Breaking up with Meat

The Ark gjorde en låt, Breaking up with God. Gillade den titeln.

Gud, en överhet och relation som inte längre styr mig. Det finns gott om paralleller att dra mellan köttätande och religion. Om du vill.

Köttet styr mig inte längre. Jag är en tänkande och kännande varelse. Jag har matats med andra varelsers kroppar sedan innan jag själv kunde välja. När jag sedan kunde välja själv valde jag i perioder att låta bli kött men hade ingen riktig koll, kunskap eller motivation. Jag har själv matat mina barn med kött innan de kunde välja.

Flyttar med två flickor i denna veckan.

Inget av detta är jag stolt över men det är heller inget jag kan ändra nu.

Sen kom hela KRAV falangen. Jo äta kött ska man men vi ska vara snälla mot dem vi ska äta. Eller HUR?! Det finns en ganska naturlig motsättning i detta, vill du äta upp en annan varelses kropp, hur snällt kan det bli? Men i KRAV finns också en slags cynism, allt efter åren gått blir det tydligare och tydligare att KRAV handlar om att vi är snälla mot djuren för att deras kött eller annat inte ska göra oss sjuka när vi äter dem.

Ge dem bättre foder så slipper vi få cancer.

Jag som alltid är nyfiken och ska sticka näsan i allt slutade äta ägg för några år sedan. Jag var och köpte ägg på en KRAVgård. Hönorna gick i JÄTTESTORA grupper. Flera hundra, dammigt, stinkande och ett oväsen utan avbrott. De flesta helt utan fjädrar. Påminde inte ens om  bilden från min barndom där vackra hönor och en stolt tupp pickade i en hönsgård med tio eller, kanske tjugo höns. Hönorna från den fina gården knöddes in lastbil efter några månader när de inte är effektiva äggläggare längre. Lastbilen far till Tyskland innan den nått sitt mål, ett slakteri för hönor.

Varför de inte slaktas här?

Svenskarna gillar bara kyckling, det går inte att sälja hönor här. Så då är tacken för hård tjänstgöring i äggfabriken en enkel biljett till Tyskland. KRAV. På vad då, maximalt lidande?

Lina är en av dem.

Jag vill vara snäll mot djur för deras EGEN skull. För att de är tänkande och kännande varelser. Som jag.

Jag vill inte göra våld på andra levande varelser.

Jag vill heller inte betala andra för att göra det åt mig.

Kanske kan andra arter inte knappa på en dator eller laga middag  men de KAN känna.

De talar inte eller läser böcker men de KAN  älska.

Men, men.. jag sysslade med KRAVkött också under några år. Köpte lådor från Gröna Gårdar på FRAM butiken på Nordenskiöldsgatan i Göteborg, hur opraktiskt det än var. Jag fick planera och åka extra vilket INTE är min bästa gren. Men jag gjorde det för att det kändes bättre än att köpa billig dansk fläskfilé. Fast egentligen var det marginellt, fläskfilen och KRAV köttet resulterar i samma död för att jag ska äta gott.

Sen kom min Djurrättsallians, min älskade, underbara ögonöppnare. Jag är tacksam för detta och samtidigt är jag inte blind för nackdelarna med denna typ av engagemang. En del som kämpar för djurs rättigheter kan lika gärna kämpa för att flyktingar ska få stanna eller att Sverige ska bevaras svenskt. För åsikter jag delar eller inte.  Jag kallar dem proffsdemonstranter och det som verkar vara gemensam nämnare för dessa är en frustration över tingens nuvarande ordning och jag känner mig inte så hemma med dem.

..och Anja…

Jag gillar att man kämpar men jag gillar inte hat. När jag varit på möte och de unga talar ”de dj-a köttätarna” så tänker jag på mig för några år sedan, mina barn, min älskade pappa och många kära vänner. Men jag gillar proffsdemonstranterna ändå, de är unga, lite kantiga och svartvita till tusen. Jag hoppas att livet lär dem skillnad mellan rätt och fel.

Nu handlar det om miljön. Nu ska vi låta bli med vår vansinniga köttkonsumtion för att naturen mår skit. Varför? jo de stackars korna som står och föder och mjölkas samtidigt pruttar dessutom metangas så att hela klotet får feber. När man läser på en del ställen kan man nästan tro att korna stod och pruttade på pin kiv, kunde de inte bara sluta med det? Jo de kan sluta med det…om vi slutar att avla fram dem i parti och minut för att de ska mätta oss med kött, mjölk, grädde, smör, yoghurt och fil.

Jag möter människor som i övrigt känns tänkande, empatiska och kloka som på fullt allvar kan ställa frågan; men var ska djuren ta vägen om vi inte ska äta dem?

Avveckling kanske? hört talas om det?  så småningom kanske det är precis lagom mycket djur på planeten. Ge det tio, tjugo år så ordnar det sig nog. Om vi inte avlar så blir de inte fler…och i så dåligt skick de flesta arter som vi äter eller använder på annat sätt verkar vara så kommer det troligen gå snabbare än vi tror.

Jag är i mångt och mycket en dubbel person, jag är uppvuxen med ett visst mått av skamfostran men en lång tid i annan skolning har gjort att jag inte tror på skuld och skam. Det funkar inte, helt enkelt. Låter du bli att göra saker för att du skäms kommer du troligen att ”återfalla” för skammotivation räcker inte. Jag tror på öppenhet och samtal, utveckling och att sluta förneka det man faktiskt känner och ser. Förnekelse är en av de värsta saker vi gör mot oss själva och varann. Samtidigt är det svårt att från en dag till en annan förändra en livsstil som du haft i hela ditt liv. Svårt att förändra över en dag vad kulturellt och strukturellt byggts i generationer och sekler.

Har också valt en familj. Flyttar på lördag.

Men det går.

Det fanns de som på fullt allvar trodde att slaveri inte gick att avveckla.

Det fanns de som inte trodde på jämlikhet mellan könen. Vi har kommit en lång väg även om vi inte är i mål. De dagar jag inte tycker det läser jag i historien och inser hur fantastiskt långt vi kommit.

Med små steg framåt, och ibland två fram och ett tillbaka så kan du också sluta, det är faktiskt inte så svårt.

En dag utan kött? Prova!

Två dagar i veckan?

En vecka? det går det också, jag lovar.

Ät bara det kött som verkligen är gott. Låt producenterna behålla de värsta microlådorna. Det är bra för dig, djuren och vårt underbara klot.

Om du vill.

En sak du kan påverka i ditt vardagsliv.

Ditt val.

Kram och sov gott.

Frågor på det?

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Ett inlägg för Breaking up with Meat

  1. Linnea B skriver:

    Irene, nu skriver du så där fenomenalt klokt igen!! Ögonöppnare – javisst!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *