Sagan om Agnes Cecilia del I

Sista bilden på Agnes. Det var igår och det var inget vidare.

Idag andades Agnes tungt och kändes oerhört svag. Hon har ätit, verkat förvirrad, struntat i att äta och jag har stödmatat över helgen. Det är inget jag vill hålla på med i längden.

Ada ett par dagar före födseln.

Jag åkte till Exo, och min älskling som skulle fylla sex år om några dagar fick somna in och fara till världen utan kroppsliga smärtor.

Agnes, Abbe & Alma

Kanske längtade hon efter mamma Ada? Det bara dryga två månader sedan hon dog.

Födelsedagen.

Jag har förberett mig de senaste dagarna men är ändå överumplad.

Har det bäst under mamma Ada, bara några dagar gammal.

Jag kan vara rutinerad i åtgärder med andra grisar men är ändå som helt skyddslös när det kommer till mina egna. Känslokurvan över denna dagen är jättejobbig.

Här är Agnes med Olleliten, Ollevias dotter. Jag omplacerade dottern men Ollevia blev kvar.

Men jag vill ändå tänka och fokusera på det som varit bra. Det fantastiskt fina under som Agnes gett mig.

Nu har de blivit några månader, Agnes & Alma. Osäker på vem som är vem här.

Allan & Ada, hennes fina föräldrar. Galne energiske Allan och goa, tuffa och keliga Ada.

Allan. Mer vild än tam.

Nu är alla borta. Alla dessa underbara personer.

Så tomt.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

5 Inlägg för Sagan om Agnes Cecilia del I

  1. Camilla skriver:

    En era att minnas…

  2. Lena Rössel skriver:

    Personer <3 ! Så är det ju. Personer <3

    Just nu är vi elva Personer här i lägenheten. Tusse och Sockerpojken, Vitnos och Sötnos, son, sonhustru och barnbarn. Mannen och jag. Sist men inte minst, grannens underbara norska bu Bettie som sover bredvid marsvinens hage. Matte är ute och Bettie var ensam Nu är hon hos oss 🙂

    Personer <3

    Alla de små du berättar om, Personer <3

    Det här kommer vi att minnas när de inte finns längre. Alla små Personer <3

  3. yvonne gustafsson skriver:

    tankarna går till dig irene ,förstår dagen varit lite tuff ,,jag fick ju äran att träffa alla dessa goa grisar som var med här i marsvinsbloggen ,Agnes &Alma var bara några dagar när jag träffade dom med sin goa mamma Ada ,Allan var en kopia av min goa Flinta ,Nu vandrar dom på stigar & ängar som alldrig tar slut ,

  4. marsvinsrumporna skriver:

    Att älska och sen mista gör så ont.
    Det vi måste minnas är det fina.
    Tacksamhet för alla år som de finns med oss.

    Hon fick allt det hos dig
    Nu hon popcorn skuttar ihop med Michigan och resten av rumporna som är i regnbågslandet.
    Vila i frid ♥
    kramar till matte ♥

  5. Anna-Karin skriver:

    *kram* Vilket underbart privilegium att ha fått vara nära och leva med sådana vackra små vänner….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *