Uppfödare… till blandisar eller registrerade. Läs detta inlägg.

I slutet på nittiotalet var diskussionen allmän och stundvis intensiv angående farliga hundar.
Politiker krävde förbud av vissa raser, andra krävde förbud mot civila skyddstävlingar.

Diskussionerna och debatterna blev så allvarliga så att bland annat Svenska Brukshundklubben och polisen satt i nationell teve för att berätta vikten av civila skyddstävlingar.

Den ”farliga hund” debatten handlade egentligen om oseriösa ägare med en viss typ av hund, men det spillde över på alla seriösa hundägare.
De seriösa och de som bara älskade sina hundar blev på något sätt måltavlan, de kriminella som använde hundar för våld, hot och utpressning, dessa nådde man givetvis inte.

Just detta – att man inte når de som verkligen behöver – är samma argumentation jag hört sedan jag och Husdjuransvari norden AB lanserade hundägarcertifikat för Sverige.

I den ”Farliga hund” debatten tog svenska brukshundklubben och dess medlemmar ett klokt beslut.
För att få tävla i skyddsarbete, måste man genomgå en teoretisk utbildning, och på så sätt få något som kom att kallas för ”skyddslicens”.

Delar av tävlingssverige gick man ur hus för att protestera mot denna idiotiska regel.
Argumentationen då var lik den jag hör idag –

”Precis som om jag som hållt på med hund i 100 år behöver den här skitutbildningen”

”Det är så typiskt att vi som är seriösa måste göra detta medan de som är oseriösa kommer undan”

”Precis som om den här utbildningen kommer lära mig något jag inte kan”

Den här utbildningen av redan seriösa hundtjejer och killar gjorde – oavsett vad alla tyckte från början – dessa tjejer och killar mer ansvarstagande. Alla lärde sig något nytt, och ganska snart visade alla som höll på med skyddstävling att man var seriös. Detta sände ett budskap till media och politiker, till kritiker. Budskapet var – ”Jag tar ansvar, jag utbildar mig, mer kunskap är alltid bra”.

Vi var många som arbetade fram ”skyddslicensen”, jag var en del.

Krav på utbildningar, ”körkort” på att ha hund kommer mer och mer nere i Europa. Man inser att man måste göra något åt oseriösa hundägare. Att hundägare måste utbildas. Dels i hur en hund fungerar, hur den ska skötas, vårdas, lagar och regler och mycket mer.

Nu är jag drygt 20 år senare delaktig i hundägarcertifikat.
Något jag både är glad och väldigt stolt över.
Att seriösa hundägare gör utbildningen kommer vi alla som älskar hundar att tjäna på. Hundarna kommer ha ett bättre liv. Och alla hundälskares eventuella ”fiender” kommer att ha svårare att angripa oss som är seriösa.

Sen, oavsett vad någon kanske tänker – Så lär man sig något av utbildningen.
Du blir helt enkelt en hundägare som tar ansvar och lär dig mer. Kunskap är den lättaste last att bära.

Hundägarcertifiering har nu ett samarbete med Agria djurförsäkringar, vilket gör att du som agriakund kan göra utbildningen för halva priset.

Tänk dig om de flesta hundägare gick denna utbildning, tog hundägarcertifikat. Tänk dig om alla uppfödare sa åt sina valpköpare – innan du hämtar din valp vill jag att du gör utbildningen….. Bara på några månader skulle vi tillsammans höja ”lägsta nivån” i hundsverige, vilket alla skulle tjäna på.
Oseriösa hundägare som inte vill göra utbildningen slipper, men alla som är seriösa gör den. Det är nästan bättre.
Det skiljer den oseriösa mot den seriösa och ansvarsfulla.

Passa på att göra utbildningen för halva priser, gå in på länken www.agria.se/hundcert

4 svar på ”Uppfödare… till blandisar eller registrerade. Läs detta inlägg.”

  1. Jättebra tycker jag som är inne på 4ehunden och alla har haft sina problem. Med dom första labbe och schäfer och ett x antal kurser från valp till spårhundsgrupp. Tävlat i bruks(spår) och lydnad och utställning. Utan alla kurse hade jag varit en usel hundägare, gått samma kurser flera gånger bara för att lära mig och hundarna nya saker och att kunna ”umgås” med andra hundar tätt inpå utan att leka och visa sig tuff. Man blir aldrig fullärd, vare sig jag eller hunden. Dock med sista labbetik en omplacering med tonvis med hemska saker i bagaget, saker som jag som hundägare aldrig behövt uppleva, hugg vig obehagliga saker såsom rengöring av öronen, kloklippning av ena baktassen bla. och i Örjan morrade hon över matskålen vilket jag bara struntade i och på ett par dar fattade hon att jag inte skulle ta maten ifrån henne och nu 3år senare är det inget problem, men den ständigt återkommande öroninflammationen jobbar jag på. Ställer krav (har höga sådana) i olika situationer, hårt nja vet inte det, har många gånger genom åren fått ”kvitto” på att ställa krav och hålla på dom lönar sig i kniviga situationer. En sådan är totala lydnaden när man möter en ilske hund på en promenad, ett nej från mig och vi passerar utan problem. Nuvarande vovven är ibotten ursnäll men dom första 5 åren har satt spår, vet inte vad hon varit med om med ett polisomhändertagande tillsammans med 5 andra hundar och sedan varit på hundpensionat och sista där jag köpte henne och tror söker att dom visste om hennes problem. Så nu får jag verkligen nytta av mina kunskaper och dom grundar sig i alla kurser och även dina inlägg. Tack för dom.

  2. Hej Fredrik! Fantastiskt inlägg och bra tankar.

    Har ett problem jag skulle vilja ta upp med dig. Har en valp på 6 månader som skäller som en galning på folk som stannar och pratar med mig, men även på folk som vill hälsa på henne. Det är inget aggressivt skall, inget morrande eller så, dock blir hon väldigt lång i kroppen och vågar ta små steg fram efter någon minut. Efter en liten stund är det bra och då funkar det utan problem. Hur får jag bort detta beteendet? Mvh Julia Andersson

  3. Hej Har en fråga har en taxvalpar 9 veckor och en 1,5 åring (tax) de är sällskap / jakt hundar. Den lille visar ett helt annat sätt än den äldre då morrar och har ett helt annat lynne. Min fråga är kan man rätta honom redan nu? Eller är det för tidigt ? Hur är bästa sättet?

Kommentarer inaktiverade.