Då måste jag åka och avliva dem

Många tröttnar på marsvin. Det är inte mitt problem.

Som hämnd på dem som tröttnar på marsvin ägnar jag mig åt att tröttna på dem som tröttnar emellanåt. Tänker:

-Ringer en till som vill omplacera på grund av att barnen tröttnat så ska jag föreslå omplacering av barnen istället. En månad, till en djungel, med bara ett överlevnadskit.

Jag har aldrig gjort det men igår vaknade jag av telefonen och en uppjagad stressad morsa (vet inte vilken i ordningen bara denna veckan!!) som trodde att omplaceringsverksamhet var som vilken serviceinstans som helst.

Bröt nästan ihop när jag förklarade att det kunde vara en månad, kanske mer i väntetid innan det fanns plats för hennes sexmånaders zooaffärsinköpta djur.

– Jag orkar inte det, jag är ledsen, då måste jag åka och avliva dem.

Skulle avlivas. Levde i fyra bra år efter det.

Ledsen, ja det är nog inget mot vad djuren blir. När de inser att deras liv ska avbrytas innan det börjat, innan de ens är vuxna. Tur för dem att de inte fattar värst mycket innan de somnar in. De blev bara tröttnade leksaker, till två barn vars mamma inte orkar fostra dem.

Deras behov och önskemål var inte intressanta, alldeles för jobbigt att byta i buren en månad.  Jag sa till henne att jag tyckte hon hade ett problem och det var inte djuren, utan snarare med uppfostran av sina barn. Hårt? jo men sant enligt mig och kanske nödvändigt.

– Varför skaffade ni djur?

– Jag ville ju att barnen skulle lära sig, empati och ta hand om levande varelser…

– Vad lär du dem nu då? att bara du betalar för dig så löser sig alla problem?

Det finns quickfix jag gillar. Som Stronghold. Sen finns det sådana jag inte gillar värst mycket alls, som omplacering av djur som är tröttnade efter bara några månader. Eller som djurköp, lika väl genomtänkta som vilken mjölk man ska välja…oops nu upprepar jag mig visst.

Gå ut i solen! 🙂

———–

Stronghold är ett ohyremedel som man droppar EN droppe i nacken på marsvin. Sen väntar man tre veckor och droppar en droppe till. Däremellan gör man rent och spritar bomiljön några gånger så slipper de klia sig på grund av skabb och annan ohyra.

 

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

11 Inlägg för Då måste jag åka och avliva dem

  1. Frida skriver:

    Väldigt bra text!
    Jag förstår inte varför många har så svårt att tänka ignom sitt djurköp innan dom gör de? Eller jo sådana som skaffar större djur sin hund och häst tänker nog ett bra tag medan de som funderar på att köpa en sån där liten hårboll till barnen för att de ska få lite kul kanske inte tänker alls eftersom de är ett så litet djur är de bara att göra sig av med om barnen tröttnar. Är de så marsvins (även hamster, kanin andra gnagare) köpare tänker? Fy skäms!
    När jag skulle skaffa marsvin läste jag böcker och tänkte länge. Sedan bestämde vi oss iaf för att köpa marsvin och de ångrar jag inte! Vårt ena marsvin har vi haft i tre år nu i maj och jag har inte tröttnat än och kommer aldrig att göra de! Faktum är att jag aldrig skulle klara mig utan de små själarna så mycket tröst, kärlek och skratt som de ger mig!

  2. Camilla skriver:

    En del beteenden skulle man kriminalisera. Som utpressning av omplacering och mord av små friska djur vars enda brott är att inte vara så kul längre.

    Någon som vet hur man driver igenom en lag??

  3. Anna-karin skriver:

    Om bara fler kunde tänka med anant än pedagogisk välvilja i bakhuvudet. Hörde en snarlik konversation på en spårvagn med jag åkte till jobbet. Hade god lust att vända mig om och örfila gubben som gnällde över alla de djur som hans… syster tror jag det var hade avverkat i bästa löpande band stil. Men hans tirad om ”de där *redigerat ord av mig själv* marsvinen de lurade på henne i djurbutiken och hade ett *bleep* arbete att bli av med sedan….” fick mig nästan att explodera av ilska. Nu hade de en hund på lån för att se om barnen gillade det…

    Hyr ett akvarium med akvarieskötseltjänst tänkte jag.

  4. Mirjam skriver:

    fy farao. jag mår illa av att läsa det. jag förstår inte hur du orkar.

  5. Susanna skriver:

    Säljer de inte marsvinet gosig på Ikea längre? Hade kanske fungerat bättre…

  6. petra skriver:

    Tack att du finns Irene. Man ska vara glad att folk ringer först till dig. Här uppe ringer dom direkt till veterinären. Vi har pratat med veterinären och bett dom ringer oss när dom får in marsvinen. Under de sista åren har jag träffat många finna marsvin. Och jag har lärd mig en hel del. Då hade vi en 5 år gammal blind kille som klättrade upp på hustaket för första gången i sitt liv, då har vi 2 tjejer som receptionisten hos veterinären kämpade med att dom fick komma hit. Ägaren hade tröttnat och ingen annan skulle få dom. Eller en liten tjej som bodde i en hamsterbur eller 3 stycken som var så mager och vi inte visste om dom skulle klara sig.
    Jag började som så många andra med 2 marsvin ut en djuraffär, men sen upptäckte jag 2 fantastiska tjejer som behövde ett nytt hem….
    I alla fall förstår jag icke hur man kan lära sina barn att ta ansvar och samtidigt går man raka motsatsen. Dt skulle vara bäst med marsvin från gosedjursavdelingen på barnets hus.

  7. Monica Olofsson skriver:

    Va bra att du ställer frågor tillbaka! Det är inte barnens ansvar när föräldrarna går med på att handla små liv som ska leva i många år. Det är alltid föräldrarnas ansvar.
    De kloka orden som kom från ”gubben” som har hand om Skansens akvariet (glömt som vanligt namnet) Han sa ungefär så här: -” Har man barn under 10-12år som vill ha sällskapsdjur så kan man gå till leksaksaffären i stället och köpa ett gossedjur. Det gossedjuret kan man lägga i en låda och glömma bort.”
    jag läser ofta blockets annonser och det känns som om det inte bara marsvin de unga tröttnar på. hundar katter kaniner….. och har ursäkter hela tiden allergi, ändrade familjeförhållanden, tröttnat… Ibland finns det sanning bakom men det finns nog andra som bara vill ”dumpa” sin lilla kompis. tråkigt är det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *