Rädslor, lite att tänka på.

LillaNymo njuter av skugga och regn i sin hundgård.

Jag får enormt många frågor just nu om rädslor och vad man kan göra åt dem.

Många hundägare skriver till mig om valp/hund som är rädd för besök, för främmande personer, för dammsugaren, för mikrovågsugnen, osv.

Några punkter jag tycker är viktigt att tänka på när man upptäcker att hunden är rädd

1/ Gör det ngt? Måste hunden utsättas för detta?
(Måste min hund hälsa på främmande personer, måste min hund vara i samma utrymme då jag dammsuger osv. Kan man lösa saker enkelt genom att låta hunden slippa, då tycker jag det är bästa lösningen)

2/ Man måste ha klart för sig att stark rädsla kan vara plågsamt plågsamt för hunden att träna bort. Är det värt det? Samt att man måste vara oerhört vaksam på att träningen gör saker bättre och inte tvärtom.

3/ Du kanske är rädd för något och mår ganska bra ändå. Jag är livrädd för getingar och det går säkert att träna bort, men jag struntar i det eftersom mitt liv är så härligt i övrigt. Jag lägger hellre eventuell plågsam träningstid på något som är roligt och skoj.

4/ Rädsla som är förvärvat kan vara möjligt att träna bort, rädsla som mer handlar om genetik och medfödda mentala egenskaper är i det närmsta omöjligt att träna bort.

5/ Många gånger kan rädslan hos en hund försvinna om man under en längre tid låter hunden slippa det den är rädd för. (ex.. .min hund är rädd för män – Låt den då slippa hälsa på män)

6/ En helt trygg hund kan vara ett fint sällskap för din rädda och osäkra hund. Hundar iakttar varandra och härmar varandra.

7/ Med valpen och med hunden är det viktigt att redan från början inte ”ömka” eller reagera om din vovve reagerar negativt på något. Att nonchalera sin valp/hund signaler är ofta det bästa man kan göra.

Det finns så klart mer att tänka på när det gäller rädslor och oro, men det här var några viktiga punkter tycker jag.

Jag vill avsluta med att trycka på hur otroligt viktigt det är även då det handlar om rädslor och oro, att man har en fin relation med sin vovve. Oavsett vad du vill kommunicera till din hund – och inte minst när det handlar om rädslor – är det otroligt viktigt att ha en fin relation.

Så, som så många gånger förut – Arbeta med din och hundens relation, med er kommunikation, och skapa ett rejält förtroende för varandra.

Var rädd om vovven i sommarvärmen 🙂

9 svar på ”Rädslor, lite att tänka på.”

  1. Tänk, än en gång, håller jag med dig Fredde!
    En annan sak att tänka på, för att göra den ”rädda hunden lugnare” (rädsla bygger ofta upp stressnivåerna lite så där automatiskt) är att lära hunden att VERKLIGEN slappna av (det bör man göra med alla hundar, men speciellt de rädda hundarna), genom att ge den en liggplats, och ligger hunden där, är den ALLTID FREDAD, av ALLA!

    Detsamma gäller matplatsen, given mat är given mat, låt hunden äta helt i fred, lär den att även denna plats är HELT LUGN, absolut INGET kommer hända, förutom att maten kan intagas utan störning, oavsett!

    Ha en fantastisk sommar, på ön 😉
    /Patrik

  2. Jag ber snälla om svar..
    Jag har en Alaskan Husky snart 2 år gammal. Hämtade han när han var 11 månader gammal. Vet inte vad han varit med om tidigare.. bara att ”dem inte hade tid”. Han var ett rent helvete, en riktig vildhund för att vara helt ärlig.. var rädd och nervös för trafik, folk, hundar osv… Jag har jobbat stenhårt med honom, han får utlopp för sin energi genom att dra på skidor, gå fjällturer, dra cykel osv.. socialiserar honom även VARJE dag med ett hundgäng där dem får springa fritt och leka. Har även gått på hundkurs med honom… tränar också lydnad osv. Han har blivit SÅ fin. Problemet är att han har gjort utfall mot folk ett par gånger i skidspåren .. han har även gjort anfall mot 2 hundtränare på hundkurs när dem gått emot honom.. Han har aldrig lyckats bita nån annan (tack och lov) men mig har han bitit massor… jag är inte det minsta rädd för honom och visar ingen rädsla. Men bara för 2 dagar sedan bet mig i armen till blods vid ett hundmöte.. Han är van vid hundar, men en del hundar reagerar han konstigt nog på, och då går det alltid utöver mig. Han har bitit mig i benen, låren, händerna. Men aldrig såhär hårt i armen.. blodet forsade, fick åka till akuten och få stelkramp spruta och antibiotika. Han visade ingen ånger alls efter.. Fick en riktig tankeställare och alla tycker att jag ska avliva honom, men jag klarar inte det. Han är hela min värld… vad ska jag göra?!?!

  3. Hej, hur kommer jag i kontakt med dig. Jag vill köpa en hund.
    Har haft 4 stycken tidigare som tyvärr blivit gamla… saknar en kompis, vill hålla min hälsa vid liv och mina barn vill ha en kompis att växa upp med.

  4. Hjälp! Har fått hem
    En underbar liten Yorkipoo (12 veckor) som har mer pudel i sig än Yorkie. Tyvärr biter hon allt och alla. Jag hoppas varje gång vi är ute och möter någon att de inte vill hälsa ”på den söta lilla valpen” då jag vet att hon kommer bitas. Vi skriker högt ahh på hemmaplan , för att markera att hon gör fel. Och får vid vissa tillfällen vända oss om och ignorera henne helt. Trots detta fortsätter hon, emellanåt förstår jag att hon är överstimulerad och bara behöver sova. Men detta är verkligen jätte jobbigt. Hon är lättlärd och full av energi, men bitandet måste bort! Tips gärna!

  5. Vi har en omplaceringshund som morrar och skäller när vissa bilar kör förbi (företrädesvis EPAtraktorer eller andra dovt mullrande men ibland ”hänger det upp sej” och det är varje bil..) Jag vet inte om det är rätt men jag tolkar det mer som rädsla än att han varnar. Har fått rådet att gå fram till honom – tacka, titta mej omkring och ta med honom tillbaka. Finns det mer/något annat jag kan göra för att hjälpa honom att fatta att det inte är farligt och känna sej lugn?

  6. Hej! Kan möten med andra valpar trigga rädslor pga för tuff lek? Kan andra energiska och tuffa bitglada valpar ha ett ”dåligt inflytande” på en i övrigt väldigt lugn och bara nafsande valp? Vi pratar 11 veckor ish… Min lugna kille har börjat ta efter de tuffa killarna

  7. Bråttom! Hjälp oss hur man får tag på en hund som kommit loss. Rasen är concorso och är 6 mån. Och endast bott i området 2 nätter. Den håller sig i området och matte sitter på vakt på natten och där finns även en fälla. Hunden håller sig o området, och många ser den men den springer iväg och vågar inte komma fram. Den har nu varit ute i 4 nätter och hur i hela friden skall vi lyckas få tag i henne. Hon är valp och oerhört stressad. Snälla kom med förslag

  8. Mitt hjärta blöder för grannens schäfervalp, 8 mån. Familjefar o äldste son skriker på hunden när den skäller. De sätter ibland på henne munkorg. Hon verkar olycklig, ledsen och skäller mycket. Hon drar mycket i kopplet. Vad kan jag göra?

  9. Hej.
    Jag vill bara tacka för du gör det du gör. All den viktiga kunskap du sprider vi förlorade vår familjemedlem i mitten av april hastigt, råttigift. Någon som antagilen lagt ut i någon av förrådslängorna där vi bor. Det tog inte ens 5 timmar när det väl satte in. Från frisk hund till avliden. Hann inte in när jag väl fattade att något var fel. Helt horribelt.
    Det har tagit sån tid för oss att hämta oss emetionellt, speciellt för min 5 åriga dotter, vår hund och hon var absolut bästa vänner. Det var tack vare vår dotter då 2 år gammal som gjorde att Vera, hunden kom in i vårt liv.

    ( Hunden Vera var skulle bara vara hos oss i 2 veckor då 3 år gammal för att då varande matte var på semester)

    Hunden var orolig första dagarna och ville inte äta. Vi ställde ned mat vid de tidpunkterna det var dags för mat och 20 min senare tog bort skålen igen för att hon skulle vänja sig. Funkade inte.
    4:e dagen hör jag min 2åriga dotter i köket: ” Här. Vaaarsegod. Duuuktig. Här. Vaaarsegod. Duuuktig”
    Och det bara pågick, så jag gick för att se vad som hände. Min dotter stod vid matskålen och gav hunden en liten näve i taget. Hunden Vera satt bredvid, och åt försiktigt allt som min dotter gav henne.

    Jag var gråt färdig. Hunden Vera fick vara kvar, och de två, Vera och min dotter, hade ett sånt band. Helt otroligt band.
    Min dotter gråter fortfarande på kvällarna för att hennes bästa vän inte finns kvar.
    Nu letar vi ny hund, det går inte att leva utan hund, när vi alla har levt med hund i hela våra liv. Även jag, uppväxt med schäfer, haft två större blandraser själv, det går ej att leva utan hund då.

    En chodsky är det vi är ute efter, men det går trögt. Så klart. Men det ska få ta tid, så vi får en valp från en kennel vi känner oss trygg med.

    Men det jag ville säga med allt detta. Är att mitt sorgearbete sköter jag genom att läsa din blogg och se alla dina avsnitt på tv4play. På både gott och ont, så klart, min längtan efter hund blir så stor att det blir en frustiation, men också mer att jag kan börja minnas vår fina Vera, som bara fick knappt 7 år i livet, med glädje, inte bara den stora sorg och ilska (över ignoranta människor som sprider ut gift så nära öppen mark och skog) det har varit tidigare.
    Så tack att du finns till. Tack.
    ♥️

Kommentarer inaktiverade.