Begagnade marsvin

Jag har en kompis som jobbar med att rekonditionera bilar. Du vet, att ge bilen ett sånt lyft att man vill behålla den trots att man egentligen rekondar för att sälja. Vi brukar dricka kaffe flera gånger i veckan och nån gång i Eragons gryning så kom jag på att det fanns rätt många paralleller mellan det han gör och det jag vill åstadkomma med djuren.

Allra helst vill jag inte att Eragons ska behövas. Ingen ska tröttna på marsvin. Den som säljer ett djur ska göra ett så bra jobb så de som egentligen bara skaffar djur för att de tröttnar på ungarnas tjat ska låta bli. Inse att ungar tjatar, är det inte det ena så är det de andra. Man löser inget genom att ta ”fridag” som förälder och låta vanvårdade marsvin vara med ursäkten;

– Det är Kalles (barnets) ansvar!

Kalle är ett barn. Kalle kommer att tröttna, det handlar inte om ifall han ska tröttna, det handlar om NÄR. Barn tröttnar alltid; på skolan, kompisar, träningen, bädda sängen och byta i marsvinsburen. Jag skulle till och vilja sträcka mig till att påstå, det är barnens jobb att tröttna. De ska ju ta reda på vem de är. Liksom det är vårt, de vuxna och föräldrarnas jobb att lotsa dem rätt i vad som är ok och inte att tröttna på. Ge dem normerna. Ett barn ska aldrig ha ensamt ansvar för levande varelser. ALDRIG. När vi efter två månader omplacerar djur som kan bli sju-åtta år talar vi om för vårt barn;

– Kalle, det är ok att negligera levande varelser. Köpa dem är lika stort beslut som när vi ska välja smak på frukostfilen och lika lättvindigt tröttnar vi.  Pengar löser problemet. Jag tror inte vi ska bli förvånade när den medelålders Kalle tröttnar på att komma förbi på Hemmet när vi är gamla och skröpliga, för det är vad vi lärt honom.

Det är ok att sluta med fotboll och byta till hockey istället, men ett förslag om att lämna tillbaka lillebror hörsammar vi inte. Vi förklarar att han tillhör familjen, och försöker lösa konflikten, vad den nu handlar om.

Pausunderhållning

Men nu är det som det är. Vi lever i en tid när man rusar från det ena till det andra; hela tiden på jakt efter nya prylar och upplevelser. Att smälta, reflektera och uppleva på djupet är inte vår tids melodi direkt.

Då är det en bra sak att tröttnade marsvin kan få en ny chans. Marsvin som varit hos någon som tycker att hela (van)vården är barnens ansvar kan rekondas och få en ny chans. En ny familj där man tycker att marsvinen är familjemedlemmar – inte förbrukningsvaror.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

14 Inlägg för Begagnade marsvin

  1. Karin, Greta och Jan Boris skriver:

    Så sorgligt att marsvin ses som slit- och slängvaror. Visst är det synd att Eragons behövs men ändå bra att det finns.

  2. Camilla skriver:

    Är inte detta vår tids melodi? Jag tycker mig se samma mönster när det gäller förhållanden kvinna/man. Efter ett tag tröttnar man, lämnar och skaffar en ny. En del föräldrar tillåter sig ju att göra motsvarande med sina barn. Man separerar och sedan kanske man orkar träffa sina barn vart annan helg om man inte har något roligare för sig…

    Det är så viktigt för oss att vara unga och fria så att vi stampar och trampar på andra vuxna, barn, djur och prylar. Vi borde vara nöjdare med det vi har och det vi åstadkommit i stället för att springa vidare i vår jakt på att det ska bli ännu bättre.

    Många skyller på att vi bara har ett liv, men för 1000an!! Gör något vettigt med det då! I stället för att jaga runt. Fyll det med glädje och tacksamhet till och från andra, djur som människor. Det behövs så lite ansträngning för att det ska bli så mycket bättre. En ordentlig golvtid medan man städar buren, bjud barnen på bio mitt i veckan (i vardagsrummet och låt djuren vara med. Chips och ärtplättar!), dessert efter vardagsmiddagen (en äppelbit till marsvinen), ett leende mot någon på bussen eller gatan (krama dina marsvin), håll upp dörren för barnvagnen (fluffa till höet), ge bilföraren som släpper dig över gatan en nick och ett leende, fyll på själv…

    Det är tragiskt att man inte förstår att det är det som är livet…

  3. Lena skriver:

    Mycket bra skrivet! En klok vän sa en gång att det vore bättre att djuraffärer rekommenderade hamster eller möss till barn då de lever ungefår lika länge som barnen har intresse.Jag tror att det är bra för barns utveckling att ha husdjur men huvudansvaret för skötsel måste alltid ligga på föräldrar.

  4. Johnny, Solero, Sofia, Erik och Karin skriver:

    Ja, det är synd att Eragons måste finnas. Men sen vilken tur att det (du) finns Irene. Vi längtar så efter vår nya familjemedlem!!!

  5. Madelene Sandberg skriver:

    Du skulle behöva marknadsföra din blogg så fler såg som verkligen behöver se den 🙂

  6. Jennie skriver:

    Vintagemarsvin! Ger dem lite högre status.

    kramar och sqeek

    /Jennie, Newton & Neo

  7. Frida skriver:

    Tror varken barn eller föräldrar förblir påverkade av att leva med ett djur som lider, speciellt när man orsakar det själv!

  8. Mirjam skriver:

    Tack för den fina filmen, lite skuttande marsvinsbebisar behövde jag idag!

    Genom Eragons har jag lärt mig massor, och inte bara om marsvin.

    Igår ville min son att vi skulle leka. Jag sa , nej, jag måste städa hos marsvinen. han tyckte jag kunde leka istället. Då sa jag att de vill inte gå i sitt bajs längre. Då tyckte han att vi skulle leka istället. Då frågade jag, men om du var ett marsvin skulle du vilja gå på ditt bajs längre då? Nej sa han och så städade jag buren, medans han väntade i samma rum. Sen lekte vi.

    Hemma hos mig får barnen hjälpa till. Men djuren är mitt ansvar. Annars hade de fått gå i sitt bajs, för det är roligare att leka. Men jag är vuxen och jag blir glad av både att leka och se en hel och ren bur!

  9. Carola skriver:

    Hej Irene!
    Läser din blogg på agria. Hittade hit från Eragons hemsida. Följer den precis som jag gör med andra marsvinsbloggar och kaninbloggar. Tycker du gör ett helt enormt arbete med att höja statusen för marsvinen! Hoppas kaniner och andra smådjur också får åka lite snålskjuts på dina inlägg som ger funderingar till både uppfödare, zoohandlare och andra som smådjuren träffar på sin livsväg.
    Ska länka till sidan från min blogg vid näsa uppdatering
    ”tant brun” 🙂

    • ireneljunggren skriver:

      Det är du som ordnade så min älskade Roxy kom till mig! Tack! en sån underbar tjej, så skönt att hennes situation kunde förändras och hon slapp fler kullar. Hon är en darling, numera runt 1300 gram i matchvikt och jag tror att hon liksom kommit ikapp sig själv. Nu är hon vuxen, gör fortfarande hyss eftersom hon är ung och stark men ändå så otroligt värdig. Mycket speciell. Jag hoppas också att folk tänker till om alla djur som finns i zooaffär. Tycker det är helt tokigt sätt att ha djur. Sen tror jag parallellen är lättare att dra mellan ex. kaniner chillor, degu osv så och därför skriver jag det sällan. Men egentligen är en av mina käpphästar: ”om vi slutat sälja hund och katt i zooaffär vad i herrans namn gör då marsvin, kaniner och chillor där?” En del framavlade hundraser har ju för katten kortare livslängd än vad marsvin har och definitivt kortare än kanin och chillor. Kaniner lider, fy katten va synd det är om dem, sitter ofta i minimala burar utomhus och blir avglömda dubbelt. Jag älskar väldigt många djur (är rädd för en del) och tycker att vi faktiskt är skyldiga att använda vårt huvud och vår empati hela vägen över artgränserna. Tack Carola för en underbar liten tjej som jag älskar mer för varje dag som går.

      • Carola skriver:

        Irene!
        Vi får väl alla hjälpas åt att försöka få till en förbättring, oavsett om vi är marsvin, kanin eller fågelägare.
        Zoohandel ger mej så dåliga vibbar och där är mycket att jobba med. Men även folks attityd och empti för smådjur bör förändras.
        Men det underbara är ju att det går på rätt håll, sakta men säkert.

        Det är Anna som är den verkliga ”räddaren” av Roxy.
        Mer ska vi nog inte säga om detta… 🙂

        Tack för trevliga blogginlägg!

  10. Eleni skriver:

    Det är det här som är så sorgligt aktuellt på alla håll och kanter i vårt västerländska samhälle, (som vi dessutom så envist vill applicera på andra icke västerländska kulturer) Frågan är vad vi egentligen saknar, när de finns de som inte har någonting men ändå har så mycket mer att ge.

  11. Marie skriver:

    Carola ”tant brun”! Då är jag också skyldig dig ett tack då jag har Roxys fina dotter Daisy hemma i min familj. Hon som redan fanns i magen. Vacker, busig och rolig är hon och tänder lite mer liv i mina andra lite bekväma tjejer, Linnea och Hera! 🙂

    • Carola skriver:

      Marie: Kikade in på din blogg och gissade mej fram till vilken som var Daisy. Hittade tidigare inlägg där jag förstod o såg vem hon var. Jag hade rätt, tycker hon är lik Roxy. Sötnos!
      Det är Anna som ordnade för marsvinen på distans men de övernattade några nätter hos oss. Tur man har kvar sin marsvinsbur 160 * 50 ifall marsvin behöver övernattning 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *