Väldigt lite omplacering

Ja, det är väldigt lite omplacering just nu men helt tomt är det inte. En del små stjärnor finns det och en del megastars också.

Sockan är en supernova, han har ett hem och flyttar till helgen. Cool.

Vissa har fått hem och väntar bara på att få göra entre; andra sitter på långtid. Varför? jo är man extra krasslig så får man vara kvar ifall det inte råkar vara någon (detta händer faktiskt) som uttryckligen gillar att pyssla extra med sjuklingar.

Läker efter operationen och mår kanonfint. Supercool.

Varför man gör något sådant? jo, på samma sätt som vi knappast kan räkna med att vi själva, våra släktingar och vänner är friska nu och för alltid kan vi heller inte räkna med att marsvinen är det. Har man då tur finns det en å annan riktigt skötselintresserad som orkar ta sig an en sådan liten individ.

Vill ni se en stjärna, se på miiig! Ni får mycket gärna, se på miiig!

Just nu finns det sex stycken halta och lytta men ett par av dem har väl i princip fått hem. Det är Sockan som var så störd men som efter kastrationen är som vilken rar uppvaktande hane som helst. Sen har vi lilla utsvultna Lillskiten, nu väger hon 554 gram. Snart har hon normalvikt 🙂

Snart kommer jag ikapp, idag 554 gram.

Sen har vi Max och hans polare Nicko Pälsråttan. De flyttade idag till samma familj som miste sina goa grisar som var i femårsåldern inom loppet av ett par veckor. De kom ut på andra sidan sorgen och insåg att Max & Nicko inte kan ersätta deras älsklingar, men att denna nya duo blir fina familjemedlemmar iallafall.

Flyttade idag, så vackra ihop Max (Våfflan) & Nicko (Pälsråttan)

Ashoka popcornhoppade idag! Hon är den lilla tunna tjejen som vi inte funnit felet på, vi provar med lite olika stödmatningstrick men inget har gett riktig utdelning ännu. Men GLAD är hon; idag önskade jag så att mobilen funnits tillhands när hon började göra krumsprång.

Fina, lilla gumman Ashoka

Det är i de lägena så värt allt meck med att ha omplaceringen här hemma – utan tvekan. Ashoka älskar att beta och det gör även hennes polare Lola, som fortfarande hackar tänder stup i kvarten utan att varken fyr eller tvåbenta fattar skälet till det.

Lola, hackar tänder för säkerhets skull

Teddie är sned och fortfarande pälstunn men hon tuggar grönt så gott hon hinner. Snart kommer bonusen av det men det tar tid.

Teddie. Lilla Snea nummer två. Den första var Clarks tjej Lois. Fint stöd för Lillskiten.

Underverk kommer på dagen, mirakel tar lite längre tid.

Till största delen frisk. Vacker och pigg, även om hon vilar ofta och är alldeles för tunn.

Fantastiska varelser, marsvin…

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Ett inlägg för Väldigt lite omplacering

  1. Min väna sorkkvartett har lagt sig till med att hacka tänder när jag kommer med gräs… Lite oklart om det är som hot mot mig att snabba på eller om de helt enkelt vill starta tuggandet innan gräset landat i buren för att inte förlora någon tid…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *