Hundens välfärd – Kräver balansgång och stort ansvarstagande.

(bilden har inget med inlägget att göra)

Jag frågade en docent i etologi, och en av världens främsta forskare inom varg –

”Hur ser vargens munhälsa ut? Med tanke på att vi inom hundvärlden rekommenderar tandborstning, och vi vet att vargar inte borstar tänder….”

Han tittade upp i taket, funderade en stund, skrattade till…. sen sa han – ”Fredrik, ingen aning. Förmodligen får dom ont i tänderna….. (tystnad igen)….. han såg mer allvarlig ut, var tyst en stund till. Sen svarade han – ”Men lite tandvärk är sannolikt vargens minsta problem. Naturen och livet för vargen är oerhört hård och brutal, den varg som blir tillräcklig gammal för att hinna få dåliga tänder är sannolikt trots allt en varg som haft tur.”

Tänk så mycket reaktioner exempelvis en strypkedja på en valp kan skapa på sociala medier.
(jag vill understryka i sammanhanget att jag är emot strypande länk då det gäller hundträning)
Denna bild på valpen med en strypkedja kan skapa enorma diskussioner. Långa trådar av hat och ibland hot. Man diskuterar hundens välfärd, träningsmetodiker och så vidare……..

Samtidigt kan samtliga i denna diskussion senare på kvällen äta en portion ris med kyckling och currysås, utan att fundera lite över vem som har/haft det värst – Valpen med en strypkedja på sig, eller kycklingen vi äter upp.
Är en valp som dessutom kanske mår alldeles utmärkt mer värd än en stackars kyckling vi ändå ska äta upp?
Men det kanske är viktigare att en hundvalp mår bättre än en kyckling…. trots att båda är levande varelser med känslor.

Jag och många med mig kan gång på gång verkligen tjata om vikten av att träna hunden med positiv förstärkning, och att just denna typ av träning är bäst för dig och din hund……..samtidigt vet vi att naturen ”dresserar” minst lika mycket med motsatsen.
Att det är bäst att lära med positiv förstärkning – Det är alltså något vi själva har hittat på. Och inte något vi har stöd för i naturen.

Vi ska aldrig tvinga en hund till något hunden inte vill göra!
Spontant och direkt tror jag alla kan hålla med om detta, men om vi funderar en stund inser vi att detta inte alls är möjligt. Tyvärr.
Ett exempel kan vara en hund som har ont i öronen och måste få örondroppar. Varje gång husse eller matte tar fram dropparna flyr hunden. Man tvingas hålla hunden, sätta en snara runt hundens nos, och helt enkelt tvinga in dropparna i hundens öron.
Vad ska alternativet vara om vi inte gjorde så? Hunden måste ju ha sin medicin?

Vi kan lära en hund med hjälp av godis att acceptera att vi droppar medicin i öronen!
Ja, absolut.
Du och jag kan göra detta med våra hundar. Jag kan lära min Zara och min LillaNymo detta relativt enkelt…… men om jag har en hund som inte har samma typ av ägare, samma typ av mentalitet och egenskaper – Då är detta ljug! Det går inte att lära alla hundar, speciellt inte om dom har ont.

Men det är en fin tanke.

Hundar som biter andra hundar eller biter människor är sjuka hundar som inte mår bra. Antingen har dom ont någonstans eller så har hunden dåliga ägare och har varit elaka mot hunden.
En välmående hund skulle aldrig göra så.

Detta är också en stor lögn eller myt om du hellre vill kalla den så.
Det finns välmående hundar som lärt sig komma ”ur situationer” genom att bita (alltså positiv förstärkning), det finns välmående hundar där deras egenskaper är så pass extrema så att bita och ruska skapar ”må bra” känslor hos hunden.
Det finns en lång rad anledningar till varför en hund väljer att bita, en anledning kan så klart vara smärta eller elaka hundägare, men det är långt ifrån alltid….. långt ifrån alltid.

En hund som generation efter genereration avlats för jakt, avlats för vallning, avlats för kamp, avlats för vakt, avlats för skydd med mera…… denna hunden måste få göra just detta för att må bra är en riktig tankevurpa.
En bordercollie har mycket energi och behöver stimulans för att må bra. Den stimulin kan komma via agility eller sökarbete lika gärna.
Detsamma gäller jakthundar eller annan typ av hund.
En hund som är avlat generation efter generation för att arbeta, den hunden har stora resurser som man måste stimulera, men schäferhunden behöver inte använda sina resurser för att vakta eller valla för att må bra. Lika lite som ”kamphunden” måste få kampa och ruska för att må bra……..
En schäferhund med mycket energi och resurser som aldrig fått bita en människa, den hunden saknar ju inte att få ”bita människor”
En jakthund med mycket resurser och energi, som inte fått jaga… .den hunden saknar ju inte ”jakten”.

Detta ovan är bara några exempel jag vill belysa eftersom jag anser att detta är en utmaning och i viss mån en fara för våra hundar. Vi krånglar till det, vi använder oss av mänskliga värderingar, vi får så mycket information från både kunniga och okunniga hundexperter så att vi helt enkelt blir förvirrade.

Det finns till och med ”hundexperter” som menar att om du har problem med en hund som vill jaga efter vilt, så ska du låta den jaga efter vilt, för på så sätt ska hunden lära sig att det inte var så kul (eller något i den stilen).

Det finns ”hundexperter” som säger till hundägare med problematiska hundmöten att varje gång din hund vill engagera sig i en mötande hund, släpp fram hunden och låt den engagera sig – Då kommer hunden lära sig att det inte är så kul (eller något i den stilen).

När man pratar om hundens välmående och välfärd är det också viktigt att fundera över vilket tidsperspektiv vi tycker är viktigt.
Om min hund vill bråka med en annan hund, leka med en annan hund, som vi möter på promenaden så kan jag uppleva att jag är snäll, att hunden blir glad – om jag låter den göra detta.
Det känns bra där och då.

När jag väcker min son på måndagsmorgonen för att han ska hinna i tid till skolan, så kan det väl kännas bra som förälder att säga – Strunta i att gå till skolan om du vill. Stanna hemma och spela tevespel istället.
Mitt barn blir glad, kanske till och med säger att jag är världens bästa pappa, och vi båda två mår bra…..
Men är detta bra för barnet?
Har jag varit en bra pappa i längden, när min son får ej godkända betyg osv…?

En hund som får välja själv om den vill komma när jag ropar på den… vill den inte komma när jag ropar, så behöver den inte.
Detta är väl en härlig frihet för hunden vi ska sträva efter?

Det kan ju kännas så….. jag menar det…. underbart på alla sätt – Hunden får själv bestämma!

Men hur underbart är detta när hunden blivit lite äldre och jag inser att jag inte kan låta min hund vara lös något mer i sitt liv?

Det var härligt och frihet i början, men det resulterade i ett sämre liv för hunden i längden eftersom jag inte längre vågar släppa lös min hund……..

Detta är svåra ämnen, och det är en svår balansgång för oss som älskar hundar, och jag tror faktiskt inte att det finns något ”facit”.
Men jag tror vi krånglar till det och gör saker svårare än vad dom är.
En hund är ingen varg, och en hund har till 100% säkerhet ett bättre liv med sin familj än vad den skulle ha som ”fri”.
I en familj finns det regler som alla måste förhålla sig till.
Det är jättetråkigt att som förälder väcka sitt trötta barn en måndagsmorgon och mer eller mindre använda sin bestämmanderätt för att få barnet till skolan, men vi gör det ju för barnets skull.
När jag ska klippa klorna på min hund, så gör jag ju det för hundens skull…. oavsett om hunden inte vill eller inte.

Detta är såklart en balansgång, ibland en svår balansgång. Men framförallt har vi som hundägare ett stort ansvar. Ett ansvar att hunden ska må så bra som möjligt och leva ett så fint liv som möjligt.

Det här inlägget är lite av mina tankar och dom utmaningar jag anser att vi brottas med.
Jag hoppas att det inte blev för rörigt, men å andra sidan förstår du då hur röriga mina tankar är ibland.

Ha det bäst / Fredrik Steen