Lyssna inte på mig, jag är inte värd att lyssna på.

Om du säger till en familjemedlem att det denne gör inte känns okej, hur vill du då att denna ska svara och agera?

När du säger detta, tycker du då att det är okej att ni inte får ögonkontakt, att personen i fråga fortsätter titta på tv, sänder iväg ett sms till en kompis, eller avbryter dig genom att börja prata med någon annan?

Nä, troligtvis inte. Då du säger något till en individ, då du säger att det denne gör inte känns bra så vill du ha kontakt. Du vill sannolikt att individen lyssnar på dig och visar att den lyssnar på dig.

Du kan kalla det för att individen öppnar upp för kommunikation, och jag menar att man kan kalla det för att visa underkastelse.
Nu är underkastelse ett hårt ord och för många betyder det mer än att lyssna och vara uppmärksam. Och jag kan i viss mån hålla med, och därför väljer jag ofta att kalla det för – Att öppna upp för kommunikation.

När du ska tillrättavisa din hund så måste du få detta svar av din hund oxå.
Tillrättarvisar du men det slutar med att du ger upp eftersom du inte når hunden, hunden öppnar helt enkelt inte upp för kommunikation, då har du förlorat mer än vad du vunnit.
Istället för att du lärt hunden att – lyssna på mig, det lönar sig – så har du lärt hunden att – lyssna inte på mig, jag är inte värd att lyssna på.

Anledningen till att en individ, hund eller människa, inte öppnar upp för kommunikation beror sannolikt på en eller flera orsaker.
Dels så tycker inte individen du är värd att lyssna på. Du är tråkig och inget du säger är intressant.
Eller också väljer du fel tillfälle att föra en ”diskussion” på.
Det sista är fullt möjligt och jag kan ta ett tydligt exempel. I princip vad som helst kan vara ämnet då jag sitter och tittar på sista minuterna i hockey OS-final där Sverige spelar.
Hur intresserad jag än är i den person som försöker säga något, så är jag inte intresserad av detta just då.
Det är otaktiskt av en person att försöka föra en diskussion med mig då, och det bästa hade nog varit om personen förekommit genom att säga nåt  stil med – Du, om tio minuter börjar ishockeyn. Kan vi prata några minuter innan dess.

Tänk er skillnaden, samma sak sägs men det blir totalt olika resultat.
Alltså skillnad på framgång och misslyckande.

Det är just därför det är så viktigt menar jag att förekomma en hund innan problemet uppstår. Annars blir det i princip omöjligt att kommunicera.
Många gånger är en hundägare väldigt otaktisk.  🙂

Och när du tillrättavisar, var lugn, var inte arg, var tydlig, använd fysisk kontakt och rör vid hunden (så kommunicerar hundar), använd ditt kroppsspråk….. När hunden svarar…. för den måste svara – Då belönar du genom att ge hunden fördel i att visa detta.

Detta med att ge hunden fördel i att ”svara på kommunikation” gör även vi människor.
Om jag är arg på en medarbetare till mig, och jag bestämmer mig för att ta detta med denna….. om medarbetaren ”svarar” på det jag säger då ”taggar jag ner” och gör situationen trevlig igen.
Om medarbetaren inte ”svarar” då ”taggar jag upp” tills det att denne ”svarar”.

Alldeles för många tillrättavisar hit och dit och ger blanka f-n i att/om hunden svarar.
Det är ren och effektiv träning som ger en hund som blir signalokänslig. Alltså en hund som inte bryr sig om dina signaler, alltså tvärtemot vad du vill.

Många, dock inte jag, pratar om att det kan vara en effektiv metod då hunden gör något fel att sätta hunden i ”time out”, att helt enkelt låtsas om att hunden inte finns.
Jag gillar inte den här metoden och tycker faktiskt att det är en ”hård metod”.

Men när hunden inte öppnar upp för kommunikation då du vill kommunicera, då kan man säga att hunden gör just så med dig 🙂

Så.. är det med det!   🙂
Hur tänker du?
Alla åsikter är rätt, om man står för sina åsikter 🙂

62 svar på ”Lyssna inte på mig, jag är inte värd att lyssna på.”

  1. Intressant, sant o många poänger. Man ser faktiskt inte vad man själv gör. Bra tränare o jobba själv framför spegel förbättar mkt 🙂

  2. Jag har fäljt din blogg ett tag och den har gett mig en hel del, du skriver så att man förstår för det mesta. Men just det där att öppna sig för kommunation har jag inte riktigt fått kläm på det fören nu. Och därför har det gått lite så och så.
    Men nu när du tog upp det så ska du se att vi kommer att komma en bit till på inlärning.
    så tusen tack för att du tar dig tid att skriva den här bloggen, den är helt suverän!
    Ha en trevlig dag och krama hundarna.

  3. Hej! Förstår precis vad du menar..mitt problem är att jag hamnar mer eller mindre lite för sent..tänker i första hand på hundmöten, min hund är mycket svår att nå när hon hamnar i affekt, hon gillar verkligen att det händer saker, hon har en stark kamplust i det mesta, vilket ofta resulterar i fysisk kraft, hon ska framåt i alla lägen, upplever det som svårt att bryta när hon blir triggad, å går liksom i gång på fysisk kontakt..om jag bara står still och håller henne i kopplet, så är det tillräckligt för henne att jobba upp sig..hon är inte elak eller så, men stark och gillar fysiskt motstånd, om jag puttar till henne så blir hon nästan bara hetare..kan det vara så eller gör jag fel?

  4. Visst är det så och om man dessutom jobbar på kontakt relation utöver detta så öppnar hunden upp mycket tidigare och mer direkt tycker jag.
    Jag har alltid en bit brandslang med i fickan på promenader för att belöna kontakt och kommunikation.

  5. Det smidigaste är väl ändå att vägleda rätt innan hunden ens tänker på att göra fel? Risken finns ju alltid annars att vi ger uppmärksamhet till något som vi inte vill ha mer av och av misstag förstärker beteendet 🙂

      1. Jag kanske har missförstått, men jag förstod det som att tillrättavisningen kommer när hunden inte är öppen för komunikation med syfte att ”öppna upp”. Och då menar jag att jag själv har som mål att börja ”vägleda” tidigare, dvs när hunden fortfarande är med mig aktivt, och inte vänta tills jag behöver be om uppmärksamheten. Men som sagt, jag kan ha fattat fel och att vi menar samma sak 🙂

        1. Alltså om hunden får förutsättningar att göra rätt hela vägen så finns det inget att tillrättavisa.

          1. Ja det känns krångligt att vänta tycker jag också, plus roligare att ge uppmärksamhet åt saker som jag vill ha mer av :).

            Men däremot tänkte jag inte alls så förut, då tyckte jag att ”klickertänket” verkade krångligt och svårt, så saker ändras hela tiden, och alla har sin syn och sina erfarenheter 🙂

          2. Mitt ”problem” där är att jag vill se mer av hundens egna personlighet och hundens glädje när den får göra det den tycker är roligast i världen.
            Dock måste ju det ske under kontrollerade former och jag har faktiskt inte en aning om hur jag skulle kunna uppnå det enbart med klickerfilosofin/-metoder.

            Mvh,
            Johan

          3. Stina, jag hade också svårt att se hur man skulle få ihop ”klickertänket”, med den kunskap jag då hade.

            Att lära sig ”klickerträning” var en UTMANING för mig, 1) få huvudet runt hur det fungerar och 2) slå hål på att det ”inte fungerade”

            Men jag ångrar inte en sekund ATT jag under en tid ”kastade bort” gammal kunskap, förutfattningarna, för att verkligen lära mig klickerträning.

            Det jag gjorde för att lära mig var att ta kontakt med den bäste på området (Maria Brandel) gå privatlektioner, hon guida mig vidare till annan utbildning, Canis 1-åriga klickertränarutbildningen.

            Det handlar mycket om att dels få både teorin och praktiken, att ha någon att ”bolla frågor” med när saker dyker upp i praktiken så att säga …

            Johan, hade du bott närmre hade vi kunnat träffas och ”träna lite klicker” 😉

        2. Tror inte du missförstått. Ser oxå en skillnad där som du beskriver.

          Dock ser jag några svårigheter med att enbart jobba på det sätt du beskrev…iaf svårigheter för mig. 🙂

          Dels tror jag det är väldigt svårt att undvika att det trots allt händer oförutsedda händelser och de måste jag kunna hantera på ett bra sätt…och där tycker jag Fredriks inlägg visar på hur man kan hantera det på ett bra sätt.

          Dels har min hund alltid varit väldigt utåtriktade och älskat att springa omkring och leka och nosa. För att jag då skulle haft en chans att förlita mig på agera medan jag hade hennes uppmärksamhet så hade jag varit tvungen att kraftigt begränsa detta, vilket inte ligger i linje med mina värderingar om schysst djurhållning.

          Därför väljer jag att primärt förlita mig på den metod Fredrik beskriver men när tillfälle uppstår väljer jag mer än gärna att göra som du beskriver.

          Det var lite min syn på saken. 🙂

          Mvh,
          Johan

          1. Jag håller med dig Johan, jag vill också ha en fri och glad hund med personlighet, helt meningslöst annars ju! 🙂

            Vägarna dit kanske är lite olika bara, jag har själv inte haft problem att hitta dom verktyg jag behövt inom klickertänket.

          2. Det kan säkert variera mellan olika hundar oxå vilken metod som är mest lämplig…och vad vi väger in i hundens ”personlighet”. Tycker hundar är lite knepiga där med tanke på hur formbara de är.

            Själv har jag funderat en del på det, men jag kan inte komma på hur jag skulle lyckas med det jag vill enbart med klickertänket. Skulle nog krävas att jag var tvungen att ändra min målbild för att få ihop det…och det är ju alltid en utmaning. 😀

            Mvh,
            Johan

          3. Johan, jag bor på landet och tillåter min hund att ”vara yvig” av lite olika anledningar (landet, mörkt, isolerat och hoffen är en vakthund, ja du fattar nog) men inte har klickerträningen ”begränsat mig” eller ”hundens personlighet” förändrats.

            Hon är också väldigt social, tar gärna kontakt med främmande som kommer hem …

            Beror nog mest på ATT du undermedvetet har lite ”förutfattade meningar” om ”hur det fungerar”, men det är bara att ”tänka runt problemen” utifrån ett ”klickerperspektiv”, men som i mångt och mycket annat, är det svårt, mycket svårt, att förändra sina egna beteenden och tankar 😉

          4. Patrik, du har säkert en poäng i det du skriver. Även om jag känner mig rätt säker på principerna bakom klickertänket så saknar jag ju erfarenhet av hur det kan gå till i praktiken.

            Sen är det som du skriver ibland riktigt lurigt att börja tänka i andra banor och ändra värderingar/åsikter och det är nog där skon klämmer för mig. Kanske inte så mycket när det kommer till förståelsen som att ändra värderingar, men alltid bäst att lämna det osagt. :-).
            Jag får nog försöka få lite mer erfarenhet av klickerträning för att se om det kan leda in på nya spår.

            Får tacka för erbjudandet ovan. Ändrar sig omständigheterna så kommer jag hålla dig till ditt erbjudande. 😀

            Mvh,
            Johan

          5. Kul vinkling på principen ”belöna det du vill se mer av” i artikeln. Faktiskt är det så jag jobbat mycket då jag haft svårt att hitta andra belöningar som fungerat bra.

            Tror absolut att det är som du skriver…dock upplever jag att min hund fokuserar mer på det aktiva och mindre på det kreativa. 😀

            Men även om jag har bra belöningar så kan jag ju bara belöna en sak i taget i syfte att förstärka det…precis som jag bara kan korrigera en sak i taget för att motverka det.

            Det innebär ju att om det är 1 sak som är rätt och 99 som är fel så är det ju lämpligt att belöna den saken för att förstärka det.

            Men om det är 99 saker som är rätt (och även självförstärkande då hunden väljer dem själv!?) och 1 som är fel, hur ska jag då på ett fungerade sätt få hunden att förstå vad jag vill (rätt vs. fel) enbart mha. belöning (utan att inskränka på de 99 rätta sakerna).?

            Det är det jag inte lyckas klura ut. 🙂

            Mvh,
            Johan

          6. Hihi du är intressant att prata med Johan, kanske att jag behöver jag ett konkret exempel här för att förstå helt, och klura på hur jag skulle tänkt 🙂

          7. Kan bara instämma! Tycker det är suveränt att bolla tankar med dig då vi ser lite olika på saker och ting. 🙂

            Vi kan ta ett väldigt enkelt exempel, drag i kopplet. Om det enda som är fel är att hunden drar i kopplet och allt annat är rätt, hur ska jag då, enbart mha. belöning, få hunden att inte dra i kopplet samtidigt som jag inte vill förstärka/påverka något av de andra som är rätt?

            Eller uttryckt på ett annat sätt, målbilden är att hunden ska få göra precis vad den vill utom att dra i kopplet. 🙂

            Jag vet faktiskt inte hur det skulle gå till, så har du en bra idé så blir ingen gladare än jag! 🙂

            Mvh,
            Johan

          8. Jaa ok nu förstår jag hur du menar, bra exempel! Även om det bara var taget ur luften så träffade du helt rätt, eller fel haha för jag började skriva en hel roman och det går ju bara inte. Får återkomma när jag har ett mer kort och koncist svar så ni slipper mitt svammel om all misslyckad koppel”träning” jag själv gjort, mina lärdomar och teorier.

        3. Aha, då fattar jag. Jag inser mer o mer att jag nog läser vad andra skriver med min erfarenhet och att andra läser med deras.
          Läser jag det Fredrik skriver med mina ögon så menar ni exakt samma sak men säkert kan inlägget tolkas annorlunda.

          1. Ja jag håller verkligen med, det är så olika hur vi tolkar det vi läser. Något som är svårt för mig att greppa är klart som korvspad för en annan 🙂

  6. Det skulle vara tänkbart om min hund inte tittar mig i ögonen vid en kommunikation då om detta händer får jag öva kontakt relationen. Men hundar med mycket egen vilja och trygghet. Då kanske man får öva mer olika kontakt moment med den.

  7. Riktigt bra liknelser tycker jag då de var lätta att relatera till och förstå.

    Det enda jag inte riktigt köper är att öppna upp för kommunikation är att jämföra med underkastelse. Visst, underkastelse innebär nästan alltid att öppna upp för kommunikation men jag kan se flera exempel på när öppna upp för kommunikation inte innebär underkastelse…men det är ju egentligen inte så relevant i detta sammanhang så det får väl läggas in under OT.

    Däremot håller jag inte riktigt med om att man inte ska/bör vara arg eller irriterad när man korrigerar hunden. Innebär det att man inte ska vara glad när man berömmer hunden heller…i.e. är det verkligen fel att visa känslor när man kommunicerar med sin hund??

    Jag är övertygad om att vår kommunikation med hunden blir betydligt tydligare och lättare att förstå om vi visar våra känslor…eller kanske snarare att det lätt blir otydligt om vi samtidigt som vi försöker kommunicera något trycker tillbaka de känslor vi försöker förmedla.

    Dock är det viktigt att kunna tygla sina känslor lite så att de inte går bärsärk och framförallt att inte vara långsint och hålla kvar irritationen efter att hunden slutat göra det som jag inte vill och öppnat upp för kommunikation…men klarar man av det (vilket f.ö. är en träningsak) så skulle jag vilja föreslå att det är att föredra att visa om jag blir arg. 🙂

    Mvh,
    Johan

  8. Om frugan säger att det behövs diskas och jag ignorerar det så blir hon sur och låtsas att jag inte finns (sätter mig i time out )och det blir en otrevlig stämning,nästa gång hon frågar mig så gör jag det för att det inte ska bli en otrevlig stämning, och om hon sen visar uppskattning för att jag gjort det så blir det hela mycket mer positivt och roligare att göra det nästa gång hon frågar ! eller ?

  9. Johan
    varför ska målbilden vara att hunden får göra precis vad den vill utom att dra i kopplet?
    Det blir alldeles för otydligt för hunden.
    Tydliga ramar med vad som är förbjudet och vad som är tillåtet
    Problemet sitter egentligen inte i att den drar i kopplet eller gör utfall osv.
    Utan det är att dessa hundar tillåts att strunta i sin ägare och agerar på egen hand. Det är alltså inte dom som är ute och går med hunden utan det är hunden som är ute och går med dom.

    1. Ingen fara, tror jag är med på vad du menar.

      Den målbild jag beskrev var en liten förenkling för att så tydligt(?) som möjligt försöka visa på ett exempel av det jag menade i mitt tidigare inlägg.

      Dock bör jag väl tillägga att det ligger väldigt nära så jag vill ha det och jag håller inte med om att det skulle vara otydligt för hunden. Att inte dra i kopplet blir ju ramen (tillsammans med ett par andra regler) och allt därutöver är i princip tillåtet. Tydligheten kommer ju i hur väl och konsekvent jag kan visa på ramarna (och kanske hur kul jag kan få allt som är tillåtet att vara?! Därför använder jag t.ex. ett flexikoppel istället för ett vanligt).

      Sen självklart berömmer och uppmuntrar jag när hon tar kontakt med mig, men jag vill absolut inte ha en hund som hela tiden söker min uppmärksamhet eller hela tiden går i en viss position bredvid mig. Sånt beteende får det att krypa i kroppen på mig! Min hund får gärna skita i mig om det dyker upp nåt kul så länge hunden inte är under kommando och så länge jag inte säger något annat.

      Däremot, till mitt försvar ;-), har jag tränat mycket kontakt då jag har min hund lös för det mesta och vi leker och myser varje dag. Jag försöker även vara öppen för kommunikation så min hund känner att hon kan påverka mig oxå så mitt primära fokus är att skapa en så god relation som möjligt med min hund.

      Det är lite av min syn på det. Hoppas jag inte rörde till det för mycket så att det blev obegripligt. 🙂

      Mvh,
      Johan

      1. Håller med om att det är stressande med en hund som går vid sidan KONSTANT och tex tigger eller går breve som en zombie. Jag vill också att min hund ska nosa kring, kissa och vara utåtriktad på vanlig promenad, så länge vi gör det ihop och har trevligt.

    2. Jodde: Johan gav mig ett exempel för att jag bad om det, så det var nog en hypotetisk målbild. Men den råkade stämmer väldigt bra med hur jag vill ha och har det på promenad.
      Det behöver inte alls bli otydligt för hunden, gå och strosa och nosa och se dig omkring i lugn och ro men kolla av med mig då och då och kom närmre mig om kopplet börjar sträckas, smidigt och harmoniskt. Att betinga spänt koppel och göra det till en signal för att vända är inget svårt, sen är det bara att kombinera det med vanlig följsamhetsträning och lite självkontroll och lära hunden att det är skoj/lönt att hänga på i den riktningen jag går.

      1. Så kort och gott, övningarna jag kört för att få det som jag/vi vill på promenad är:
        Silky leash lekar: för att få hunden att inte dra bort från tryck.
        Skvallerträning: för eventuella störningar som kan dyka upp. Belöningsplacerat strategiskt vid min sida: så att den är som en bra grundstation att utgå och ofta komma tillbaka till.
        Kontaktljud: som hunden lyssnar glatt på om jag vill ha dens uppmärksamhet.
        Allmän följsamhetsträning utan koppel: häng med mig, vänd med mig, stanna när jag stannar, backa när jag backar osv.

        Detta i kombination med att jag har varit noga med att bara själv ge avståndsminskande signaler på promenad så att min hund vill vara i närheten av mig (dvs jag drar aldrig i kopplet eller höjer rösten mm, min hund är väldigt känslig för sådant och blir låg).
        Han har en skön sele som han trivs med och ofta ett ganska långt koppel som inte hinner sträckas innan han kommer tillbaka.

        Klassikern att stanna när hunden drar är ju himla bra, men funkade inte alls på min hund i början, han tyckte den va tråkig så den fick vi vänta med tills andra bitar va på plats.

        Nu blev detta inte så kort som jag tänkte, men lite mer konkret kanske ändå 🙂

        1. Och eftersom min hund hade tränat på att dra i kopplet i många år innan jag började träna så var vårt fösta och största steg att minska stressen kring promenader och teama ihop oss. I början fick vi träna på minsta lilla promenad jämt, men det var ju för att jag hade misskött mig så mkt innan.

        2. Får tacka för din beskrivning. Dock måste jag googla ett par av dem för att kunna bemöta det du skriver. 😀

          För be om att återkomma i frågan. 🙂

          Mvh,
          Johan

        3. Så, nu har jag kollat inte lite silky leash på tuben 🙂
          Det var faktiskt det enda jag oxå misstänkte skulle kunna fungera för att belöna bort drag i kopplet.
          Dock visade alla de videos jag såg på just det beteendet jag inte vill ha, ett överdrivet fokus på föraren. Men det kanske är en övergående fas? Tyckte mig även se inslag av korrigeringar, men mer om det längre ner.

          Skvallerträning är nog bra om man har en bra belöning, även om det går emot det jag skrev om att inte förstärka ett enskilt beteende. 😉 Samma sak med att belöningsplacera hunden vid sin sida.

          Dock kan man nog tillskriva lite av det jag gör med de principerna som gäller för både skvallerträning och belöningsplacering oxå, om än i en trubbigare version med lite trubbigare resultat. 🙂

          Följsamhetsträning kör jag oxå med lite då och då, men inte så mycket för jag tycker det ger detta överdrivna fokus på föraren som jag inte vill ha.

          Dock gjorde inget av detta att min hund slutade dra i kopplet. Att lägga till korrigeringar hjälpte dock.

          Det gjorde det även i de videos om silky leash jag såg. Där stannade de upp när det blev för svårt och sen belönades hunden när den släppte efter. Vissa vill ju inte kalla att stanna upp för en korrigering, men så som det beskrivs fungera så uppfyller det ju alla kriterier jag läst om positiv bestraffning.

          Sen tycker jag oxå att man kan ifrågasätta detta med att kontrollera miljön och ta bort allt det som hunden tycker är kul och intressant (aka distraktioner) bara för att jag själv ska framstå som roligare(än jag kanske är?). Visserligen effektivt, men är det schysst??

          Mvh,
          Johan
          .

          1. Det med att kontrollera miljön, är något man gör OM DET BEHÖVS! och det är ”övergående”. Dvs, vissa miljöer blir för ”svåra” för hunden, så den inte klarar av ”det man vill”, då bör man ”kontrollera miljön” så den blir lättare så hunden KLARAR av att LYCKAS, sedan bygger man ju på ”svårigheterna” och till slut har man en hund som ”klarar alla miljöer”

            Inte så krångligt, om man inte vill göra det krångligt då 😉

          2. Håller med om att hunden håller mkt fokus precis när man tränar övningarna och det är bra, men sen när det sitter och man tar med dom ut i ”verkligheten” så tycker jag att dom brukar funka när dom ska och resten av tiden är hunden ”ledig” liksom, så har det blivit för oss iaf.
            Jag försöker själv använda så lite negativt straff som möjligt och istället shejpa och fånga, för att inte skapa konflikt mellan störningar och mig.
            Min hund lär sig bäst/snabbast om han känner att får styra och inte blir begränsad, men han är ju också av en väldigt självständig rastyp som är avlad för att ta egna initiativ utan att samråda först 😉

            Nu kom jag kanske ifrån ämnet lite, ursäkta 🙂

          3. Och jag skulle inte köra silky leash med en hund som uppfattar spänt koppel som obehagligt (det är väldigt individuellt) men det brukar gå att göra det skoj om man börjar supersmått, det fick jag göra för att ändra känslan. Om jag någon gång får en valp så skulle jag nog dock hypa det direkt, för det är smidigt att ha tänker jag, även om man inte vill använda det jämt eller styra sin hund med kopplet till vardags.

          4. Patrik, visst är det så att jag oxå gör det till viss del vid behov och håller med om att man inte bör göra det krångligare än det är. Samma sak med korrigeringar. 😉

            Stina, kul att läsa att det fungerar bra vid behov utan att påverka ”vardagen” för hunden. Det tar jag med mig.

            Jag försöker oxå undvika konflikter i den mån det går utan att tumma på mina egna regler/värderingar, men jag drar mig inte för att ta dem där och då de uppstår. Själv upplever jag att konflikter, om de sköts på rätt sätt, oftast kan leda till en än bättre relation och ökad ömsesidig förståelse och respekt. Av den anledningen ser jag inte konflikter som något nödvändigtvis ont. 🙂

            Mvh,
            Johan

          5. Fast en hund som upplever ett spänt koppel som obehagligt gör väl sitt bästa för att undvika det och då uppstår väl rimligen inte problemet med drag i koppel alls!? 🙂

            Mvh,
            Johan

          6. Så kan det absolut vara, eller så skapar obehaget stress som pajar inlärningsförmågan och då tänker hunden inte riktigt logiskt och drar eller låser sig :). Olika från fall till fall tror jag.

          7. Stina!
            Jag tycker du är inspirerande när du berättar om din hund och er träning. Det märks att du är lite nördig(ett ord som är 100 positivt för mej) när du berättar om olika klickertänk, du har verkligen satt dej in i allt.
            Du verkar inte döma ut dom som inte håller med dej utan försöker förstå och hitta saker som du håller med om och argumenterar på ett trevligt sätt det du inte håller med om. Vill man inspirera någon så brukar det sällan fungera om man förutsätter att andra är lata, mindre intelligenta och okunniga..

            Den som verkligen är duktig på något, tex klickerträning, ser svagheterna i metoden och inte enbart fördelarna. Ofta är det nybörjarna som ”kan o vet exakt” och dom som är extremt duktiga är mer ödmjuka.
            Jag tycker du verkar både ödmjuk och kunnig samtidigt som du inspirerar andra. Bra jobbat!

          8. Visst kan det vara så att det leder till att hunden låser sig så det ballar ur, men som du säger så fungerar ju ingen inlärning då vilket utesluter både klassiska belöningar och korrigeringar för att lösa det.

            Dock tror jag att det är väldigt ovanligt att en hund skulle låsa sig så pass, men som du säger så gör man nog bäst att behandla varje fall för sig.

            Mvh,
            Johan

          9. Stort TACK Anna (och Johan), ni kan inte ana hur glad jag blir, så himla snällt skrivet, det gjorde min dag! Desamma tillbaka till er!

    3. Varför skulle det bli otydligt för hunden?

      Detta är rätt, detta är rätt, även detta … men oj, drag i kopplet var inte rätt …

      Själv använder jag så få regler som möjligt, lättare för alla parter att hålla reda på istället för tusenelva regler 😛

  10. Jag tycker att fler och fler som kommenterar här börjar låta som Fredrik, även om ni försöker att inte göra det. Lyssnat på honom har ni uppenbarligen gjort, trots att ni väljer att inte låtsas om det eller vägrar erkänna det. Poäng till Fredrik där alltså.

  11. Hunden är styrd av bla könsdrift och jaktdrift vilket gör att den är intresserad av att undersöka sin omgivning. Eftersom hunden sitter fast i ett koppel och har som regel ett snabbare rörelsemönster än sin ägare så kommer det vara så att väldigt många drar i kopplet. Det gör dom helt naturligt och för dom flesta så vänjer sig hunden vid obehaget i halsen när dom går och drar år efter år.
    Hunden behöver alltså lära sig av med att dra. Trots alla dessa övningar så måste hunden lära sig att det är ofördelaktigt att dra i kopplet.

    1. I vårt fall får jag nog säga att det va tvärtom, min hund tyckte att det va extremt ofördelaktigt med spänt koppel, vilket resulterade i

      1. Mer drag
      2. Gå i sick-sack framför
      3. Stressnosande
      4. Drag/lutande åt sidan när han gick brevid
      5. Skakade sig ofta
      6. En helt annan glädje och följsamhet när han var lös

      Först när han fick lära sig att spänt koppel kunde vara skoj och jag såg till att han inte behövde förvänta sig obehag (från mig, kopplet eller miljön) på promenad började han slappna av och gå fint.

      Jag kan nog sätta hundra spänn på att den träningen hade gått snabbare om han från första början sluppit lära sig att koppeldrag var obehagligt/ofördelaktigt 🙂

      1. Det du beskriver är ju inte alls ovanligt. Många hundar stressar av halsband och allra helst dressyrlänkar tex. Det är ju bara för att hunden inte lärt sig kopplingen mellan obehaget och behaget. Hunden vet inte hur den ska göra sig av med det obehag som halsbandet orsakar. Med systematisk träning med hjälp av korrigeringar så hade du löst det på nolltid.

        1. Nu är det löst sen flera år tillbaka tack och lov och vi har hittat ett sätt som funkar jättebra och jag är glad för vår resa som lärt mig mycket (och fortfarande lär mig). Men ändå skoj att höra hur du brukar göra om du orkar berätta? Jag älskar koppelträning så läser jättegärna mer!

  12. Har hört att det är ett problem om hunden följer efter ägaren inne i hemmet vartän han/hon går. . Skulle vara nån typ av signal att ”Jag litar inte på dig. Jag tror inte du fixar ditt ledarskap så jag måste kontrollera dig” . Att detta beteende alltså betyder att hunden är otrygg. I samband med detta har det sagts att man skall sjasa bort hunden. Har lite svårt att förstå detta eftersom hunden väl ändå skall ha koll på vad som förväntas av den härnäst. Eller?

Kommentarer inaktiverade.