Lady

Idag tänker jag på Lady.

Mina föräldrar öppnade vårt hem för många vinddrivna varelser under min uppväxt och även sedan vi barn flyttat ut. Troligen är det en del i att jag inte räds djur som andra inte kan eller vill ha. Det där ”jag vill prägla från början” snacket är inte intressant tycker jag. På samma sätt som en ny tvåbent vän är spännande med sin erfarenheter och personlighet kan väl en erfaren vän på fyra ben också vara uppfriskande.

Lady

Lady var en upplevelse. En blandishund såklart, olydig och hopplös. Charmig och helt fantastisk. Smart och söt.

Jag minns inte hennes historia, men hon var flera år när hon kom till oss, hon kissade inne och var allmänt jobbig. Alltid när vi pratade om henne brukade mamma säga;

– Hon är en jakthund, hon kan inte hjälpa det. De har avlat fram de egenskaper de ville ha och struntat i resten.

Jag tror det kan ligga mycket i det, men det är inte hela sanningen. Vi är produkter av både arv och miljö.

Beagle. Drever. I den allra bästa blandningen blev Lady.

Mamma och pappa hade läget under kontroll tyckte de, i backspegeln kan jag se att det inte var så. Men spelade det någon roll? egentligen? kunde en liten olydig, oanpassad liten femtonkilos varelse välta ordningen i familjen och hemmet?

Lady gjorde inte det. Hon bidrog till många lyckliga barndomsminnen.

Lady gjorde ju bara som hon själv kände för; sprang ut på byn i flera timmar och struntade i att vi ropade på henne eller försökte fånga in henne. Hela livet var en lek. Hon hoppade upp på bordet och tog all maten själv eller kissade på golvet fast hon precis varit ute.

Jag och Lady gick på kurs. Jag lärde mig saker, Lady bara lajade.

Mest av allt önskade jag att bilden av oss på min cykel hade funnits att visa er nu. Den bilden knäpptes aldrig så ni får föreställa er. Vi gick en kurs på Kungälvs Brukshundsklubb som låg 7-8 kilometer hemmifrån och det var för långt för henne att springa med de små korta benen så hon satt i min cykelkorg fram på styret. Detta var före cykelhjälmar och säkerhetsbälten. Å andra sidan var det inte så mycket bilar heller.

Full i bus.

Där satt Lady, som en galjonsfigur på skeppet med de silkeslena öronen fladdrande och då borde väl jag varit kapten? Men inte, vi lyckades aldrig lära vår underbara Lady att hon inte bestämde vad som föll henne in. Lady dog, åtskilliga år senare, fortfarande helt övertygad om att hon var kapten på sin skuta. Många gråa hår på min mammas huvud var Ladys verk, men vad spelade det för roll? Störst av allt är kärleken och tveklöst älskade mamma Lady av hela sitt hjärta.

Varför kommer Lady så starkt till mig just nu? ja, det är kanske inte så konstigt; då detta händer, just nu:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/storbrak-om-astra-zenecas-hundar_7950740.svd

Jag tittar på bilderna och ser våran Lady. Önskar att dessa vovvar fick stanna i Sverige, flytta till familjer och kanske i ett hem någonstans lära en ung tonåring att allt inte går att tämja och att kärlek inte har med lättformade babydjur, stamtavlor eller disciplin att göra.

En kortare sväng i omplaceringen idag. Badade två CH teddy djur som inte mådde så bra. Varför? jo någon har avlat fram en päls de ville ha utan att ta ansvar för följderna för djuren. CH teddy har ofta svampproblem.

Efter olja i förrgår och bad idag är de bättre.

En annan tjej som mår bättre är hon som dagen till ära får heta Lady. För några dagar sedan satt hon med en kanins som var tre fyra gånger så stor som hon själv, ingen jättelyckad kombo.

Lady

The only way is up, baby!

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Ett inlägg för Lady

  1. Camilla skriver:

    En sten från mitt hjärta… Lady, skönt att du mår bättre. Nu ska du bara tugga i dig lite vikt också 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *