Stor eller liten cirkel, är du rättvis eller orättvis mot hunden?

14 kommentarer till Stor eller liten cirkel, är du rättvis eller orättvis mot hunden?

Den stora cirkeln symboliserar allt vi vill att vår hund ska klara av.

Vi vill kanske att vår hund ska kunna gå i koppel, komma fort då vi ropar på den utan fördröjning, kunna vara ensam hemma när vi går till arbetet, inte hoppa, inte stjäla mat från bordet, inte tigga, inte bitas när den leker, sitta ner när vi ber den att sätta sig, gå ”fot”, vara på ett visst sätt då vi möter hundar. Du vill också att den ska förstå en mängd kommandon och göra som du säger till den att göra…. osv.
Allt detta – och mycket till – är vad denna (ovan) stora cirkel representerar/symboliserar.

Den lilla cirkeln symboliserar allt som är naturligt för din hund och som den redan kan.

En valp/hund kan/vill redan följa sin flock. När ni är ute och går vill den kanske inte vara nära dig, men den håller koll på dig på avstånd. När allt blir lugnt vill valpen/hunden ansluta sig till sin flock och familj igen för att vila. Den är uppmärksam på dig men kommer inte in till dig bara för att du vill det. Den kan inte sitta eller ligga på kommando, den kan inte gå ”fot” eller gå i koppel. Den äter givetvis allt den kommer över, och många gånger försvarar den sin mat mot andra familjemedlemmar som också vill ha samma mat. Det är väldigt naturligt för en hund att ta det lugnt, vila, ligga still tillsammans med flocken……. osv

Allt detta – och mycket till – är vad denna (ovan) lilla cirkeln representerar/symboliserar.

Anledningen till att jag tycker det är viktigt att tänka på dessa ”cirklar” beror på att man måste vara rättvis och respektera sin hund. Förstå sin hund.
Vi hundägare är många gånger alltför orättvisa mot våra hundar, det skapar konflikter och stress.
Stress som många frågar om, det menar jag inte ens existerar hos en flock hundar som lever i harmoni tillsammans.Det är något vi själva skapar hos vår hund.

När vi vill att våra hund ska kunna något, göra något, ”som tillhör den stora cirkeln”, då måste vi också ödmjukt inse att detta är onaturligt för vår hund. Vi måste inse att vi måste hjälpa vår hund med detta. Lära vår hund, och många gånger måste vi använda oss av belöningar så att hunden ens vill göra detta.

Det är våra onaturliga krav på våra hundar som skapar stress!

Lösningen på detta är dock inte att låta hundarna leva fritt och göra vad de vill. Det faller ju på sin orimlighet. Men vi måste inse att vi måste hjälpa hunden.

Ju mer ”onaturliga” krav du har på din hund, desto mer riskerar du att skapa stress.
Desto mindre onaturliga krav du har på din hund, ju mindre risk finns det för stress.

Ta bara exemplet med besvärliga hundmöten…..

Om vi inte hade våra hundar i koppel, inte tog ”fasta” promenader med våra hundar – hundarna var lösa och gjorde vad de ville – då fanns inte problemet ”besvärliga hundmöten” ens…. eller hur?

Det är alltså något vi själva skapar. Inte för att vi kanske vill detta, utan mycket pga att vår lagstiftning ser ut som den gör, mer pga av samhällets krav på oss hundägare och hundar.

Här måste vi vara ödmjuka och respektera hunden. Faktiskt inse vilka enorma och onaturliga krav vi ställer på våra hundar.

Men visst är det fantastiskt – Våra hundar anpassar sig i det allra mesta vi vill att det ska vara. Bara just det gör ju att vi borde ha än större respekt för våra underbara hundar.

”Min hund kan inte gå i koppel ordentligt!” – Vilken cirkel är detta? Den stora eller den lilla?
Då inser vi snabbt att det faktiskt är jag som hundägare som måste hjälpa min hund att klara av detta.

”Min hund stjäl mat från bänken!” – Vems ansvar är detta? Ditt eller hundens. Är det naturligt eller onaturligt för en hund att göra så? Stora eller lilla cirkeln?

”Min hund är besvärlig vid hundmöten” – Så klart den är! Det är ju kanske det mest onaturliga en hund kan råka ut för. Ansvaret är ditt, du har inte hjälpt din hund att klara av detta. Ett hundmöte i koppel, är det den lilla eller stora cirkeln?

Jobbigt, och brutalt provocerande kanske…. tyvärr inte mindre sant för det.

Då tar jag ett annat exempel – kloklippning – – vilken cirkel, stor eller liten?

Kloklippning menar jag består av till 99 % intim beröring, 1 % mekanisk klippning av klon.
Intim beröring, närhet, relation, förtroende – Det är naturligt för en hund (om man har den relation med sin hund), och tillhör alltså den lilla cirkeln.
Själva klippet är brutalt onaturligt och tillhör den stora cirkeln.

Osvsett om man tänker på det eller inte vågar jag nog påstå att alla hundägare vill ha så stor cirkel som möjligt tillsammans med sin hund.
Det ska också vara din målsättning tycker jag.

Jag ska kunna lämna min hund själv ett par timmar om jag måste – och hunden ska känna sig trygg.
Jag ska kunna ta in min hund ”fot” – och hunden ska tycka det är kul eller i alla fall okej.
osv…….

Men det är en process. En process många hundägare struntar i eller i alla fall tar för givet.

Det här var kanske lite virrigt, men nu förstår du kanske vad jag har funderat på inatt 🙂
Godmorgon, hoppas du får en fin lördag.


Det är inte ”glädje”, det är stress. Stress skapar felbeteenden och ohälsa.

15 kommentarer till Det är inte ”glädje”, det är stress. Stress skapar felbeteenden och ohälsa.

Jag har på min Instagram @hundcoachen, tidigare i veckan, och även tidigare än så, berättat att främmande personer inte får engagera sig i mina hundar….. jag ska försöka utveckla det lite.

Tänk dig en flock hundar på en 4 -7 individer. Dessa hundar har levt tillsammans en lång tid och är en harmonisk flock. Tänk dig nu att dessa hundar/flock lever fritt i en skog.
Vad gör dessa hundar på ett dygn?
De sover/vilar kanske 15-17 timmar. De leker och gosar litegrann, i alla fall ett par individer. De ligger och vilar i en grupp, någon ligger nära en annan, medan andra ligger med några meters mellanrum. Allt är lugnt, det finns överhuvudtaget inget annat än lugn. Uppe på detta letar de mat eller jagar.

Det är allt.

De får inga besök, de får inte massa intryck på cafeer, bussar, eller genom promenader i stan. De har inga fester….. allt är bara lugnt i harmoni.

Hur har våra hundar vardagen?

De lever i en flock (hundens familj, vilket är hundens flock), det händer saker mest hela tiden. Det är promenader, det är kollektivtrafik, bilåkande, cafeer, hundmöten (möte med annan flock), möten med främmande människor, träning, det kommer besök till bostaden, främmande människor ska hälsa och gosa ….en ständig massa intryck hunden måste bearbeta och förhålla sig till.
Lite individuellt från hund till hund, men för de allra flesta hundar är detta påfrestande och i viss mån stressande. För många hundar skapas just en mängd så kallade ”problem” just därför. Vi utsätter hunden för saker – Den visserligen ställer upp på – men som inte på något sätt är naturligt för en hund.

Lite skillnad från hund till hund, men…… om du hela tiden utsätter en hund för en retning, då ökar intresset för just detta.
Ta hundmöten som ett exempel – En hund som lever med sin flock undviker att möta andra hundar, de håller sig i sitt revir och undviker konflikter. Vi ”tvingar” våra hundar till hundmöten dagligen.
Ta främmande personer som ett exempel – hundar i en flock som inte träffar människor aktar sig för människor ( ta bara hunden som sprungit bort i skogen ett par dagar)…. vi utsätter vår hund för personmöten dagligen.

På så sätt utsätter vi hundarna för retningar mest hela tiden, detta kan stressa väldigt många hundar och där kommer felbeteenden nästan alltid som ett brev på posten. Det är ju faktiskt inte så konstigt.

Många, väldigt många, hundar har inget behov att träffa eller umgås med andra individer än just individerna i flocken. Tänk dig själv att du, din familj, och era två hundar levde på en ö helt själva. Tror du då att hunden skulle tycka det vore trist att aldrig få träffa främmande?
Nej, så fungerar inte en hund. De älskar sin flock, har behov av sin flock, inget annat.

En liten liten valp rusar inte fram mot en främmande person och blir ”glad”. Nästan alltid för man locka på en liten valp. När den kommer fram pratar man gulligt med valpen och myser med valpen när den visar ett beteende som vi uppfattar som ”glädje”. Det är inte glädje, det handlar bara om stress och ett beteende som säger ”tyck om mig, jag är snäll, tyck om mig”.
Detta beteende förstärker vi genom att ge bekräftelse, och den onda stress-spiralen har fått en start.

I den mån det går försöker jag hjälpa mina hundar att slippa detta.
Det är givetvis omöjligt att leva som ”varg och grottmänniska”, men jag gör vad jag kan i alla fall.

-Hundar som inte tillhör flocken hälsar/engagerar vi oss inte i. Den stressen ska mina hundar slippa.

-Besök som kommer hem till oss hälsar/engagerar vi oss inte i. Den stressen ska mina hundar få slippa.

Bara som ett par exempel…..

Så när jag är med min ”flock” på vår ö, och vi har fest med ett tjugotal personer, då vill jag inte belasta mina hundar med detta.
Jag vill inte att mina hundar ska behöva springa omkring och visa varje individ hur snäll hunden är (för det är just de hunden visar – inte glädje).
När vi får besök, när vi har fest, då ska mina hundar på sin höjd sucka över ljudnivån, men inget mer.

Jag säger INTE att du ska ha det på det här sättet med din hund – för det avgör du. Men jag tycker det är viktigt att förstå varför hunden gör som den gör.

Genom att jag – i den mån det går – inte utsätter mina hundar för denna stress slipper jag också en mängd felbeteenden. Jag slipper besvärliga hundmöten, jag slipper hundar som skäller då det kommer besök, jag slipper rädslor, jag slipper faktiskt nästan alla problem många av er skriver till mig om.

Men som sagt – Det viktiga är att du har din hund på det sätt du vill ha hund. Här finns inget facit. 🙂


Hjälp vovven att förstå snabbare

2 kommentarer till Hjälp vovven att förstå snabbare

När man jobbar med hunden och ska syssla med inlärning, då är det jättebra om du kan göra detta i specifika miljöer som hunden lär sig.

Jag vill börja med att berätta kort om inlärning – Det jag generellt sett kallar inlärning bygger på positiva metoder. Dvs, hunden gör och får en belöning om den gör som jag vill. Gör hunden fel nonchalerar jag.
Inlärning för mig är då jag vill lära hunden något som inte är naturligt för hunden att göra i den här situationen.
Ett exempel kan vara att gå på lina, ett annat är att gå ”fot”, eller varför inte bara ”Sitta på kommando”.
Alltså, något som inte är naturligt att göra för hunden och därför måste vi lära hunden detta mot belöning.

När man ska lära en hund något så gäller det att skapa rätt förutsättningar för att hunden ska lyckas. Annars kan jag ju inte belöna, och då har jag ju inte lärt vovven något.

Generellt är vi i Sverige duktiga på att lära våra hundar olika saker, men ändå lättare kan det bli om vi lär våra hundar på specifika platser.
Det är inte alls bökigt, tvärtom ganska lätt. Framför allt brukar allt gå mycket snabbare och blir därmed roligare.

Exempelvis om jag ska lära min hund att ”krypa på kommando”. Då gör jag den träningen med en godisbit, alltid i köket (du väljer vilken plats som passar dig).
På så sätt vet hunden att när husse har godis och vill träna, och är i köket, då är det ”kryp-övning” som gäller.
När jag tränar ”apport” då är jag alltid utomhus på ett ställe där vi aldrig gör något annat än just ”apport” … osv.

Kan man under inlärningen av ett moment eller övning vara duktig på just detta, då lovar jag att hunden förstår snabbare och du får därmed en snabbare inlärning.

När momentet man tränar på verkligen ”sitter/fungerar”, först då gör jag det på annan plats, och backar bandet rejält första övningarna.

Prova detta och berätta hur det går för dig och din vovve


Min hund ska alltid ha sista ”ordet”, men vi är jämlika(?).

2 kommentarer till Min hund ska alltid ha sista ”ordet”, men vi är jämlika(?).

Filmen när jag leker med denna boxer finns på min Instagram @hundcoachen

Du som följt mig ett tag vet min syn på detta med ledarskap, med relationer, med respekt och relation.
Du känner säkert till att jag menar att hunden är en i familjen precis som du eller jag, eller vår partner, eller våra barn.

Du känner säkert till min syn på att alla i familjen har rätt att sätta gränser, har rätt att vara en egen individ, men också följa de regler vi tillsammans satt upp i familjen och flocken.

Exempelvis har jag inga problem med att min nu 13 åriga son säger åt mig att inte städa i hans rum. Jag svarar min son att jag respekterar detta, att han har rätt att bestämma detta. Jag skulle aldrig tvinga mig in i hans rum med en dammsugare eftersom han faktiskt får bestämma detta själv.
Däremot har vi tillsammans en regel att vi städar och håller rent. Dessa regler ska följas.

Min son bestämmer alltså över sitt, men vi alla måste följa de regler vi tillsammans har satt upp.Och – visa varandra respekt och inte luras.

-”Har du städat rummet William, bytt sängkläder?”
-”Nä pappa.
-”Jag ställer upp dammsugaren och sängkläder utanför din dörr. Fixa det idag är du snäll”

Ett par timmar innan sängdags frågar jag honom igen –
-”Är ditt rum fixat nu William?”
-”Ja pappa, det är städat och klart”
-”Superbra, Då hämtar jag dammsugaren!” (och kontrollerar)

Min son Williams regler mot mig – du får inte städa mitt rum – har jag inga problem att acceptera, jag är inte heller orolig för att min son håller på att bli ”ledaren” över familjen.

Ungefär på samma sätt ser jag på hunden och ett sunt och fint hundägande.
Vi är jämlika, vissa regler måste följas, och både jag och hunden är enskilda individer och vi måste respektera varandra.

All text ovan tror jag många inte har något problem att hålla med om. Tvärtom tror jag att det är ungefär så här många utav oss har det (med vissa skillnader så klart).

Då kan jag reagera när jag får frågor som denna (och jag får liknande frågor ofta) –

” Min hund är underbar, men kan vara lite busig ibland. När jag då säger till honom, lyssnar han men morrar till. Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet. Vad ska jag göra åt detta?”

”Han/hunden ska liksom alltid ha sista ordet”

Om mina två barn är på tomten och har snöbollskrig. Efter en stund ser jag att det håller på att spåra ur. Varenda snöboll de kastar, kastar det mot varandras huvuden.
Jag öppnar ett fönster och säger tydligt till dem – ”Ge tusan i att kasta i huvudet på varandra. Slutar ni inte får ni inte ha snöbollskrig!”
(vi har regler i vår familj att man inte skadar varandra)
Då slutar barnen, de suckar, och säger något om att jag är världens tråkigaste pappa….. Alltså, barnen ska tydligen ha sista ordet.

Att barnen suckar, att barnen ”har sista ordet” – pappa är tråkig, det är väl inget jag bryr mig om alls. Jag stänger fönstret och säger tyst till mig själv – ”jaaa, så tråkig pappa jag är”.

Jag skulle väl aldrig fortsätta diskussionen där. Säga till barnen – ”Vad sa ni om pappa!?”…
Skapa en konflikt om detta, ha stolthet i detta, förminska min egen tillsägelse om att inte kasta i huvudet på varandra….
Det viktigaste är väl att reglerna följs och att kast i huvudet upphör!

Exakt på samma sak ska du se på saken då din hund ”har sista ordet”…. bry dig inte. Du har väl ingen stolthet gentemot din hund, eller någon manisk vilja att alltid vara den man har extrem respekt för. Det viktigaste är väl att det hunden gör upphör. Nöj dig med det.

Sen måste du verkligen komma ihåg (det gäller faktiskt barnen oxå, även om jag inte är en expert på barn) – Ljud hunden gör – more, skällande, pip – betyder betydligt mindre än vad många tror. Det är vad hunden gör som är intressant, inte hur den låter.

Ha en alldeles underbar sommarlördag / Fredrik Steen



Råd och tips till nyblivna hundägare.

4 kommentarer till Råd och tips till nyblivna hundägare.

Enligt uppgift har coronapandemin gjort att väldigt många skaffar sig en hund. Det tycker jag är bra. Men samtidigt är många oroade för att en stor okunskap finns.

Jag lägger kontinuerligt ut tips och råd på min Instagram @hundcoachen , och nu senat har jag lagt ut tre filmer med just detta.
I det här blogginlägget tänkte jag gå igenom alla dessa råd i text –

Lär hunden redan från dag 1, att då ni är på promenad och har koppel på hunden hälsar vi aldrig på andra/mötande personer eller hundar.

Detta är ett enkelt sätt för dig och inte minst din hund att få till lugna och fina promenader. Stanna gärna upp och prata med människor, men släpp inte fram din hund. Ha den istället vid sidan och ge den själv en godisbit. Gör du detta konsekvent får du härliga promenader.

Lär din hund acceptera/tycka om intim beröring.

Rör vid din hund över hela kroppen, titta på tänder, tassar, öron, svans mm. Detta är viktigt för framtida eventuell vård av hunden, för kloklippning, och inte minst för din och hundens relation. Det handlar om förtroende och tillit. Ofta är just förtroende och tillit något man som hundägare måste jobba på.

Lägg fem minuter extra på din hund och lär den ett partytrick.

Fem minuter varje dag på att lära hunden något ”onödigt” gör underverk för dig och din vovve. Dels lär sig hunden att ”det lönar sig” att vara uppmärksam på dig. Samt att du och din hund lär er kommunicera betydligt bättre. Kommunikation mellan dig och din hund kommer vara guld värd i hela hundens liv.

När hunden är busig/besvärlig – Det är då du ska träna!

Nästan alla hundägare vet om perioder eller stunder i vardagen då hunden är som busigast eller besvärligast. Hunden kan få ”tok-ryck”, eller bits och sliter i saker….. Det är då du ska träna med hunden. När hunden är på det här humöret, då har den energi och vill mycket. Istället för att tycka denna stund är besvärlig – utnyttja detta till träning med hunden. Det är nu hunden tar till sig träning bäst.

Ta med hundens mat på promenader.

Jag hoppar ofta över att ge mina hundar mat hemma och tar gärna med mig maten på promenaderna istället. Där ger jag vovven lite mat varje gång den är uppmärksam på mig. Det skapar härliga promenader där jag som ägare av hunden blir den som är mest intressant och rolig på promenaderna.
En klart underskattad övning som faktiskt fungerar bättre än vad man tror. Inte minst på hundar som normalt sätt inte är så ”matglada”.

När hunden vilar – Låt den vara!

Nästan alla vill ha en lugn och harmonisk hund i bostaden. Det är därför viktigt att du låter den vara när den gått och lagt sig och vila. Att väcka hunden, att störa hunden ger inget gott. Tvärtom kan hunden få svårt att koppla av, och glöm heller inte bort att en hund behöver vila betydligt mer än du för att må bra.

Ta med hunden och låt den uppleva saker – men skydda den från andra!

Jag tycker det är väldigt bra att ha med hunden på det mesta. Det tycker hunden är kul, den får en fin erfarenhet, det är en bra stimulans för hunden. Men bara för att jag har med hunden på en middagsbjudning eller ett cafe låter jag inte andra främmande personer hälsa eller engagera sig i hunden. Även om det verkar som att hunden uppskattar detta så bildar detta ofta stress och därmed felbeteenden. Ha med hunden, men se till att andra låter din hund vara. Det skapar en lugn hund även utanför ert hem.

Respektera din hund – Din hund är en egen individ!

Alltför många hundägare har svårt att acceptera att hunden är en alldeles egen individ. Som gillar vissa saker, som inte uppskattar andra. Låt din hund vara just en egen individ, en egen individ i familjen precis som du och andra.

Ha en fin söndag 🙂



Jag lär min hund apportera.

3 kommentarer till Jag lär min hund apportera.

Du missar väl inte ”Steffi, Svampskola” som finns att se på min Instagram @hundcoachen. Just nu ligger det ute 2 delar, men det kommer fler.

Gör DIN vovve till världens bästa svampvovve 🙂

En stor del av min semester lägger jag på min Pacco, och träning av lydnad. Han är drygt 16 månader nu, och lydnaden går väldigt bra.

Igår började jag med momenten ”apport”.

I den tävlingsgren jag ska tävla med Pacco, IGP, så har vi tre apporteringsmoment.
Apport på slät mark (2 kg tung apportbock)
Apport över 1 m högt hinder.
Apport över A-hinder (180cm högt).

Jag är extremt noggrann med dessa moment. Det är väldigt lätt att ”apporten bara blir en rolig grej hunden springer ut och leker med”, och det vill jag inte ha. Detta är ett rent lydnadsmoment som alla andra moment. Givetvis arbetar jag med positiv förstärkning – nonchalerar fel, belönar rätt.

Jag lär Pacco hoppa, och klättra över A-hinder vid sidan om, utan att apportera.

Första apporteringsövningen är att han tar apportbocken från min hand. Han får inte ta den vårdslöst som om han tog en pinne, utan lugnt och fint. Är han våldsam, blir det ingen belöning. Rätt beteende, då får han sin belöning.
Sedan lär jag Pacco att bära apportbocken när vi rör oss framåt. Samma sak där, tugg, lek mm, det ger ingen belöning. Ett fast lugnt grepp resulterar i belöning.

När han gör detta bra, på kommando ”apport”, då lägger jag ner apportbocken framför våra fötter. Alltså, jag slänger den inte vilket ofta bara ger ett lekbeteende.
På kommando ”apport” tar han upp den från marken, vilket ger belöning.

Här ligger jag ganska länge i träningen. Jag väntar relativt länge innan jag kastar apportbocken. Springa kan han redan, det vet jag. Jag ligger kvar i ren ”lydnadsträning” tills jag känner och märker att han är koncentrerad och fokuserad i det han gör.

Belöningen jag arbetar med är i huvudsak min röst/mimik, och fysisk kontakt.

Berätta gärna hur du lär din hund apport.


Var stolt, inte bekymrad eller ledsen.

9 kommentarer till Var stolt, inte bekymrad eller ledsen.

Steffi och LillaNymo bara minuter innan vi går in i sändning. Husse (jag) är i sminket och älsklingarna hoppas något ska trilla ner från frukostbuffen.

I Nyhetsmorgon i morse sa jag (mycket) men något jag tycker är väldigt viktigt – Var en stolt hundägare, inte en orolig och ledsen hundägare.

Vi pratade om hundmöten och hur man ska göra med sin valp (hund) för att få till lugna och fina hundmöten.

Hunden har en flock, en familj – Det är du och din hund (och andra som eventuellt bor tillsammans med er).
Hundens flock/familj, det är där tryggheten finns, det är där hunden vill vara, det är den som är viktigast för hunden. En hund är inte bara en hund i familjen, en hund tillhör familjen. Så borde det vara i alla fall och jag kan garantera dig att det är så hunden själv uppfattar det och vill ha.

Problem vid hundmöten skapar vi ofta väldigt tidigt i hundens liv. Till en början märker vi det inte, men så plötsligt har vi problemet. Det är givetvis inte sant utan problemet växer varje dag ända fram tills att vi noterar det.

Att arbeta med relation och det jag skriver om nu – hundmöten – är lite som att borsta tänderna. Du borstar tänderna varje dag. hela ditt liv. Du märker ingen skillnad på dina tänder om du borstar en gång om året, men gör du det varje dag – med uthållighet och konsekvens – då får du ”betalt”.
Samma sak gäller med din hund och som i det här fallet hundmöten.

Det finns inget facit hur man ska göra, men jag försöker leva tillsammans med mina hundar efter några enkla regler.

1/ Var konsekvent med att då hunden är i koppel, då går vi inte fram eller hälsar på andra hundar!

2/ Var konsekvent med – Då vi möter en annan hund får du en godisbit (eller en smekning/beröm) inne hos mig när du visar mig uppmärksamhet.

3/ Var inte rädd att ”sätta ner foten och ställ krav”. (en förutsättning för detta är att ni redan har en fin relation)

Att vara konsekvent är inte svårt. Jag har min hund i koppel och är ute och går. Nu möter vi exempelvis hundens bästa lekkamrat som hunden brukar leka med. Stanna kanske upp för att prata med den andra hundägaren, men låt inte din hund gå fram/leka – Hunden har ju koppel på sig!
Bestämmer ni er för att de trots allt ska få leka – ta kontroll på din hund, ta av koppel och halsband, ta kontakt och säg sedan till vovven – Var så god/hopp och lek.

Då ni möter en okänd hund, påkalla hundens uppmärksamhet (det är inte bråttom/ingen stress), när hunden är uppmärksam på dig – belöna – passera. Gör detta till en rutin och håll dig till den.

Att ställa krav, att ”sätta ner foten”, det är svårt för många. Men krångla inte till det.
Hur gör du med ditt barn när du står där i glasskön för att köpa glass och barnet vill träna sig framför alla andra i kön. Man rör vid barnet och visar med kroppsspråk och i viss mån fysisk kontakt, mimik – så får man inte göra! Detta handlar ju inte om smärta eller straff, det handlar ju bara om att ”berätta” för individen att nu har du klivit över en gräns vi inte accepterar. Det sistnämnda är inte bara en möjlighet du har som hundägare utan faktiskt också en skyldighet.
”Så vill jag inte att du gör”…. reaktion…. ”Bra, nu är du duktigt”.

Många är oerhört bekymrade över att deras hund inte leker rätt med andra hundar, är dum med andra hundar….. var inte det!
Du och din hund, det är det enda som är viktigt för din vovve, var stolt över detta istället för tvärtom.

Ha en riktigt fin dag, och var rädd om vovven i solskenet 🙂


Rädslor, lite att tänka på.

9 kommentarer till Rädslor, lite att tänka på.

LillaNymo njuter av skugga och regn i sin hundgård.

Jag får enormt många frågor just nu om rädslor och vad man kan göra åt dem.

Många hundägare skriver till mig om valp/hund som är rädd för besök, för främmande personer, för dammsugaren, för mikrovågsugnen, osv.

Några punkter jag tycker är viktigt att tänka på när man upptäcker att hunden är rädd

1/ Gör det ngt? Måste hunden utsättas för detta?
(Måste min hund hälsa på främmande personer, måste min hund vara i samma utrymme då jag dammsuger osv. Kan man lösa saker enkelt genom att låta hunden slippa, då tycker jag det är bästa lösningen)

2/ Man måste ha klart för sig att stark rädsla kan vara plågsamt plågsamt för hunden att träna bort. Är det värt det? Samt att man måste vara oerhört vaksam på att träningen gör saker bättre och inte tvärtom.

3/ Du kanske är rädd för något och mår ganska bra ändå. Jag är livrädd för getingar och det går säkert att träna bort, men jag struntar i det eftersom mitt liv är så härligt i övrigt. Jag lägger hellre eventuell plågsam träningstid på något som är roligt och skoj.

4/ Rädsla som är förvärvat kan vara möjligt att träna bort, rädsla som mer handlar om genetik och medfödda mentala egenskaper är i det närmsta omöjligt att träna bort.

5/ Många gånger kan rädslan hos en hund försvinna om man under en längre tid låter hunden slippa det den är rädd för. (ex.. .min hund är rädd för män – Låt den då slippa hälsa på män)

6/ En helt trygg hund kan vara ett fint sällskap för din rädda och osäkra hund. Hundar iakttar varandra och härmar varandra.

7/ Med valpen och med hunden är det viktigt att redan från början inte ”ömka” eller reagera om din vovve reagerar negativt på något. Att nonchalera sin valp/hund signaler är ofta det bästa man kan göra.

Det finns så klart mer att tänka på när det gäller rädslor och oro, men det här var några viktiga punkter tycker jag.

Jag vill avsluta med att trycka på hur otroligt viktigt det är även då det handlar om rädslor och oro, att man har en fin relation med sin vovve. Oavsett vad du vill kommunicera till din hund – och inte minst när det handlar om rädslor – är det otroligt viktigt att ha en fin relation.

Så, som så många gånger förut – Arbeta med din och hundens relation, med er kommunikation, och skapa ett rejält förtroende för varandra.

Var rädd om vovven i sommarvärmen 🙂


Det gäller att tänka om lite

8 kommentarer till Det gäller att tänka om lite

LillaNymo, nybadad ligger hon på vår brygga och myser.

Detta har, och kommer att vara en intensiv hundvecka. Hund, hund, hund varje dag, och mer blir det.

Det gäller att tänka om lite i coronatider, och vi har kommit fram till en hel del bra saker som du kommer kunna ta del av längre fram.

Min vecka började med ett hembesök hos en familj jag ska leverera en hund till i slutet av augusti. Vi hade givetvis hunden med oss dit och vi tränade. lät hunden och nya familjen bekanta sig lite, tittade igenom bostaden, pratade lite taktik och ”tänka på”… Ett välbehövligt besök för oss alla. Augusti låter långt bort, men vi är snart där. Då ska hunden vara komplett. En fantastisk familj med mycket speciella krav kommer att få en fantastisk hund.

Nu i eftermiddag gjorde vi en ”provinspelning” på en grej du snart kommer få ta del av. En. riktigt rolig och bra grej. Tror verkligen att du kommer gilla detta.

I slutet av veckan kommer du inte kunna se eller höra mig på några sociala medier. Då arbetar jag i fyra dagar där jag stänger av telefonen, det finns ändå ingen mottagning/sändning/uppkoppling….. även dessa fyra dagar är det 100% hund.

Glöm nu inte att boka in Agrias digitala hundpromenad den 13-14 juni. Mer info om detta hittar du på Agria.se/hundpromenaden

Var rädd om vovven i sommarvärmen 🙂


Du har problem, avlivning nästa….

15 kommentarer till Du har problem, avlivning nästa….

Jag vill börja inlägget och säga – Bilden på vovven är falsk. Detta är en underbar vovve som visar tänderna i lek 🙂
(men det är en intressant bild och passar inlägget)

Hunden får aldrig morra, och så vidare….. Nu är vi här igen och varje gång blir jag provocerad av hundägare som jag menar tänker lite ”kort” i detta.

Jag vill börja i rätt ände ….

Visst händer det väl att både du och jag blir lite sura och faktiskt säger till någon i familjen med barsk ton – ”Låt mig vara nu!”
Visst händer det väl att både du och jag säger ”håll dig borta/låt mig vara” fast vi egentligen inte borde sagt så….
Visst händer det väl att vi håller i något vi vill ha, och någon försöker ta det ifrån oss, att vi visar tydligt att – ”Det ska du ge tusan i, den är min”…..

Varje gång du eller jag säger eller gör det, så kan man väl erkänna att det är lite fel. Varje gång måste man väl erkänna att det är ett litet misstag…… men kom igen, alla människor gör fel och kan vara lite griniga ibland… eller hur?
Det är mänskligt och det gäller alla vågar jag påstå.

Din hund…… när din hund leker eller umgås tätt med andra hundar morrar dem åt varandra ibland. Eller hur?
De morrar till för att den andra gör illa din vovve, eller för att leken blir för våldsam, eller för att hunden vill ha sitt tuggben ifred.
Så är det eller hur…?

Det är här jag inte får ihop det.
Det är nu jag för mitt liv inte kan förstå kommentarer som – ”Min hund får aldrig morra åt mig”, ”En hund som morrar åt sin ägare bör avlivas”, och så vidare….. Hur tusan tänker man här?
Jag förstår verkligen inte.

Du får vara grinig och sur ibland, di hund får säga ifrån mot andra hundar…….. men om din hund gör exakt samma sak mot dig – ”Då jäklar”… hur tänker man då?

När du blir arg eller grinig så bygger det ofta eller alltid på osäkerhet i någon grad.
Samma sak gäller din vovve.
Ett morr är alltid tecken på ngn typ av osäkerhet.

Det är inte bra, det är ingenting att sträva efter…… men det kan hända.

Om jag väcker min son en måndagsmorgon för att det är dags för skola så fräser min son åt mig…. Det är väl för tusan okej och helt normalt.

Skulle min son däremot flyga upp ur sängen och angripa mig med sparkar och slag, då blev jag orolig.

Samma sak gäller hunden som markerar som osäkerhet med ett ”morr”…. Inte bra, inte något jag strävar efter, jag noterar det….. men om min hund angriper mig, då blir det en annan sak.

Lägg nu detta på rätt nivå och ha respekt för din familjemedlem 🙂

Jag brukar säga – En hund som morrar, men inte gör något mer. Det är ett bevis på någon typ av osäkerhet, men också att hunden är fullkomligt frisk och behöver inte på något sätt alls avlivas eller något annat dumt.

Ha en fortsatt fin torsdag 🙂