiv. Det betyder inte att jag tröttnat på marsvin, jag älskar marsvin bortom all sans och vill ha dem i mitt liv. ALLTID.

För er som vill läsa om marsvin ur ett eragonskt perspektiv rekommenderar jag främst webbsidan www.eragons.se Troligen kommer den att vara mindre styvmoderligt behandlad i framtiden 🙂

För er som gillar mitt sätt att se på saker och vill förändra verkligheten för marsvin: Jobba där du står men ägna dig inte åt halsbrytande “räddningsaktioner” tvärs över landet. Det finns ingen hållbarhet i det i alla fall. Det är bara ett halvtaskigt plastplåster med Bamsebilder på en varig böld. Bygg nätverk, berätta för andra och gör motstånd mot dumheten. Var en del av lösningen och inte en del av problemet. Använd huvud och känslor. En vän skrev igår;

“De som bryr sig mer om hur de själva uppfattas mer än vad de åstadkommer, de Disneyfierade hjälpare  som under en ädel svepkappa gör våld på djuren för att RÄDDA undan döden.  När djuren borde räddas undan människan.”

Jag och denna vännen tänker inte samma i allt. Men vi tänker samma i tillräckligt mycket och vi respekterar varandras åsikter. Jag är glad för henne. Jag är glad för de som gör mina söndagar till mina egna och de som knappar in trista fakta i små excelrutor så att vi snart kan överblicka de senaste årens eragonsverksamhet.

Jag är ledsen och beklagar de som jag inte går i takt med, för visst hade det varit roligt om alla älskade, tyckte om, respekterade och samarbetade med varann?

Det där med respekt är svårt, men jag försöker att ha det. Dock är jag en människa med de begränsningar en människa kan ha. I den begränsningen finns att jag aldrig kommer att respektera avel av små oskyldiga djur baserat på att de ska sitta på en spånplatta med plyschtyg och kammas, sprayas eller trimmas. Då får de lobotomera mig först. Där deras utseende ska bedömas?! Jag kan inte ens betygsätta hur dumt det är. Det ligger utanför betygskalan.

När du vill hjälpa marsvin; överdriv inte och ta hjälp av dem som gått före dig. Men var för den sakens skull ändå kritisk, skeptisk, tänk själv och tänk ALLTID: om jag gör så, vad innebär det? vad händer sedan? vem påverkar det?

Idag skriver vi in de fyra sista djuren “utifrån” och sedan kommer vi bara att recycla de djur som en gång skrivits in som omplaceringar i Eragonsverksamheten.

För allting hänger ihop och allting har en ände.

Vegankorven har två.

Kram till er som är snälla och ett fantastiskt nytt 2014

// Irene Vegankorven Ljunggren

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

19 Inlägg för Life according to Irene

  1. Rumporna skriver:

    TACK själv Irene för din energi och ditt varma hjärta.
    Vi är många som kommer sakna dina viktiga inlägg i en blogg.

    Men vi kämpar vidare tillsamman på annat sätt. Var så säkert.

    Ett gott slut och ett Gott Nytt Djur År <3

    Kram i massor.
    Oink från Puff och Pixie

  2. Susanna skriver:

    Du inspirerar mig på så många sätt, så snälla, sluta inte att skriva 🙂
    Gott nytt år!

  3. Johanna skriver:

    Du är fantastisk, glöm inte det ♡

  4. Camilla skriver:

    Jag är tyvärr en av dem du inte känner att du går i takt med, i alla fall det senaste jag hörde ifrån dig, men ändå har vi nog lika stort hjärta för de små. Jag förstår att du slutar skriva här, även om jag tror att det är ett forum som når längre ut än FB-gruppen och Eragons hemsida.

    Jag tycker också att det är synd att Eragons ändrar inriktning, även om jag med förnuftet kan förstå varför. Nästan 10 år är lång tid att i princip ensam dra runt en omplacering. Även om du haft hjälp de senaste åren har majoriteten av allt arbete och framför allt ekonomin legat på dig. Det du gör nu med Eragons, i alla fall som jag har förstått det, kan vara precis lika bra om man bara lägger manken till i början. Och då inte bara du…

    Du gör en klassiker 😉 Det är skönt att inse att du är precis som alla andra. Min svägerska gjorde det vid 40 😀 Lycka till med ditt nya liv efter 50 🙂 Med heltidsarbete, nytt veganleverne och rensat liv.

  5. Mirjam skriver:

    Vackraste vegankorven har lämnat mer än ett spår bakom sig, ett stort arv med kunskaper som vi är många som kan fortsätta förmedla. Allt smått blir stort en dag. Jag ser fram emot den dagen då det skrivna ordet vill komma tillbaka, utan de orden och alla nedskrivna tankar på gamla hemsidan hade jag aldrig fått glänta på guldkistan där vegankorven bor. Jag är tacksam för att du orkat ploga vägen så länge och älskar dig precis som du är, en ände, två ändar, tre ändar kanske oändlig.

  6. MillanDeluxe skriver:

    Ja! Ett rungande ja! Ja till att hjälpa andra, stora som små, med ett eller flera ben. Både de små och de stora. Både de som bara är ungar men även de som är äldra, sjuka, fula eller otama.

    Tyvärr är det svårare att hitta hem åt de som inte har runda ögon, lagom blöta nosar och mjuk päls. Varför är det så? Har man svarat på den frågan så tycker jag att man kan sätta fart och rädda hela världen! För då kan man verkligen göra nytta. Inte bara för de enskilda individerna utan för hela samhället.

    Gott Nytt! och Irene, du ädla kärring mot strömmen, vi ska nöta fler frågot i nästa år, för att vi kan!

  7. Andrea skriver:

    Tråkigt att Eragon trappar ner, men samtidigt fullt förståeligt. Kommer självklart att hänga kvar i FB-gruppen även 2014.

    Otto (f.d. Pelle) och Elsa (f.d. Daisy) har nu varit hos mig i snart ett år. Utan Eragons hade jag aldrig träffat dem alls. Jag har fått äran att vara del av deras liv för resten av deras liv! Tack Irene, och gott nytt 2014!

    / Otto, Elsa, Lily, Stella och Andrea

  8. Karin H skriver:

    Eskil, Astrid, Salt, BabyZoo, Murvel, Myssli och Maja skickar sina varmaste hälsningar till dig och önskar dig all lycka med vad du företar dig. De vill också tacka för att du lärt matte så mycket. Om marsvin och engagemang.
    kram

  9. Christina med Malte, Astrid, Lycka, Frk Hillevi Klarin och Py skriver:

    Kära Irene, tack för allt! Tänk vad mycket du lärt så många människor. Kommer att sakna att läsa dina inlägg här. Om några dagar fyller Lycka 6 år, kan du tänka dig?! Bara ett av många fina djur du räddat. Vi ses snart igen hoppas jag.
    Kram Christina

    • ireneljunggren skriver:

      Lycka, lilla gumman <3 Tänka sig att hon kunnat bli så gammal trots epilepsi. Lycka var verkligen rätt namn, tack Christina för utan sådana som dig hade jag stått mig slätt. Kram!

  10. Ingrid skriver:

    Irene, du är en sådan förebild, jag beundrar dig så in i bänken och har gjort sedan jag först fick nys om Eragons. Du öppnade mina ögon på många sätt och jag vet att detsamma gäller för så många andra.

    Så många marsvin har fått och kommer få det bra tack vare dig. Inte längre genom omplaceringen som sådan, men genom det nätverk som byggts upp kring verksamheten, med värderingar kring empati och djurens bästa framför allt, som kommer leva vidare och fortsätta växa.

    All lycka till dig framöver! <3
    Riktigt gott nytt 2014 och stor kram från mig, Stig-Merlin, Platon och husse Johan!

    • ireneljunggren skriver:

      Tack Ingrid! så bra, jag är glad att du kallar det ögonöppnare. Det är inte alltid vara bekvämt att vara den som väsnas, tänker och tycker, men om du är glad att jag fört dig framåt och så är jag det också 🙂

  11. Therese skriver:

    Du är och kommer alltid vara “vår” marsvinstant 🙂 <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *