Wilson – två månader i omplacering

Den 26 augusti kom ett mail:

”Vi har en liten marsvinskille som vi måste göra oss av med. Det har tyvärr blivit bråk mellan honom och hans rumskamrat (en kanin) och läget är inte hållbart längre.”

En liten pigg kille kom till omplaceringen. Så glad; ’det finns andra och de pratar som jag, och luktar spännande också’

Dagen efter skrev jag svar.

”Han är välkommen till Eragons. Marsvin ska leva med andra marsvin och jag är hyfsat säker på att det samma gäller kaniner.

Kan du lämna honom på lördag vid 12?”

Lördagen var den förste september och de kom med den lille söte killen som levt med en kanin. Han var köpt i Backaplans zooaffär och född i mars 2010. Efter ett par dagar försökte jag sätta ihop med House, singelkille född 2008. När de är såpass gamla brukar det klaffa. Det gjorde det inte. Efter att ha provat med ytterligare en -08 så gav jag upp om både Wilson och de andra. Päras ninjahopp mot Taub hade en del med det att göra…jag blev rätt matt faktiskt.

– Det får bli ett äldre garde kastrater. Klubbat och klart.

Kastreringen var ingen rolig historia för de andra men för Wilson gick det fint. Hans återhämtning var som ett ungt marsvin.

Så snart han fick träffa tjejer visade han hur perfekt han var som kastrat, enveten men mild i stilen. Suverän flockledare.

Så kom ett mess idag: Kan man få med sig Wilson hem och prova hur han känns? Om han funkar med tjejerna vill vi behålla honom.

En sån chans vill vi inte missa, både jag och Wilson blev glada. Så nu i eftermiddag fick han flytta. Efter bara ett par timmar kom ytterligare ett mess:

Wilson tog brudarna med storm! Han var helt perfekt i min flock. Han ska stanna-så det så!

Nu har Wilson ett hem och en flock.

Idag är det den 26 oktober, exakt två månader sedan det första mailet om Wilson. Jag vet att man inte ska berömma sig själv men ibland gör jag det ändå.

Job well done. High-five!

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

13 Inlägg för Wilson – två månader i omplacering

  1. marsvinsrumporna skriver:

    Snyggt jobbat Wilson och Irene – High Five och kläm på rumpan ♥

  2. Lena Rössel skriver:

    Grattiskramar till Wilson och hans brudar!
    Underbart med en riktig familj 🙂

  3. mirjam skriver:

    Det är klart man ska berömma sig själv! Annars får man ju väldigt sällan höra det när man som bäst behöver det. Det är många marsvin som har dig att tacka för bättre liv, men de säger heller inget på svenska. Från mig och flocken: tack för att du står ut med alla stolligheter, tack även till de som hjälper dig att fylla föreningen med ny energi.

  4. Therese skriver:

    Självklart ska man berömma sig själv! Tycker du gör ett enastående jobb Irene!

  5. Marsvinsliv skriver:

    Härligt! Den frenetiska rumpvickaren har fått hem!!

  6. Gunilla Jansson skriver:

    Vilken snygging Wilson är! Förstår att hans damsällskap är lyckliga med en så stilig karl som flockledare! Beröm dig själv! Jag är djupt imponerad över ditt engagemang/ Gunilla, med Tussen, Drutten, Mulle och Bull

  7. Lise Söderman skriver:

    Hurra för Wilson, hans tjejer och Irene!!

  8. Tinna skriver:

    Så den fantastiskt charmerande Wilson har fått ett eget hem och sin egen lilla flock…
    Ljuvligt, han stal mitt hjärta direkt med sin glädje och iver över att det fanns fler av hans sort 🙂 Han är så personlig.

    Hade jag inte redan haft en kastrat hade Wilson fått åka med hem till skåne efter att vi fejat klart på Eragons.

    Härligt att läsa om Wilson, Irene <3

  9. Carolina Brånn Gustavsson skriver:

    Bra jobbat Irene och Wilson!
    Har man gjort något bra ska man aldrig dra sig för att berömma sig själv. Finns så många idioter som gör galna saker och gärna berömmer sig själva kopiöst över det så lite positivism skadar aldrig!!!!
    Kul att Wilson fick ett hem så snabbt.En riktig solskenshistoria!!

  10. Petra Olsson, Malmö skriver:

    Härligt!
    Vilka tjejer hade inte gillat en sådan rasade stilig kille? =)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *