Fyran måste förstå att det är förbjudet i vår familj/flock.

2 kommentarer till Fyran måste förstå att det är förbjudet i vår familj/flock.
Fyran – Nyhetsmorgons nya tevestjärna.

Storpudelvalpen Fyran, nu 12 veckor. Han ska bli ledarhund, i vilket fall är det vår målsättning.

Jag tänkte att jag i bloggen framöver ska uppdatera dig lite hur allt går, vilka utmaningar vi står inför, hur träningen går och så vidare.

Att ha en ung valp, det är som ”rosa skimmer” i blandning av ”det jävligaste jag vet”.

Det är jobbigt, det är bökigt, det är full fart, det är utmaningar…… men det är oxå väldigt mysigt.

Den första tiden inriktar jag mig på flera saker.
Dels är det viktigt att man redan från början försöker lära valpen att känna sig trygg när man lämnar den ensam. Att en ledarhund kan lämnas ensam utan oro är väldigt viktigt. Dels för den synskadade, men också för hunden. Detta måste man träna på, det tar lite tid. Men ju fortare man börjar med den träningen, desto lättare går det.
Jag börjar alltid med den träningen när jag själv finns kvar i bostaden. Ställer för ett galler in till köket, där får Fyran vara när jag är i resten av huset. Sen utvecklar vi och går vidare.

En annan del som är viktig – Det är uppfostran!
Alltså, att jag tar vid där Fyrans mamma lämnade över till mig.
Jag sätter gränser, visar vad som är ok och inte ok. Här arbetar jag inte med belöningar (det gör inte tiken med sina valpar heller), utan mer tillrättavisningar och lär valpen att ett ”nej” är ett ”nej”.
I vår flock får Fyran inte tigga mat, han får inte vara i möbler, han måste klara av att jag hanterar honom (klo och pälsvård som exempel).
Samma sak gäller här, gör man detta arbete ordentligt blir valpen både tryggare och bättre.

Sedan börjar jag också med att lära Fyran att kommunicera och det jag brukar kalla ”nyckeln till inlärning”.
Jag vill att Fyran så fort som möjligt ska förstå att det verkligen lönar sig att kommunicera med mig, att det verkligen lönar sig att försöka göra saker jag vill att han ska göra.
Denna träning görs uteslutande med positiv förstärkning och med belöningar.

En sak jag börjat märka de sista två dagarna, det är att Fyran gärna vill rida på mina barn, detta är något jag måste få Fyran att förstå är förbjudet.

I all träning med Fyran vill jag också förstärka hans självförtroende i allmänhet, Inte för att han just behöver det, men samtidigt är en hund med ett starkt självförtroende alltid en tryggare hund. Det går alltid att göra starkare, det går alltid att förbättra.
Kan en hund ha för bra självförtroende?
Nej, absolut inte.

Just detta med att stärka en hunds självförtroende har jag en web-föreläsningen om den 1 december. Än så länge finns det kvar biljetter, gå in på
www.fredriksteen.se och klicka hem en biljett om du vill vara med 🙂

Ha nu en riktigt fin helg 🙂


En hund straffar inte, då blir det bråk…..

4 kommentarer till En hund straffar inte, då blir det bråk…..

En hund ”bestraffar” inte en annan hund i flocken.
En hund blir stressad av straff, straff skapar konflikter och förstör harmonin i flocken/familjen.

Däremot arbetar en hund med att ”förekomma”…..

Tänk dig –

En hund ligger på en skön sovplats.
Du sitter i en skön fåtölj.

En annan hund vill ta över sovplatsen.
En annan person vill ha din fåtölj.

Hunden med sovplatsen morrar och ”säger” till den andra hunden – Det är min sovplats…!
Du säger till personen – Jag vill sitta här, du får sitta någon annanstans.

Så långt är hundar och människor likadana……., men vi fortsätter –

Hunden med sovplatsen lämnar sin plats för att gå och dricka.
Du lämnar din fåtölj för att gå och dricka.

När hunden kommer tillbaka till sin sovplats har en annan hund tagit den.
När du kommer tillbaka till din fåtölj har en annan person tagit fåtöljen.

Men nu är vi människor annorlunda mot hur hundar är –

Hunden ser att en annan hund tagit platsen, går därför iväg och hittar en annan plats. (helt konfliktfritt)
Du ser att någon sitter där du satt, du startar en diskussion – ”jag satt ju där”.

Detta måste vi tänka på när vi arbetar med hundar. En hund kan ”försvara” en tillgång. Men har tillgången tagits av någon annan är den helt enkelt ”förlorad”.
Detta gäller sovplatser, tuggben eller vad det än kan vara.

Tänk dig då hur tokigt det blir för hunden när vi bestraffar hunden för något den nyss gjort.
Tänk på att alltid agera INNAN hunden gör fel, inte efter.
Tar hunden en macka som ligger på bordet, du bestraffar den – Det förstår inte hunden, och du förstör bara er relation.
Men om du säger till hunden innan den tar mackan, då förstår hunden och du ”pratar” med hunden på ett sätt hunden faktiskt kan ta till sig.

Detta önskar jag alla hundägare tänkte på lite mer 🙂


Min lilla storpudel.

5 kommentarer till Min lilla storpudel.
Min lilla Pudel, som är en storpudel. Tv4, Nyhetsmorgons nya teve-valp.

Lilla valpis får sitt namn framröstat av tittarna om en vecka. Tills dess går han under namnet valpis.

Det är både spännande och skoj att bli ägare till en pudel. En ras jag aldrig haft förut. Dessutom är det en spännande resa vi ska göra tillsammans.
Resan mot – Ledarhund.

Det är en hel del saker jag måste lära lilla valpis, som jag aldrig lärt tidigare hundar. Detta kommer du få vara med och ta del av på Nyhetsmorgon och på min Instagram @hundcoachen

Du missar väl inte att jag har föreläsningar på webben var fjortonde dag. Nästa gång är den 17e november.
Klicka hem en biljett om du vill vara med. Det gör du lättast på www.fredriksteen.se

Sen vill jag påminna dig om reflex… Att du och hunden har reflex på er, det räddar liv. Det är i princip omöjligt att se er i mörkret utan reflex, så snälla använd det.

ha nu en fin lördagkväll / Fredrik Steen


Hårda och mjuka metoder – En ickefråga!

3 kommentarer till Hårda och mjuka metoder – En ickefråga!

En labradorvalp på snart 4 veckor…… helt ärligt, är inte detta det sötaste som finns… förmodligen är det så.

”Fredrik, är du för hårda eller mjuka metoder?”
”Fredrik, om du ska placera dig i ett fack, tillhör du då den hårda skolan, eller den mjuka skolan”

Liknande frågor får jag dagligen…. och jag vet helt inte vad jag ska svara.

Vad skulle du svara om du fick frågan – När du mördar, mördar du helst med kniv eller strypsnara?

För det är ju trots allt så att ”hårda/mjuka” innebär ”snälla/elaka”.

Detta blir ju helknäppt.
Det var bara någon vecka sedan jag fick den frågan på en intervju av en journalist, och frågeställningen i sig vittnar bara om total okunskap i ämnet.

Ingen, aldrig…. ska någon vara elak mot sin hund. Aldrig någonsin.

All inlärning ska ske med positiv inlärning. Uppfostran ska ske med etiska och moraliska metoder. Precis som med barn.

Jag tar ett exempel jag tagit tusen gånger förut –

Jag sitter och hjälper min son med skolarbetet. Jag stöttar, hjälper och motiverar genom att erbjuda en glass då vi gjort klart. – Mjuka metoder, eller?

Plötsligt börjar min son riva sönder skolboken, förstör den totalt……….. Då säger jag åt min son att sluta omedelbart, och berättar varför man inte ska göra detta, och säger oxå tydligt att jag aldrig mer vill se något liknande – Hårda metoder, eller?

Det är här jag inte hänger med… det är här jag inte förstår. Varför vill vissa lägga in olika hundträningstekniker i hårt eller mjukt?

Hundträning ska vara en rättvis träning mot hunden, den ska bygga på positiv förstärkning.
Uppfostran bygger på krav och relation, att våga sätta gränser…… aldrig våld eller annat.

Så snälla, fråga mig aldrig mer om jag använder hårda eller mjuka metoder.
Jag använder mig av en individanpassning som är rättvis mot hunden, och en kommunikation med hunden som är etisk och moralisk riktig och bygger på respekt för en annan individ.

Blanda för tusan inte ihop – när jag ska lära min rottweiler att krypa på kommando, med när jag ska ta loss min rottis från grannen han just bitit sig fast i……


Snart lämnar jag iväg Steffi.

3 kommentarer till Snart lämnar jag iväg Steffi.

Jag lämnar Steffi snart, dessa två godingar får trösta mig när det är som tyngst.

I morgon, måndag, kliver jag och Steffi in i Nyhetsmorgon förmodligen sista gången tillsammans. Hon är stor tjej nu, och är så förberedd på kommande uppgifter och arbete som det bara går.

Nu ska hon tillbaka ner till Kustmarkens hundtjänst och först prövas till vad hon passar som. Kanske som ledarhund, vårdhund, assistanshund, eller kanske en ny typ av hund inom polisen – förhörshund.

Förmodligen klarar hon av allt, men det som är minst lika viktigt är vilket hon kommer att gilla bäst. Det är minst lika viktigt. Jag kommer att vara med henne i två dagar vid överlämnandet, och vara med att utvärdera lite.

Många frågar mig – ”Hur kan du vara så hjärtlös och lämna iväg henne?”

Att lämna en hund vidare till ett liv där hunden kommer vara i absolut fokus dygnet runt, året om. Att lämna iväg en hund som kommer bli en livskamrat och individens enorma hjälte dagligen, att lämna iväg en hund som kommer få den bästa skötseln en hund kan få, mest kärlek av alla hundar i världen…….. Jag vore sannolikt en egoist om jag inte lämnade henne.

Det är otroligt ledsamt för mig. Jag kommer gråta när jag lämnar henne, jag kommer gråta till och från några dagar innan sorgen lägger sig lite. Sedan en dag får jag ett filmklipp på Steffi. Ett filmklipp där jag ser glädjen och stoltheten i hennes ögon, där jag ser att hon hamnat rätt, då känns allt bättre igen.

Vi skulle knappt ha några tjänstehundar i Sverige om det inte vore för alla icke-egoistiska personer som lämnar sina hundar till arbete. Färre polishundar, knappt några ledarhundar, få tullhundar osv…..

Klart mitt hjärta brister……. så klart kommer jag att sakna henne. Men jag har daglig koll på henne ändå. Och hon kan inte man på ett bättre ställe.
Jag unnar denna lilla svarta och helt fantastiska labrador detta.

Jag älskar henne och det gör ont………..


Mitt koppel är riktigt bra.

4 kommentarer till Mitt koppel är riktigt bra.


Ett ”retrieverkoppel”, det är koppel och halsband i ett. En bit rep med en ögla där kopplet löper i som bildar halsband.
Jag älskar ”retrieverkoppel”, det är bara en stor hake på dessa – Det är att det normalt sett är strypande funktion på dessa koppel.

Därför har jag och Agria tagit fram ett eget ”retrieverkoppel”. Ett där det finns en spärr vilket gör att det är lika bra som ett vanligt ”retrieverkoppel”, men helt utan strypande funktion.

Detta är mitt absoluta favoritkoppel i vardagen.

Dessa skålar…. det är platta när de inte används. Perfekt att ha med på promenader, till fjälls, eller bara ha i bilen.

Min mössa…. med en liten vovve på (min streck-vovve/logotype)

Dessa produkter, och en hel del andra saker, finner du på www.agriashop.se


Jag vill att du och din hund ska vara lyckliga tillsammans.

5 kommentarer till Jag vill att du och din hund ska vara lyckliga tillsammans.

Det är underbart att äga en hund, det är fantastiskt att ha en eller flera hundar i familjen. Det tror jag alla hundägare är överens om.

Men det finns saker som kan bli bökiga och på så sätt göra huidägandet negativt.

Därför tycker jag det är viktigt att du tänker på –

  • Att lära valpen/hunden redan från början att den klarar sig ensam hemma. Vänta inte med detta. Besväret går inte över, blir inte bättre med tiden. Du måste ”göra jobbet!”
  • Att lära valpen/hunden att det lönar sig att kommunicera med dig. Ju snabbare du börjar träna detta, desto lättare kommer allt gå i framtiden. ”Gör jobbet!”, du måste träna detta.
  • Att lära valpen/hunden att klara av och acceptera en kravställning. Vare sig du vill eller inte kommer du och din hund komma i situationer under livet där detta är avgörande om ni ska ”lyckas” i situationen eller inte.
  • Att lära valpen/hunden att hantera ”hundmöten”. Träningen måste börja från dag 1, i alla fall om man vill arbeta positivt och inte senare hamna i problemlösning.
  • Att lära valpen/hunden gå i koppel.
  • Att lära valpen/hunden att komma på inkallning.

…… och säkert mycket mer.

Lär man valpen/hunden detta så blir hundägandet ännu bättre, mer konfliktfritt, och du och din hund kan njuta ännu mer av er samvaro.

Jag hör att många tror att ”problem” (inom ovan nämnda punkter) växer bort. Men jag menar generellt att så inte är fallet. Tvärtom blir problemen djupare för var dag.

Jag skriver oxå ”Gör jobbet”, för precis så är det. Man måste lägga några extra minuter i början för att hunden ska lära sig, men varje minut man investerar i sin hund är guld värda över tid. Repetera och träna, det är något man verkligen måste göra.

Hur man tränar på detta ovan har jag skrivit många gånger o m här i bloggen (och kommer skriva mer), och på min Instagram @hundcoachen lägger jag in inlägg nästan dagligen om just detta.

Investera lite lite mer tid i din vovve, gör jobbet, jag lovar att du och din hund kommer kunna njuta av varandra än mer då 🙂


Många frågor om valp och trappor, väldigt få om övervikt – Den verkliga faran.

3 kommentarer till Många frågor om valp och trappor, väldigt få om övervikt – Den verkliga faran.

Idag var det dags för Steffi att lägga sig på röntgenbordet. Vi röntgade både höft och armbågsleder. Det såg jättefint ut, vilket jag också både har hoppas och trott.

Ändå sedan LillaNymo gjorde entre i morgonsoffan på TV4 Nyhetsmorgon har jag fått tusentals frågor om valpar och motion, valpar och trappor. Dessa frågor har följt med när vi fick teve-stjärnan Solo, och nu även Steffi.

Jag har inte kunnat lägga ut ett enda klipp på mina sociala medier när någon av mina valpar går upp för trappan hemma utan att få en mängd nyfikna frågor, men också dumma påståenden som – ”Du som är hundexpert borde väl veta att en valp inte får gå i trappor”.

Varje gång har jag svarat vad som gäller, och hur jag tänker.

Alla mina valpar – även de som inte är med på Nyhetsmorgon – gäller samma sak.
Mina valpar får röra sig i princip hur mycket de vill.
Är vi på en promenad och det dyker upp en trapp, då får valpen gå upp där. När vi kommer hem efter en promenad från bostaden, då får valpen givetvis gå i vår trappa.
Jag går alltid korta promenader med mina valpar i omgivningen där jag bor, i stan med mera. När jag åker till skogen med mina stora hundar brukar valparna följa med även dit (visserligen får jag bära dem ibland om jag går långt). Händer dock väldigt sällan.
Går jag ut i skogen för att plocka svamp ett par timmar, då är det självklart för mig att ta med den lilla valpen på tio veckor.

Rörelse anser jag är viktigt för en valp. Lika viktigt som för barn.

Kan inte mycket gång i trappor skada en valp?
Jo, säkert. Det gäller även en vuxen hund. För mycket gång i trappor för hundar eller även för mig, tror jag är skadligt. Men att röra sig fritt, och gå upp för några trappsteg då och då är absolut inget jag oroar mig för.

Det som däremot är lite märkligt, det är det faktum att väldigt många har överviktiga valpar och hundar. Övervikt VET MAN ökar risken med skador, ökar risken för problem med skelett, ökar risken ohälsa något enormt.

Överviktiga hundar har jag aldrig. För det… det är farligt.

Så med det sagt – Pacco, LillaNymo, Solo, Steffi och många många fler…. alla de har gått i trappor som valpar (om vi ska passera en), alla de har varit med och skruttat i skogen som valpar – Men de har aldrig haft övervikt!

Men behöver aldrig tänka på motion med hunden som inte passerat året, men man behöver heller aldrig fråga sig om valpen kan gå ut på en härlig promenad med allt vad det innebär.

Låt valparna röra sig om de vill 🙂


Du måste visa vem som bestämmer – Ja, så är det faktiskt!

5 kommentarer till Du måste visa vem som bestämmer – Ja, så är det faktiskt!

Min hund morrar mot mig när jag sätter mig i soffan, min hund biter efter mig då vi möter andra hundar, min hund hugger mot mig då jag vill ta hundens ben, min hund bryr sig inte om vad jag säger…….

För en del är svaret och lösningarna enkelt på dessa problem – ”Du måste visa vem som bestämmer!”

Om min hund helt plötsligt hamnar i ett slagsmål med en annan hund, då vill jag så klart att min hund ska veta att när jag ropar – ”NEJ!” – då slutar min hund. Alltså att jag bestämmer!

Om min hund helt plötsligt ger sig av efter en katt, jag ropar – ”NEJ!” – då avbryter min hund jakten. Alltså att jag bestämmer!

Om min hund tuggar i sig något på promenaden som kan vara farligt för hunden, jag ropar – ”NEJ!”, då släpper hunden det den har i sin käft. Alltså att jag bestämmer.

Det finns flera exempel på när JAG vill bestämma över min hund, men det räcker med dessa tre som ett exempel.

Jag pratar och skriver dagligen vikten om relation, kommunikation, jämlikhet och respekt för hunden. Jag skriver mer eller mindre dagligen om att du och hunden ska ha en jämlik relation, om jag nu säger att ”du måste visa vem som bestämmer”, är detta inte lite motsägelsefullt?

Vi har regler, vi har ett samhälle som kräver relativt mycket av våra hundar, vi har ett liv idag som vi inte hade förr som ställer krav på våra hundar.

För 35 år sedan angrep grannens hund mig då jag var ute på tomten och spelade fotboll. Plötsligt kom grannens tax genom häcken, angrep mig och bet mig rejält i rumpan. Fyra ingångshål efter taxen canintänder.

Min mamma plåstrade om mig och sa – ”Sluta reta grannens hund!”

I dag hade det blivit polisanmält och åtgärd hade säkert tagits mot taxen och dess ägare. Jag lägger ingen värdering i detta i sig, jag bara konstaterar att det ser annorlunda ut idag.

Som tur är har inte hundar något som man kallar ”proportionalitetsprincipen”.
För oss människor är det värre om jag stjäl pengar av en gammal dam, mot om jag stjäl en kaka från hennes kakfat. Hundar har inte/kan inte göra den värderingen.

Och denna princip är ju till exempel anledningen till att hundar kan bli osams om en liten pinne i skogen, även om det finns tusentals andra pinnar som ligger där.

Denna ”princip” kan vi använda ”för att visa vem som bestämmer”.

Sedan måste vi ”välja våra strider” och inte förstärka en konflikt med våra hundar. Att i en konflikt situation ”(försöka)vissa vem som bestämmer”, det är korkat, verkligen korkat!

Jag ska försöka ge ett exempel –

Min hund vaktar sitt tuggben och hugger efter mig när jag ska ta det från hunden. Ägarens omedelbara tanke här blir ofta – ”du ska jäklar inte”, ”nu ska jag visa att detta är förbjudet och att jag bestämmer”…..
Här eskalerar man konflikten, skapar en sämre relation, och inte alltför sällan ”förlorar” hundägaren.

Min lösning, och den vettiga lösningen på detta är –

Jag byter tuggbenet mot en god godis, kanske en köttbulle. Skulle hunden trots en lyckad byteshandel morra åt mig, så bryr jag mig inte.
Jag löser situationen där och då, smidigt och helt konfliktfritt.

Men jag tar med mig detta, och ska ta tag i detta… inte nu, inte här, och i en helt annan situation.

Vid ett annat tillfälle är min hund lika god och glad som vanligt. Nu passar jag på.
Nu tar jag fram världens godaste tuggben, lägger mig på golvet tillsammans med tuggbenet och smaskar gott (du behöver inte äta tuggbenet själv).
Min hund hör mig, blir nyfiken, känner doften av ett tuggben och kommer fram till dig – Då äger du tuggbenet!
Du visar med fysisk kontakt, mimik – Håll dig borta det är mitt tuggben!
Fort kommer hunden fatta – ”Ah, det är min ägares tuggben, och acceptera detta.”

(Hunden har ju inget problem med detta beteende eftersom det är väldigt naturligt att försvara en tillgång)

Sedan tar du i änden på tuggbenet, låter hunden bita i andra änden och smaska i sig. Efter en stund, du håller fortfarande i tuggbenet, säger du loss och tar tillbaka tuggbenet.
Nu visar du konfliktfritt att du helt plötsligt bestämmer!!

Ett annat exempel –

Din hund jagar efter grannens katt. Det spelar ingen roll vad du ropar, hunden kommer inte utan jagar vidare. Du beslutar dig för att lära hunden att du bestämmer. Du rusar in till grannen, får tag i din hund, trycker ner den i marken, lägger den på rygg (katten sitter uppe i äppelträdet)….. Nu visar du att du bestämmer(?)
Nä, du skapar en konflikt i en mycket stressad situation, hunden förstår ingenting, du når inte fram, du har förstört en del av er relation.

Gå istället och hämta hunden, sätt koppel på hunden, gå där ifrån även om hundens intresse är mot katten i trädet. Förstärk inte er konflikt, gör det inte värre.
Om du vill kan du till och med locka hunden därifrån med hjälp av en godis. Det kvittar.

Att försöka lära en hund som jagar en katt – Du SKA komma när jag ropar – det är korkat, riktigt korkat!

Vid ett senare tillfälle sätter du på en lina på din hund och ger dig ut på en promenad. Vid något tillfälle ”fastnar” hunden på en luktfläck eller något annat intressant. Nu ska du passa på att visa ”vem som bestämmer”.
Du avvaktar en stund, ropar sedan på hunden. Hunden lyssnar inte och står kvar vid det som fångat hundens intresse. Nu går du fram i lugn och ro, i balans, petar till hunden, visar med mimik och kroppsspråk – ”Det är inte okej att du inte lyssnar på mig när jag ropar”…. nu kommer hunden ”svara”… du backar undan och ropar på hunden igen. Hunden kommer in till dig, vilket du förstärker/belönar.

Det jag vill ha sagt med detta är att vi givetvis, hur tråkigt den kanske än kan kännas, måste bestämma över våra hundar. Det skulle inte fungera annars.
Men vi måste dels välja vad som är viktigt att bestämma över (så få saker som möjligt tycker jag är bra), och vi måste vara lite smarta och pragmatiska. Vi måste släppa all stolthet, vi måste undvika konflikter, och faktiskt komma ihåg – Din hund är inget som ska vinnas över.
Du ska inte vinna över din hund, du ska uppfostra den till att passa in i samhället. Det är två olika saker.

Du ska inte förstärka konflikter, du ska undvika konflikter.

Relation, förtroende, samarbete, och respekt – Det är fortfarande prio 1

Dela gärna texten om du vill / Fredrik Steen


Tidningen Brukshunden, det blir fel. Gör inte så här!

1 kommentar till Tidningen Brukshunden, det blir fel. Gör inte så här!

Bilden – från senaste tidningen Brukshunden, Svenska Brukshundklubben medlemstidning.

”Hundar tycker inte om att kramas. Sätter hunden en tass på en annan hund är det ett tecken på dominans. hunden upplever att vi vill dominera den om vi kramar hunden”

Man får inte skriva så här i tidningen, det blir väldigt väldigt fel.
Just för att det är fel.

Jag tror dock att jag förstår vad textförfattaren menar, om jag får gissa.

Om jag kramar om en hund jag inte har en relation med kan denna hund tycka detta är för mycket… (så skulle även jag som människa känna om en okänd person kramade och höll fast mig)
Sätter hunden upp tassarna på ryggen på en annan hund…. OCH har en stel attityd, lite ragg… då handlar det förmodligen om dominans/konflikt. Men en hund sätter upp/drar upp sin tass även i underkastelse. Två hundar som leker och har kul ihop, där förekommer tassar mest hela tiden. I leken med mig som hundägare förekommer tassar mest hela tiden.

En sån här text är inte bara bristfällig, den är gammalmodig, felaktig, och extremt vilseledande och hjälper till att skapa myter och skrönor det tar lång tid att få bort.

Jag kan inte sätta mig i soffan hemma utan att hundarna lägger sig på mig i soffan. Tar jag inte på hundarna, kramar jag dom inte, buffar de med nosen, biter i mig, tills jag kramar om dem…… Det finns absolut noll dominanshandling i något av det vi gör tillsammans i soffan.
När hundarna leker med varandra är det extremt mycket fysisk kontakt. De brottas, lägger varandra på rygg, klättrar på varandra – De leker! Så leker hundar som trivs tillsammans och gillar att leka. Finns ingen dominans i detta!

När man läser detta som kanske ny och osäker hundägare, då är risken stor att man undviker att krama om sin hund. Läser man detta som kanske ny och osäker hundägare, då är risken stor att man tror att det handlar om dominans då hunden istället visar underkastelse/undergivenhet.

Så även om jag älskar vår medlemstidning, även om jag är en stolt ambassadör för brukshundklubben – Så är denna text absolut inte bra, och man bör göra en dementi.

Du får givetvis dela blogginlägget om du så önskar / Fredrik Steen