Lillan – cold turkey

Igår kom Lillan. En marsvinsdam född i början av 2008 och alltså i sina bästa år. Hon har haft en bra familj, de har sörjt väl för henne men tyvärr har de haft väldigt dåliga rådgivare. Med deras medgivande ska jag nu berätta hur det ser ut.

Först och främst: de köper henne i en zooaffär och där får de sina första instruktioner:

Saltsten, mineralsten och pellets. Så onödigt, sätta sjukdomar på ett djur som inte kan försvara sig.

Familjen köper den största buren som finns, och den mäter  140 x 70. De fixar två utav de vanliga brohusen, två vattenflaskor och dessutom har Lillan en kompis. Jag har aldrig träffat henne men fått berättat att eftersom kompisen var äldre och större blev Lillan just Lillan.

Detta är Lillan 1307 gram.

Det var inget bestående tillstånd, hennes vän är borta sedan några månader men jag har svårt att tro att hon kunde väga så mycket mer.

Lillan med hår.

Marsvin brukar ju ha hår och i Lillans fall finns det en del.

Brottsplatsen enligt Lillan

Jag tycker att de som föder upp långhåriga marsvin och sedan skickar ut dem på petdjursmarknaden är otroligt ansvarslösa och borde vid detta laget vara väl medvetna om vilka otrevliga konsekvenser det får för djur och djurägare.

Lillan utan hår.

En päls som växer med cirka två centimeter i månaden är inte praktisk för en barnfamilj. Ofta blir pälsen för lång och marsvinet blir fuktig bak i rumpan.  För en uppfödare med utställningsintresse – visst. Men som familjedjur passar de absolut inte.

Massor av mjäll och irriterad hårbotten

Marsvin får svamp väldigt lätt och när de har ett släp av päls, kiss, bajs och spån bak i ändan kommer det säkert som amen i kyrkan.

Man kan säkert ha invändningar mot ägarna också…säga att de kunde gjort mer, läst mer och så vidare….men de har vänt sig till de som SKA kunna och de sviker verkligen. Både djur och djurägare.

Är det någon som på fullt allvar tror att man köper allt det här för att vara stygg mot Lillan:

Gör illa vid ett litet djur

Eller det här:

Ännu mera dåliga grejer till ett marsvin

Skulle inte tro det, eller? jag blir så matt. Det finns absolut ingenting i marsvins kroppskonstition som säger att de ska ha den här skiten. Vitakraft är ett  av de större märkena vad det gäller smådjursmat, de finns i nästan varenda affär.

Kan jag köpa min mat på ICA, varför skulle jag inte kunna köpa mat till mitt marsvin, min katt eller hund då? Logiskt eller hur?

Hamlet har flyttat och vi har alla varit på gräsmattan. Nu ska jag upp till Hömannen och hjälpa till med skörden. Fin lördagkväll i juli, fylla skafferiet inför vintern.

Söt är hon, nu ska hon bli sund också.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

2 Inlägg för Lillan – cold turkey

  1. Lena Rössel skriver:

    Lillan <3

  2. Camilla skriver:

    Jissus Amalia, vad med godsaker!! Har hon fått äta sånt i 3,5 år och har fortfarande hälsan i behåll och fortfarande når ner till marken med tassarna är det en liten överlevnadskonstnär du har där. Söt är hon också…

    Jag rakade också rumpor i dag. Det blir ganska snyggt numera. Övning ger färdighet 🙂

Lämna ett svar till Camilla Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *