Tre timmar skyddsdressyr, en härlig eftermiddag med mina hjältar.

Skärmavbild 2016-05-01 kl. 21.25.44

Skyddsdressyr – kanske är det hundsportens Formel 1. I alla fall om jag får tycka.
Den tävlingsgren eller utbildning av hunden som kräver den mest kompletta hunden vill jag påstå.

Den stora skillnaden på att utbilda en polishund mot en tävlingshund är förmodligen den erfarenhet en tjänstehund får i förhållande till tävlingshunden. Den erfarenheten hunden får ute i verkligheten ”slår” antingen ut hunden, eller gör den mer beslutsam. I ena fallet handlar det om att hjälpa hunden att orka med, att klara av sitt arbete. I det andra fallet handlar det om att ”hämta hem” hunden, att ”backa bandet”.

En polishund i ett skarpt läge har sannolikt aldrig varit med om det den blir utsatt för, medan tävlingshunden nästan alltid känner sig bekant med det som sker.

Men grundutbildningen av hunden är i stort identisk.

En tävlingshund söker som regel också skyddsutrustningen (ärmen) för att bita i, medan den rutinerade polishunden biter där den får tag.
Visserligen tränar man som regel även polishunden med skyddsärm, men i ett skarpt läge är det minst lika vanligt att den biter i benet eller i magen, eller där den får ett grepp.
Att en polishund alltid biter i armen, det är alltså en skröna.

En skyddshund biter inte en stillastående OCH passiv person. Gör den det så är den inte korrekt utbildad. En polishund utbildas dock att angripa även passiva figuranter med då endast på kommando från sin förare.

Träningen av en skyddshund bygger på belöningstekniker som på alla sätt är den samma som då du lär din hund exempelvis att sitta på kommando.
När hunden gör rätt, så får den fördel i att göra rätt. När hunden gör fel, då ignorerar man felet om det är möjligt och gör om övningen.

På en del av mina instagramfilmer (@hundcoachen) ser man mig ha en piska i handen. Den piskan är till för att dels höja hundens intresse för figuranten, men och göra hunden än mer aktiv mot figuranten.
Piskan tycker inte jag ska användas för att väcka hunden, däremot ”svarar jag hunden” med ett swisschande ljud då den gör rätt – Alltså, ge fördel i.

En skyddshund ska hantera tre ”motivationsfaser/grunder”

-Motivation att bita
-Motivation att bevaka
-Motivation att låta sig styras av sin förare

Har hunden dessa tre, då har du sannolikt en bra skyddshund.

En bra tävlingshund kan man träna upp, och lära att bita. Medan jag anser att en bra tjänstehund redan kan bitas, redan kan bevaka, men att man måste lära hunden att föraren styr hunden.

Det är därför en polishund testas ordentligt, utvärderas ordentligt innan en lång och kostsam utbildning läggs på hunden.

En bra skyddshund går inte att utbilda utan att föraren har en bra kontroll/lydnad på sin hund – Det går bara inte! Det är till och med omöjligt.
Därför vågar jag påstå att de säkraste hundarna vi har i samhället är just utbildade skyddshundar.
Inte nog med att en skyddshund måste ha en mentalitet som är balanserad och säker, så måste föraren ha bra kontroll på hunden.
Att en skyddshund skulle vara farlig på något sätt är alltså även det en skröna. (Blanda nu inte ihop skyddshund med vakthund/stakethund)

 

Tidigt i morgon bitti beger jag mig till Göteborg. Där ska vi filma i två dagar. I morgon eftermiddag för säsong 2 av ”Mitt liv som valp”… och på tisdag för Nyhetsmorgon och LillaNymo.

Nu checkar jag ut… G’natt!