Många gör fel vid rädsla hos hunden.

Rädsla – något hundägare hör av sig mer och mer om till mig via sociala medier, mejl, sms.

Hundägaren vill ofta i första hand förstå vad som har hänt hunden, vad som gjort den rädd.
Sedan utifrån den kunskapen få hjälp med att träna bort rädslan.

Rädsla, det finns hos oss människor, det finns hos alla djur på jordklotet. Utan rädslor skulle vi sannolikt inte överleva.
Jag ser mig till höger och vänster innan jag går över en väg, jag vill ju inte bli påkörd. Den typen av rädsla och många andra rädslor gör att vi överlever.

Det är också viktigt att komma ihåg att det finns graderingar i rädsla. Allt ifrån en lätt oro, till panisk rädsla.

De vanligaste frågorna jag får angående rädsla är förmodligen – ljud, främmande människor, rädsla för olika typer av miljöer (höga trappor, hala golv mm), rädsla för andra hundar.

Många upplever att hunden som valp var trygg och säker, sen blev den rädd. När hunden blivit rädd har vi som hundägare en förmåga att försöka förklara rädslan som kommit genom en specifik händelse.

Ex vis – ”Fido har varit trygg vid möte av andra hundar. Nu är han 9 månader och blir väldigt rädd vid möte av andra hundar. Kan det ha med att göra att en svart hund tryckte ner honom i asfalten när han var 6 månader gammal, och hur ska jag träna bort det?”

Det sannolika svaret är faktiskt att det inte alls har med den händelsen att göra. Det sannolika svaret är att Fido håller på att bli ”vuxen” och nu reagerar när ni möter främmande flockar, vilket kan vara obehaglig i en hunds värld. Alltså ett helt normalt beteende man får jobba bort.

Men utgår man då ifrån att Fido är rädd, att det är händelsen från det att Fido var 6 månader, då kan allt bli väldigt väldigt tokigt och många gånger förvärra ”beteendet”.

Sannolikt handlar lösningen på ”problemet” att snarare visa/lära Fido hur ”flocken” ska uppträda vid hundmöten. Inget annat.

Rädslor mot människor, mot ljud och för olika miljöer, där handlar det ofta om medfödda egenskaper. Alltså inget som har hänt eller som du kunde gjort annorlunda.
Söker man då efter förklaringar till rädslan hamnar man ofta fel, och därmed hamnar man då ofta snett i träningen.

Rädslor är besvärligt, det är klurigt att träna, och man måste ha stor respekt för träningen och hunden.

Ta hunden som inte tycker om främmande personer som ett exempel – Låt oss säga att jag har rätt, att det till största delen handlar om en medfödd rädsla/oro, alltså något vi kallar ”brister i hundens tillgänglighet”, och ofta brister i hundens ”dådkraft” vilket är hundens förmåga att övervinna rädslor.
Om denna hund dagligen och flera gånger per dag dessutom tvingas eller i alla fall uppmuntras ta kontakt med främmande människor – för att förstå att människor är snälla – så sätter man denna hund i rädsla och oro dagligen. Detta brukar i sin tur bara ge än mer oro, och inte att glömma – En sämre livskvalitet för hunden.

Lösningen på denna typ av problem är att hjälpa hunden, visa hunden, stötta hunden.
Alltså – ”Fido ska vara vid mig, ingen kommer hälsa på dig, du ska inte hälsa på någon, med mig är du trygg”.
Alltså vara runt människor men låta hunden vara ifred och som ägare ställa lagom rättvisa och enkla krav på hunden. Det skapar trygghet och lugn.

Med detta sagt – Jag har en övertygelse om att ”letande av orsak” vid rädslor ofta skapar mer problem och bekymmer än vad det gör nytta.
Samt, när du försöker träna bort rädsla så är det viktigt att du gör det med ödmjukhet och respekt för hunden.

Ta hand om hunden i sommarvärmen, så hörs vi snart igen. / Fredrik Steen

3 svar på ”Många gör fel vid rädsla hos hunden.”

  1. Hej! Tack för ett bra inlägg, jag har väntat på mer information om detta och vill gärna ha ännu mer Jag har försökt att nå dig ang. min väldigt rädda Wolfdog hane på 4 år.

  2. Fick våt riesentik via flyg på rekommendation från vår hundtränare . 8 veckor. Från dag 1 morrade åt folk samt hundar . Det eskalerade tills vi vid ett års ålder fick ta hunden i koppel vid besök. Samt ett antal gå in i skogen vid möte.vid kloklippning o all omvårdnad avgrunds morr. Till slut när vi var på väg att ge upp ( vi var båda två vana vid brukshundar o retriever i många år) ändrade vi approach o kunde sitta o hålla i tassen en timme medan hon ville käka upp oss. Tränade avslappning samt oss själva . Hon är nu 10 år och älskar fullkomligt människor samt fyra små barnbarn vilken hon är underbar emot! Men måste säga att vi kämpat och gråtit med denna hund i flera år! Tog ett tag innan vi kunde se förbi hennes ofta våldsamma beteende och förstå hur vi skulle lösa det !! Men måste säga att hon lärt oss mycket och är en högst älskad familjemedlem

  3. Vi fick hem vår 10-månaders hanhund för en dryg vecka sen, han är adopterad av oss från Ryssland. Hur gör man då om hunden morrar mot och ”hoppar på” våran 11-årige son? Jag är hans ledare och han verkar vilja skydda mig. Det köper jag men jag vill ju också att min son och min sambo ska kunna umgås med hunden precis som jag gör. Jag vill inte att min son inte ska kunna vara med ”sin” hund. Kommer det släppa när hunden blivit mer hemmavan här? Kan vi träna honom på något vis?
    Så tacksam om jag får lite tips om detta.

Kommentarer inaktiverade.