– Vad gör du med dem?

Den ene polisen undrade. Ja, det kanske man kan undra… jag tar och berättar det så kan fler få reda på det.

Vad är värdet på ett par marsvinspojkar, hittade i en trapp och utan bakgrund? ingen vet deras ålder, ursprung, sjukdomhistoria eller för den skull deras namn. Kanske har de inte haft något namn…det kan vara som med Nico som kallades för Pälsråttan i nåt år. När han skulle omplaceras skämdes ägaren för att man kallat honom för Pälsråttan och la till Nico som Pälsråttan egentligen aldrig hetat.

Vänliga och hjälplösa behandla de hjälplösa och vänliga på ett grymt är så tragiskt.

Min vän Tobbe säger att vår hjärna fyller i den information som fattas om den ser en ofullständig bild. Hjärnan fyller i de pusselbitar som saknas, eftersom den vill ha en hel bild.

Kanske är det detta som gör att jag lägger pussel.

Jag vill att alla individer ska ha ett namn.

Ett namn, en födelsedag, en historia.

Den långhårige behövde klippas.

Historien har vi. Någon ringer polisen. Två marsvin är utslängda i en trapp i Kortedala. Ursprung? Zooaffär är rimligt att anta och om jag skulle gissa vilken häromkring så är det den i Bäckebol. Vaför? för att det är två marsvin och Backaplan säljer dem oftast ensamma om inte köparen bestämmer annorlunda. Sen det som jag vet om pojkparen eller marsvin överhuvudtaget. När brukar man vilja få dem omplacerade, när har de marsvin som köps i zooaffärer gjort sitt i en familj? när har man tröttnat på dem? tröttnat på att släpa hem hö och grönsaker, byta i buren och ordna passning på semestern?

Jag vill veta vad pälsen eventuellt döljer. Det är den största orsaken till att jag rakar istället för att bara klippa.

Nåt år. Dessa djur som vi nördar önskar att de ska leva tills de blir hundra, ofta är de tröttnade på efter nåt år. Just dessa killarna är inte ungdjur, de kan vara två år men isåfall har de troligen inte varit i samma hem hela tiden utan i flera. Man ger ”generöst” bort sina djur eftersom det löser ett problem. Från en ägare som tappat intresset till nästa som inte tycker att de är värda att lägga flera tusen på men…får man dem gratis kan de väl vara kul. En stund. Tidsfördriv. Leksak.

I de fall som det varit som mest extremt har snittiden i varje hem varit tre månader. Sen om man kallar det allergi eller vad man säger, varierar. Eftersom jag, om jag har tid, ofta ber människor berätta så har jag hört de mest häpnadsväckande historier om flyttåg mellan olika lägenheter och hus.

Inte så mycket kvar.

För visst hittades dessa små liv i en papperspåse i Kortedala men det ska man ha HELT klart för sig; det kunde lika gärna vara i en snödriva i Mölnlycke, på trappan till en zooaffär i centrala stan eller dumpade utanför ett djursjukhus på Ringön.

Tillbaka till ”vad jag gör med dem”

Först i baljan. Sen en rask promenad. Rädd – vad är det?

Först tänkte jag kört ner dem till källarlokalen på Hisingen redan på kvällen men eftersom poliserna var på 45:an när de ringde och jag fikade med en kompis så bad jag dem köra dem hem till mig istället. Sen kom jag på att omplaceringen är sprickfull över julen så jag struntade i extraturen till Hising Island.

Det enda jag hade här hemma var en sjukbur, ganska liten men den fick duga över natten. Satte killarna i den efter en snabb inspektion med en rejäl hög hö, C-vitaminvatten i flaska och la i ett par små bitar gurka.

Jag tar igen mig här så länge…rädd? jo ganska…

De flesta marsvin älskar gurka men eftersom jag inte vet vad de ätit och är vana vid, ska mängderna alltid vara jättesmå och ökas efter hand så de inte blir dåliga i magen.

Innan jag la mig fick de lite morot som är snällt mot magen ifall de är helt ovana vid färskmat.

Idag när jag vaknade la jag in lite knäckebröd. Buren är så himla liten så jag satte inte i hus till dem utan de har en handduk över hela gallret istället. Alltsammans är deras grotta. Jag avvaktade bredvid och nästan genast hörs att någon knaprar på knäcket. Väldigt försiktigt men utan tvekan knapras det 🙂

När jag tittade över dem igår så hade virvelkillen lite skorpor på kroppen. Kan vara bråk emellan dem, men jag tror det är svamp eller skabb som orsakat det. Jag behandlar båda sakerna direkt.

 

Nu ska jag bara torka också.

 

Problemen finns latent hos marsvin och stress av olika slag ökar risken att de ska ha problemen. Troligen, utan överdrifter, har dessa varit utsatta för stress. För att bekämpa svampen badar jag i Malaseb schampo och mot skabben får de en droppe Stronghold i nacken. De får flera bad och en droppe Stronghold till om tre veckor.

Innan jag badar dem måste killen med den långa svarta manen klippas. Både medicin och större bur finns i omplaceringen så i några timmar får de sitta kvar i den lilla buren. Det är bättre än ett par papperskassar.

Klor, öron, hull och tänder är ok. Rengöring, inget annat. Bad och våtservetter. Virvelkillen väger 1009 gram och långsvarthåret väger 1024 gram men det är tydligt att virveln är ledare och tryggast.

Ett namn, en födelsedag, en historia.

När jag sitter och skriver detta dimper ett mail ner i min maillåda. Det handlar om 2012 års mest populära tweet, det vill säga inlägg på minibloggen twitter. De mest populära tweeten har Barack Obama och Justin Bieber skrivit. Om Barack och Justin är de mest inflytelserika 2012 så är väl marsvinen Barack och Justin de som har minst att säga till om. Då blir det väl balans på något sätt att de får just de namnen.

Inflytelserik.

Barack heter den svarte killen och han med virvlar i håret heter Justin. De är födda hos en zoogrossit den 27 december 2010, sålda av zooaffären i Bäckebol i februari – mars 2011 när de var ”sex veckor”och har varit i minst tre hem i Göteborgstrakten sedan dess.

Många lyssnar på Justin.

Ett namn, en födelsedag, en historia.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

4 Inlägg för – Vad gör du med dem?

  1. Jennie skriver:

    Älsklinga vad fina de är! Jag blir så ledsen över att folk inte kan bete sig som just folk.

    Klockrent med Barack och Justin <3

  2. Karin H skriver:

    Fina namn på fina marsvin! Känns skönt att veta att de är i goda händer nu, och inte hos nån idiot till ägare som inte har någon omtanke eller kärlek till djuren.

  3. Carolina Brånn Gustavsson skriver:

    Underbara fina killar!!! Äntligen får de möjlighet till ett liv som alla små liv förtjänar. Blir både arg och frustrerad över det faktum att folk köper levande varelser utan att ens vilja eller försöka leva upp till deras behov. Samma med zooaffärer,vad har de för ansvar i all detta??
    Det är ju en omöjlighet att omvända alla dessa galningar så det enda rätta är nog att lägga all fokus på de utsatta individerna. Överös dem med allt som de förtjänar!!!
    Du gör ett kanonjobb Irene!!!!

  4. Charlotte skriver:

    Just det där ”Vad har du dem till?” har jag hört otaliga gånger. Fint skrivet om fina djur! <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *