Idag är det min födelsedag. Det är 49 år sedan min mamma flyttade runt kökssoffan för att hon var trött på att VÄNTA. Bara femtio minuter senare föddes jag, så jag antar att hon blev rätt nöjd med sitt tilltag.
Jag firade min födelsedag med att städa föräldrahemmet med mina två syrror. Det var en rejäl sväng på minnenas alle’. Vi slängde, sorterade och mindes.
– Kommer du ihåg den här? vill du ha den?
En tår kom då och då. Mamma och pappa, båda är borta. Så tomt och i en del stunder svårt att greppa, döden är ju sådan; svår att förstå.

Mitt rum. Utanför mitt fönster bodde svalor. Inne sprang Lillen, mitt underbara ensamma 🙁 marsvin omkring.
Jag ville inte ha nåt. Jag är en av dessa som har för mycket, previligerad och samtidigt helt matt av samma orsak. Det finns så mycket saker och jag tycker saker är roligt…och samtidigt inte.
Har du tänkt på hur mycket av våra korta liv som vi använder för att flytta runt och städa kring saker du knappt hinner använda? för att de ska skötas och städas och…ja det är en massa plock faktiskt.
När man städar undan efter ett helt liv, en hel familj, barndomar och vuxenliv och ända till ålderdom så ser man hur oerhört mycket det blir. Då gjorde jag ändå en röjning i samband med att mamma blev sjuk för tio år sedan.
Men nog släpade jag hem en del ändå…grejer som jag kanske mest behöver för att dämpa min separationsångest. Ångesten över att detta för alltid är borta, föräldrahemmet finns inte mer, mamma finns inte och pappa finns inte.
Grattis Irene <3 på födelsedagen kraaam
Ja det är alltid jobbigt när man ska rensa upp efter föräldrar som är bortgångna, jag har än så länge kvar min pappa och hoppas få ha det länge. Min mamma gick bort för snart 2 år sen och det virvlar fortfarande omkring en massa känslor av saknad när jag tänker på henne.
Tack! 😀
Så kloka ord om alla saker vi samlar på oss. Jag tycker jag har blivit bättre på att slänga och rensa, ändå hopar sig grejerna i förråd och garderober.
Dina ord fick mig att också att sända en kärleksfull tanke till mina föräldrar som ännu är friska och krya. Jag är ju i din ålder, och tänker ibland med skräck på den dag de inte finns, och hur det kommer kännas. Det går inte riktigt att föreställa sig, de har ju alltid funnits, och vem blir jag när de inte gör det längre? Så svårt det måste vara för er. Tur att ni har varandra
Tack för att du delar med dig. Och så klart – Grattis!
Tack! 😀
Grattis på födelsedagen!
När man blir lite äldre så betyder saker inget längre
förutom de med nåt speciellt minne. Man värdesätter hälsan familjen och vännerna mycket mer! Var rädda om varandra! <3
Tack Rose-Marie 😀
Precis, så tungt att röja efter sina älskade föräldrar, det blir som en resa. En resa tillbaka i barndomen och att upptäcka dem som personer utöver föräldraskapet också. Mina föräldrar gick bort för över 10 år sedan och efter många om och men har jag nu lite möbler från föräldrahemmet i min lägenhet. Jag rör dem, ser dem och minns. Och de går brevid mej på något sätt och jag är glad. En god idé skulle vara att röja upp hos oss själva, jag menar verkigt skräp o tjafs så att våra barn får det lite enklare sedan, den dagen… Men DET är enkare sagt än gjort. Det blir för en annan dag, i synnerhet inte jobb för en födelsedag. Glada, försenade födelsedagshÄlsningar och tack för en alltid fin och givande blogg!
tack Susanna 😀
Grattis på din dag, Irene… <3
Vi skickar en stor bunt virtuella tulpaner till dig 🙂
Ett klokt och eftertänksamt inlägg.
Kram Tinna
Tack Tinna 😀
Stor varm grattiskram till dig, även om en dag för sent.. !
För ett par år sen ägnade jag också min födelsedag åt att ta hand om mammas hem. Vet ju precis hur det känns, tårar och glädje och så oändligt mycket minnen. Man förändras, gör en alldeles speciell resa inom sig själv. Saknar min mamma och pappa så mycket, blir så berörd när jag läser det fina du skriver.
<3
Tack Maria 😀
Grattis Irene, också från oss, mig och Olivia. Vill bara säga Tack till dig för allt du gör för de små, oskyldiga, underbara varelser !!!!! Du är deras hjälte.
I juli blir jag lika gammal som du, har inga föräldrar heller mer längre, sedan många år tillbaka men fortfarande tänker mycket på gamla tider, på den tryggheten mina föräldrar gav mig. Mina släktingar bor långt ifrån i andra länder, bästa vänner likadant. De tappar man ibland kontakten med. Man är beroende helt och hållet på kompisar, bekanta som kom i mitt liv senare i vuxen ålder och man är tacksam för allt de gör åt oss, att de finns överhuvudtaget. Som vår lilla marsvins grupp, fast gruppen har blivit stor redan, tack dig, det också!
maggan
Tack Maggan 😀