Bettan kom som en omplacering och stannade för att jag helt enkelt inte ville vara utan henne. Det var längesen nu men hon galopperade över gräsmattan som att inga faror fanns. Vet att jag tänkte:
– Jag kan inte omplacera henne, det går helt enkelt inte.
Sommaren 2007 kom hon hit till mig. Hon var köpt i zooaffär som sällskap till en lite äldre hona. Tror hon hette Doris och hon omplacerades ganska snabbt men Bettan, ja Bettan blev kvar.
De senaste åren har hon besvärats av något som Bosse på Exo kallar förbening i ögat. Hon såg inget längre på det vänstra ögat men hade ett acceptabelt tryck i ögat, sa han.
Om det skulle förvärras, trycket i ögat, skulle jag vara tvungen att avliva henne. Först avrådde han från operation men sista gången vi var där, den 11 juni så lät det lite annorlunda. Jag är inte säker på varför.
Orsaken till besöket var att jag tyckte hon förändrats i sättet, hon var dröjande, nästan överrädd, väldigt försiktig. Jag trodde hon var blind även på det andra ögat.
I morse var hon hur som helst död. Vi fick inga förvarningar vid besöket för en dryg månad sen så lite chock är det, även om jag är luttrad. Bettan har precis som flera av de andra som gått under detta året, funnits alltid.
Finns gör hon fortfarande, i mitt minne lever du för alltid, underbara, fantastiska, ljuvliga snabba Bettan. Nu springer du, utan rädsla och med full syn på båda ögonen någon annanstans.
beklagar verkligen
Väldigt söt bild på henne och Bosse <3
Jag kan inte säga mer än: Jag vet hur det känns. Gläds åt dem som är kvar och gör det varje dag, hela tiden. När de går, kilar de oftast iväg fort, fort…
Stor gruppkram till dig och alla andra som mist någon kär liten, eller stor, vän.
Jag blir naturligtvis lite ledsen i ögat över att Bettan lämnat in…men jag är väldigt glad att hon hamnade hos dig och fick ett underbart fritt liv, bättre kunde hon inte haft det 🙂
Tusen kramar till dig och flocken <3