Fruktansvärd dag

Fina Lizzy. Du vet mer. Sov gott.

Hon är borta, Lizzy, sirenen, den orädda, pigga fantastiska lilla teddyn är borta. Det är så overkligt och fruktansvärt, vill bara tid ska gå så sorgen lägger sig lite för nu gör det för ont. Alldeles för ont.

Jag blev alltid glad av henne, hon var en solstråle och jag vill verkligen inte tänka att hon inte finns mer. Inte ska klucka över gräsmattan till sommaren, inte ska larma så alla de andra hör att ”nu är det på gång, nu är det på gång” när jag kommer med grönsaker. För observant det var hon, otroligt vaken. Men de sista dagarna sov hon djupt och mycket mer.

Det var dags.

Lizzy, vår kropp är bara ett skal att färdas i på vår väg genom livet. När skalet tar slut finns den underbart vackra själen överallt och ingenstans. Vad jag önskat att din kropp hållit lite till. Bara lite till så att din vackra själ kunde vara här hos mig.

Bara lite till.

<3

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

8 Inlägg för Fruktansvärd dag

  1. Lena Rössel skriver:

    Jag finner inte ord. Är så ledsen för din skull Irene <3

  2. Karin H skriver:

    Så sorgligt och ofattbart jobbigt det är att mista en älskad vän. Kram på dig.

  3. yvonne gustafsson skriver:

    Tänker på dig Irene ,ja saknaden blir så stor när dessa underbara djur går vidare till andra sidan,vet precis hur det känns i din själ nu <3<3<3

  4. Gunilla Jansson skriver:

    Tänker på dig..sorgen efter en älskad vän är så fruktansvärd och jobbig
    <3

  5. Sanna Runard skriver:

    tröst kramar från oss här hemma ♥

  6. Camilla skriver:

    Lizzy, Clark, Habibi, Lois, Kafka och alla andra, ingen nämnd och ingen glömd <3 <3 <3

    Ingen, ingen av er kommer någonsin bara försvinna.

    I våra hjärtan och på vår hornhinna finns ni inetsade. Våra öron hör er som ett svagt kluckande i bakgrunden, där ni tassar precis bakom våra hälar. Det där klucket som säger "Här är jag, är du där?" Klart jag är här! Jag finns alltid här för er och för alla nu levande och alla som ska komma.

    För varje ny liten limpa som kommer inkluckande i livet växer mitt hjärta i motsvarande grad så att alla ska få plats.

    Därför kan jag säga att Irene har ett enormt stort hjärta. Ett som rymmer hundratals, ja numera kanske mer än tusen små kluckande knyten som säger "Här är jag! Är du där?" Och jag är fullständigt övertygad om att Irenes hjärta svarar "JA! Jag är här!! Är alla ombord?! För nu kluckar vi vidare…"

    Jag vet nog vart alla små pälsklingar försvinner när de lämnar oss andra i ändlös förtvivlan. De lämnar sin sköppelkropp och kliver rätt in i våra hjärtan och gör dem lite lurvigare, lite varmare, lite grönare och frodigare och lite större <3

  7. Christina med Sixten,Astrid,Lycka,FrkHilleviKlarin och Py skriver:

    Åh va sorgligt, kram till dig Irene!

Lämna ett svar till Christina med Sixten,Astrid,Lycka,FrkHilleviKlarin och Py Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *