Jo, så skulle det då vara Sixtens tur att få ett hem. Han blev ju av med Punkiskompisen.
Eftersom han var helt blank på erfarenheter med andra marsvin innan så tänkte jag att det kanske var bra för honom att få prata med fler innan han slog sig till ro i en egen familj.
För singelkillarna blir det ju inte som för tjejerna eller de kastrerade killarna, de får ju träffa så mycket fler olika individer.
Hur som helst. Sixten var inte lika timid när han träffade Kanel som när han och Punkis fann varann. Alla adoptioner som handlar om att två killar ska fungera är extra ”öppna”. Det ska fungera, annars provar vi något annat helt enkelt.
Marsvinkillar som sitter i olika burar med galler emellan för att de inte kan samsas finns det alldeles för många.
Var har Punkis-nosen tagit vägen? 🙂 Är han hos någon i Fb gruppen?
Maila på info@eragons.se 🙂
Oj oj , Kanelgrisen, bäst att uppföra sej hyggligt nu säger mormor!!!
Hoppas han snart hittar nån det säger ”klick” med!
Sixten är en stor personlighet och lätt att älska…
Jag hoppas så innerligt att han snart klickar med en vän, han är så mycket värd det
Sixten bara väntar på någon som vill älska honom och som kommer att upptäcka vilken fantastisk liten vän han är…
Så roligt att få se honom igen 🙂