Dagen började som vanligt med kaffe på altantrappen och denna morgon hade jag Kanel som sällskap. Hon hade varit ute hela natten, eller ja, troligtvis var hon största delen på altan och sov i den stora pluffsiga fåtöljen vi har där.
När jag njuter av mitt kaffe i solen så ser jag en liten fläck på trappan som är ny, det ser väldigt mycket ut som en torkad blodfläck, inte större än 1/2 cm. Vem som helst hade kunnat struntat i att tänka vidare på detta för det var ju knappast några mängder av blod som nåt eller nåt har förlorat.
Men min hjärna funkar inte så. Jag vet att denna har tillkommit mellan igår kväll och idag. Tankarna går till Kanel direkt såklart, men hon ligger en bit ifrån mig och rullar så gott i solen medan hon säger nåt i stil med ”meeh”
Blicken vandrar uppåt på trappen och jag ser ytterligare fläckar, flera stycken på samma ställe t o m!
Nu bestämmer jag mig för att jag MÅSTE veta vad detta kommer ifrån innan dagen är slut (läs snarare inom en timme)
Jag tänker att Kanel kan ha dragit in nåt byte under natten som har avgett blod på vägen in. Men nää, Kanel är nu mera för bekväm för att jaga mat 😀
Efter en stund så får jag ett telefonsamtal och kommer av mig i mitt detektivarbete, lika bra kanske för även den bästa spionen kan behöva en kafferast ibland för att få nya idéer. Medan jag fortfarande är i samtalet så ser jag fler blodfläckar inne på altanen på några kartonger som ligger ihopvikta.
Personen i telefonen som nu har fått ta del av denna kupp frågar lite outbildat om inte Kanel har fått mens.
Ingen kommentar. . .
Det är ju helt klart samma källa som varje fläck kommer ifrån, det ser man på formen på fläckarna.
Nej nu måste jag kolla igenom Kanels tassar och se om jag hittar nåt där.
Mycket riktigt! Hon verkar ha gjort sig illa på något sätt, kanske hoppat ner lite tokigt från en höjd och landat illa på en sten eller varit lite klumpig när hon klättrat i äppelträdet.
Vad skönt, då har jag löst gåtan för denna gång och kan äntligen fortsätta dagen som vanligt igen 🙂