
Det är för Amy jag gör det. För Amy och mig. Mamma Amy som säljs med den som troligen är hennes bror. Någon trodde brodern var en syster och när det blev tydligt att det inte var så var det en annan som borde brytt sig men inte gjorde det. Det är för att Amy jag bryr mig. Lilla rädda Amy som varit dräktig och ammande sedan hon var baby själv och om hon överlever tredje dräktighet och förlossning vill jag ändra inriktning i hennes liv. Hon ska slippa mer avel och få galoppera på en gräsmatta. Ha tillgång till bra mat och få det liv en bortskämd älskling ska ha. Då känns det bra i mig också. Gillar du det jag gör så är det kul…men det är inte därför jag gör det. Gillar du inte det jag gör, tja det berör mig inte överdrivet det heller även om jag beklagar dem som inte har förmåga att bry sig och ha empati med varelser mindre än de själva.
Ett slut är även en början. Så ser jag det. De senaste månaderna har varit turbulenta för mig och mycket har förändrats i livet det senaste året. Saker som varit självklara under lång, lång tid finns inte längre och viktiga personer, två och fyrbenta, som jag älskat bortom allt förnuft är borta.
Mitt liv går in i en ny fas, har delvis redan gjort det, och jag är lite rädd men samtidigt nyfiken.
Livet är spännande och jag gillar det för det mesta.
Vill ni läsa om mina och marsvinens öden och äventyr så tror jag ni blir besvikna nu: det kommer inte att uppstå en ny blogg som denna.
Jag kommer säkert att skriva, både på uppdrag och av egen lust och vilja men inte bara utifrån marsvinsperspektiv. Det betyder inte att jag tröttnat på marsvin, jag älskar marsvin bortom all sans och vill ha dem i mitt liv. ALLTID.
För er som vill läsa om marsvin ur ett eragonskt perspektiv rekommenderar jag främst webbsidan www.eragons.se Troligen kommer den att vara mindre styvmoderligt behandlad i framtiden 🙂
För er som gillar mitt sätt att se på saker och vill förändra verkligheten för marsvin: Jobba där du står men ägna dig inte åt halsbrytande ”räddningsaktioner” tvärs över landet. Det finns ingen hållbarhet i det i alla fall. Det är bara ett halvtaskigt plastplåster med Bamsebilder på en varig böld. Bygg nätverk, berätta för andra och gör motstånd mot dumheten. Var en del av lösningen och inte en del av problemet. Använd huvud och känslor. En vän skrev igår;
”De som bryr sig mer om hur de själva uppfattas mer än vad de åstadkommer, de Disneyfierade hjälpare som under en ädel svepkappa gör våld på djuren för att RÄDDA undan döden. När djuren borde räddas undan människan.”
Jag och denna vännen tänker inte samma i allt. Men vi tänker samma i tillräckligt mycket och vi respekterar varandras åsikter. Jag är glad för henne. Jag är glad för de som gör mina söndagar till mina egna och de som knappar in trista fakta i små excelrutor så att vi snart kan överblicka de senaste årens eragonsverksamhet.
Jag är ledsen och beklagar de som jag inte går i takt med, för visst hade det varit roligt om alla älskade, tyckte om, respekterade och samarbetade med varann?
Det där med respekt är svårt, men jag försöker att ha det. Dock är jag en människa med de begränsningar en människa kan ha. I den begränsningen finns att jag aldrig kommer att respektera avel av små oskyldiga djur baserat på att de ska sitta på en spånplatta med plyschtyg och kammas, sprayas eller trimmas. Då får de lobotomera mig först. Där deras utseende ska bedömas?! Jag kan inte ens betygsätta hur dumt det är. Det ligger utanför betygskalan.
När du vill hjälpa marsvin; överdriv inte och ta hjälp av dem som gått före dig. Men var för den sakens skull ändå kritisk, skeptisk, tänk själv och tänk ALLTID: om jag gör så, vad innebär det? vad händer sedan? vem påverkar det?
Idag skriver vi in de fyra sista djuren ”utifrån” och sedan kommer vi bara att recycla de djur som en gång skrivits in som omplaceringar i Eragonsverksamheten.
För allting hänger ihop och allting har en ände.
Vegankorven har två.
Kram till er som är snälla och ett fantastiskt nytt 2014
// Irene Vegankorven Ljunggren