Vi har en tendens att underskatta våra hundar.

Skärmavbild 2013-10-16 kl. 20.47.24

 

Jag ska strax bege mig till Tv4 och sminket, men först vill jag blogga kort med dig.

Om min hund har kraftigt underbett, kan då andra hundar misstolka min hund och tro att han visar tänderna?

Om jag ler mot en främmande hund, kan den då uppfatta mig hotfull eftersom jag visar mina tänder?

Jag tror svaret på båda frågorna kan vara – ja.
Men samtidigt är min övertygelse att de allra flesta hundar uppfattar det helt enkelt som det är – Att du ler!

Om en hund med kraftigt underbett ”visar tänder” så säger resten av uttrycket, kroppen, något helt annat.
En hund som inte är ängslig eller orolig, en hund som inte på något större sätt avviker från det ”normala”, tror jag en hund väldigt enkelt ser detta.

Detta med att man inte får le mot en hund, att man inte får titta en hund i ögonen, är något jag hävdat är vansinne ända sedan jag var tio år gammal.
Jag insåg då att hundar kunde läsa av vår mimik minst lika bra som vi själva kan läsa av varandras ansiktsuttryck.

Än idag kan man läsa vetenskapliga undersökningar och forskningar omkring detta, där forskare och etologer nu kommit på att hundar kan läsa av oss lika väl som vi läser av varandra.
Detta förvånar mig som sagt, det har jag förstått i trettio år. (men fått skit för det under väldigt lång tid, i och för sig)

Om du ler mot mig, men gör det hånfullt – Då ser jag det!
Varför skulle då en hund inte se detta?

Om du tittar på mig, möter min blick, för att du är arg, hotfull, eller kärleksfull – Då ser jag det!
Varför skulle en hund inte göra det?

Jag roar mig ibland att läsa hundböcker och slåss då ofta av dessa gamla fördomar och myter.
Om en hund är osäker/orolig – då ska man bete sig som ett ”ufo”. Sätta sig på huk, titta åt andra hållet och så vidare….. Snacka om att göra en hund orolig!
Uppträd som vanligt folk, säger jag!

Man får inte titta på en hund, man får inte le mot en hund, en hund kan då uppfatta det som ett hot.  (?)
Min övertygelse är nog att hunden blir mer misstänksam mot dig om du undviker dennes blick, om du är stendöd i din mimik.

Men om du stirrar på mig, eller på min hund – Då blir nog både jag och min jycke osäkra.
Om du visar dina tänder för mig och min jycke utan andra ”tyck om signaler” – Då blir både jag och min jycke oxå osäkra.

Underskatta inte jyckarna, kan du läsa av kroppsspråk och mimik – Då kan jycken det, det lovar jag!

Nu måste jag mot Tv4. Är med kl 08 45. Syns då!     🙂

32 svar på ”Vi har en tendens att underskatta våra hundar.”

  1. Du Fredde. De flesta forskare och etologer har nog inte kommit på att hundar kan läsa av oss. Många av dem ansåg nog det redan innan. Däremot har de genom vetenskapliga studier kunnat bevisa det. Så att personer som du slipper få skit för det och kan backa upp dina tankar med vetenskap.

  2. fast idag vet vi att hundar inte tolkar våra leenden (att vi visar tänerna) som något negativt, utan som något positivt. De har LÄRT sig att ”läsa våra signaler” genom +30 000 års domesticering, sitter i dess ”dna idag” så att säga 😀

  3. Lite rolig rubrik med tanke på att du just satt och underskattade hälften av alla arbetande terriers som inte råkar vara jrt, i tv.

    Problemet, när man har en ”position” som ju du har, du är ”kändis” och ”hundexpert” (nåja) så måste man vara påläst, och faktiskt veta vad man säger, för folk (gu be vars) lyssnar på vad du säger.

    När det kommer till terriers har du tidigare visat en total okunskap, och det är egentligen inget fel i det. Man kan inte allt, så är det bara.

    Felet du gör, är att du uttrycker det som om du faktiskt visste, när man behöver spendera 5 minuter med tex en tjt för att förstå att du pratar i nattmössan.

    Det förstod 100% av alla terriermänniskor, när du i expressens hundbilaga tyckte att tjt var en aktiv familjehund. Som tur är föds just tysk jaktterrier upp av förståndiga människor som bara säljer sina hundar till aktiva jakthem.

    Så, håll det till det du kan, så tror jag det blir mycket bättre. Om du nu inte vill lära dig mera, för då är det bara att slå upp en bok eller två.
    Mvh
    Ylva.

    1. Oj så många ggr jag sagt exakt de du skriver. Att hålla sig till de man kan. Brukar vara mycket bra!
      Det var bra skrivet detta.
      De jag reagerar på FS är att du idag i tv:4 lät som du citerade Patrik berggren i vissa bitar. Självklart är de helt ok att lära sig av andra de har även jag gjort. Men att prata som om man själv kommit på de. Är ju inte så ”ödmjukt” FS 🙂
      Mvh

  4. Fredrik
    Visst ligger det mycket i det du skriver.
    Dock blir det lite fyrkantigt om man bara tar det du skriver rakt av.
    Då hundars förmåga att lära sig vårat kroppsspråk och tolka det som en människa är en anpassning. Att visa tänderna eller titta en hund i ögonen om man inte känner hunden? Är nog lika dumt som att dra en grov fräckis på en ny arbetsplats. Man vet inte om den går hem eller om nya chefen anser att man ej passar in och man får sparken? Man känner helt enkelt inte hunden. Och bör därmed inte utmana ödet. Att jag kan både visa tänderna och titta min egen hund i ögonen är ju knappast ett problem i.o.m att vi känner varandra. Och min hund vet mitt kroppspråk.

    1. Jag håller också med Janne. Jag har i många år märkt som hundkonsult att om jag går fram mot en främmande hund och dessutom tittar denne i ögonen, även om det är på ett vänligt sätt, så reagerar ofta den hunden och tänker ”Vad vill hon mig? Vad har jag gjort?” MYCKET bättre att totalignorera hunden och låta den lukta av en först. ”No touch, no talk, no eye contact” säger en viss person som också har mycket hunderfarenhet…

      Sedan finns det förstås många sociala hundar som inte alls bryr sig om att en främmande människa böjer sig fram, ler och tittar på dem. Mycket handlar ju om hur social eller hur reserverad hunden är. Men man lägger en press på den främmande hunden helt klart.

      Om vi tror att Fredde faktiskt kan mycket hund så skriver han ibland snabbare än han tänker, för då och då kommer det ”grodor” i inläggen, vilket visar sig i att många/de flesta av dem som svarar inte riktigt håller med…
      Undrar om han inte har den här bloggen för att lära sig av kommentarerna lika mycket som att han lär ut till oss med sina inlägg…

      1. Håller också med. Om jag träffar en främmande hund som jag märker är osäker (rädd) ,så undviker jag att titta på den. Möter jag en hund som är mer ”framåt och tuff”,och som t.o.m söker ögonkontakt,så kan jag möta ögonkontakten.
        Vi har ,i vår bekantskapskrets,en osäker och mycket signalkänslig hund. När den hunden möter folk han inte känner,och som tittar på han, så blir han oerhört stressad och osäker. Ägaren måste hela tiden säga att dom ska helt ignorera hunden.
        Så, det är inte så enkelt att bara säga att ALLA hundar ”klarar av” att man tittar dom i ögonen. Individer,Fredrik! 😉

        Undrar om dessa forskare har studerat osäkra,rädda främmande hundar..?

      2. Gunilla Jag tror nog att Fredde skriver många gånger för att provocera för att debatten ska vara så stor som möjligt.
        Vi ska inte glömma bort att han skriver bloggen på uppdrag åt Agria. Och ju fler som snurrar och skriver här är ju bra för det företag som har en logo högst upp på sidan.

          1. Det var skönt att höra med tanke på den tid Fredrik måste lägga ner på att mer eller mindre dagligen skriva nya inlägg. 🙂

            Mvh,
            Johan

      3. Jag har märkt att om jag går fram mot en främmande människa och samtidigt tittar denne i ögonen, även om det är på ett vänligt sätt, så reagerar ofta den personen och tycks tänka ”vad vill han mig”.

        Jag har oxå märkt att när en främmande häst kommer mot mig och tittar mig i ögonen, även om det är på ett vänligt sätt, så kan jag inte låta bli att undra vad den vill.

        Kanske finns det ett samband här någonstans som är mer generellt och inte bara kopplat till hundar? 😉

        Mvh,
        Johan

        1. Det tror jag absolut, jag tror man tjänar på att vara lite försiktig med för intensiv ögonkontakt oavsett vilken art man möter. Känner man individen så är det ju en annan sak 🙂

          1. Pssst. Jeanette (o ni andra som var inblandade). Kax fungerar bra på Acana fodret 🙂 Blandar nu med det andra tills den påsen är slut så…vi fortsätter nog med det fodret sen.Lillgrodan är pigg o glad nu. Har tänkt på det så har han aldrig varit bra i magen sen han kom, men aldrig gnällt förrän sista tiden. Men nu är allt bra, bajset bra, inget gnäll, inget kräks, o VÄLDIGT pigg o glad 😀 *pustar ut*

          2. Tror oxå det. Skulle säga att tar man ögonkontakt med någon mer än lite flyktigt så är det ju ofta för att man vill denne något. Tills man får reda på vad någon som tittar en i ögonen vill så blir man ju lite fundersam tills man fått reda på det.

            Sen hänger det nog på vilka erfarenheter man har av liknande situationer som avgör hur man reagerar, men att dra några generella Alltid/Aldrig-antaganden tror jag är att göra det väl (felaktigt) enkelt för sig. 🙂

            Mvh,
            Johan

          3. Åh vad bra Marie! Vad glad jag blir 🙂
            Ibland är symtomen väldigt diffusa och inte förrän man testar ett annat foder märker man att hunden mår bättre 🙂
            Hm det kunde ju en treåring räkna ut haha

  5. Jag tror jag gillar kolla åt sidan faktiskt.
    För när jag tänker på det så när min hund möter främlingar som säger ”jag har alltid velat ha hund” dom är oftast lite försiktiga och inte så på.
    När han träffar folk som säger ”jag har själv hund” då är han ofta lite avaktande av att dom är väldigt vanliga.

    Och när han träffar min hundrädda vän blir han as glad och nyfiken för hon så starkt undvikande viker undan huvudet. Så jag tänker att har man en liten osäkerhet i hunden verkar den lilla huvudvridningen göra mycket.

    Sen en observant border collie skulle nog tycka man var as konstig, så jag tror på att individanpassa sitt språk faktiskt 🙂

  6. När en hund kan känna av ett elliptiskt anfall och varna innan det bryter ut, då inser man hur signal känsliga våra hundar är. Sen när vi tittat på varandra jag och min hund här ler jag mot min goa hund, jag skulle inte klara av varken folk eller hund om man inte har ett samspel med kropp och ögon. Då behöver människor nästan inte prata utan man ser vad dom ska säga. Det är ju kroppspråk man läser av sin hund. ( ja i bland pratar hon också ja sitt språk där finns många olika nyanser på det språket. )

    1. Fast när det kommer till EP handlar det inte om kroppsspråket utan mer lukter av kemiska processer som sätts igång innan en människa ser själva anfallet …

  7. Jag uppskattar om okända totalignorerar min hund och istället fokuserar på att prata med mig. De som tittar på o samtidigt pratar till min hund blir hon väldigt osäker på. Brukar sluta med att dessa personer blir utskällda.

  8. Min ena hund blir helt till sig om någon ler mot henne, den mindre, mer osäkra hunden blir för det mesta helt rabiat. Och min yngsta brukar också bli helt till sig.

  9. Har en fundering kring min 5-månader gamla valp (Schäfer, hane). Ofta när vi leker och busar med honom så reser han ragg, främst vid skuldrorna. Detta när vi leker utan leksaker eller annat, alltså bara härjar med honom. Är det normalt att han reser ragg då, finns det något som ”lekragg”? Han visar inga övriga tecken på aggressivitet utan det är en viftande svans, lite gläffs och hopp å studs för fullt…

    1. Det är nog jättevanligt, tror jag. När jag iakttar min hund (som ofta reser ragg) gör jag tolkningen att hon är osäker/upphetsad/stressad. Men det har absolut inget med aggressivitet att göra. Hon bara reser raggen och sedan lägger den sig när hon slappnar av.

    2. Raggen framme vid skuldrorna reses vid upphetsning, för att göra sig större. Antagligen blir han exalterad vid er lek och därför reses raggen om han inte visar andra tecken på aggression så tror inte jag att du behöver bekymra dig. Se bara till att du har kontroll över leken och att när du avbryter så gör hunden det också.

    3. Bara en tanke: Raggresning styrs inte av viljan. Det är därför inte korrekt att säga att hunden reser ragg, utan det är raggen som reser sig på hunden. För att något stimuli får binjurarna att utsöndra adrenalin. Hunden blir mer förberedd på action, vanligtvis mot något som den känner sig osäker på. Åtminstone har jag lärt mig att det funkar så.

      1. Hej Emeli!

        Jag tror din hund blir lite osäker på dig och att du leker lite för tufft med han. ta det lite lugnare och var inte på för mycket. Ge honom pauser och låt honom komma och dra igång leken igen. En del framför allt unga hundar tycker inte om för tuff lek.

  10. hundar läser små, små nyanser. Ex. jag sitter i soffan och någon av mina hundar ligger i närheten, så tittar jag på hunden och ler bara en liten, liten aning, kanske egentligen mest med ögonen eftersom jag blir glad av att se en av dessa underbara hundar, så ser man hur det glimmar till i hundens ögon, man liksom ser ett ”leende” och så börjar svansen sakta röra sig.
    En stund av stilla, ordlös ömhets- och kärleksbetygelse.

    1. Fint skrivet. Känner igen det där. Jag kan också le åt mina hundar och få ”ett leende” tillbaka 🙂

  11. Hej!

    Jag tror inte Fredrik går fram och tittar en osäker hund i ögonen. Sen tycker jag att det var jätte roligt skrivet att folk beter sig som ett ”ufo” när dom har lärt sig att sitta på huk och titta bort när dom försöker ta kontakt med en osäker hund. Jag har sett detta med folk som har läst sig till hur man ska göra. Det blir jätte dumt i hundens ögon. Jag tror folk ska försöka aggera mer spontant utan att tänka för mycket i sitt umgänge med hundar. Det känns som om hundarna är duktigare på att lära sig människospråk än människor är på att lära sig hundspråk.

Kommentarer inaktiverade.