Vem är hemlös?

”Hej!

Jag flyttar snart med min familj till Göteborg och är så himla sugen på att bjuda in två marsvin till vårt hem. Men jag har mängder av frågor. Min fråga till dig är om vi som småbarnsfamilj, jag och min sambo har en son som fyller två år till sommaren, kan omhänderta ett marsvin? Eller är det bäst om vi så att säga köper  ett ”oskadat” marsvin (förstå mig rätt). Jag förstår att detta är mycket individuellt. Men jag undrar vad din erfarenhet säger.

hälsningar B”

————————

Hej B

Förstår hur du menar och på ett sätt önskar jag att det varit så, att det bara djur som är skadade, sjuka, gamla eller störda som var hemlösa. Tyvärr är det alldeles för många friska, starka och unga djur som finns i omplaceringen och detta gäller inte bara marsvin, utan även hundar, katter, hamstrar, råttor och till och med hästar. Sånt slöseri med underbara varelser. I och med att jag sysslar med detta föds ju ett intresse för sådana här frågor hos mig och det är en sorglig bild som vuxit fram av hur det ser ut i Sverige idag. Sällskapsdjur har blivit en förbrukningsvara och friska unga djur avlivas inte sällan när barn tappar intresset, man ska flytta eller skilja sig.

Kafka föddes den siste augusti 2007.

De flesta djuren i omplaceringen är oskadade, unga,  en del ett par år gamla väldigt tama eftersom de tidigare varit intressanta i en familj. Man grejar med dem när de är små och söta sen blir man intresserad av något annat och omplacerar eller skänker bort djuret på blocket. Man bryr sig inte om den nya ägaren är realistisk eller påläst. Hur ska man kunna bedöma det? Man är det ju inte själv varken det ena eller andra.

Så du kan lugnt skaffa djur från omplacering. Jag tror dessutom att de flesta som arbetar med detta är så pass angelägna att det ska bli bra i det nya hemmet, att om det är något galet, då berättar man det. Då kan den eventuelle adoptören ta ställning till om detta är ett ansvar man orkar med.

Halvbrorsan Aragon föddes den artonde augusti 2007.

Jag tycker ni kan skaffa men jag vill vara tydlig med att det är en vuxen som ska vara så pass intresserad att ni skaffar till er. En tvååring har inte värst mycket behållning av ett marsvin och tyvärr blir det nog mest att hindra er tvååring från att klämma för hårt ni får göra. Intresset hos ett så pass ungt barn är intensivt men flyktigt – för allting, och SKA vara det.

Fram till Aragon plötsligt dog den fjärde december 2008 var halvbrorsorna riktigt goda vänner och sambos.

Men marsvin kan vara underbara familjemedlemmar ändå, bara man har klart detta för sig innan. Nu kan jag nästan höra dina invändningar; just din tvååring….; och jag kommer inte att hindra dig från att adoptera men jag vill att du ska vara medveten. Så slipper du bli en av dessa patetiska föräldrar som kommer till omplaceringen och betalar 400:- för att bli av med marsvinen och säger till mig:

– Min treåring har tappat intresset.

De hade samma pappa men olika mammor.

En annan sak jag reflekterade över var att du förutsätter att om du skaffar unga så är de oskadade. Jag vet inte om du tänker zooaffär eller uppfödare men jag kan försäkra dig om att i inget av dessa sammanhang är en garant för att djuren inte är skadade. Aveln bakom zooaffärer är så förfärlig att jag bara vill gråta åt det. När det gäller marsvinsuppfödare som sysslar med stamtavlor och utställning så kan jag försäkra dig om att det verkligen finns alla typer. Ofta är det barn utan empati eller känsla för ansvar som föder upp. En del är vuxna som tappar intresset när de fött upp en förfärlig massa marsvin. Kunskapen innan är bristfällig och intresset flyktigt och det blir många sjuka djur i deras spår. Sen finns de sådana som inte ser djuren utan bara räknar de rosetter de vinner för att de avlar hårt. Hård avel innebär inte sällan att nära besläktade djur paras med varann.

BFF – BEST FRIENDS FOREVER

Ditt meddelande låg och väntade när jag vaknade idag. Jag läser vad jag skrivit och tänker ”din stackare, du kommer aldrig att våga dig ner till Eragons” men jag är morgonpigg, var inspirerad och ditt korta mail belyste det mesta kring det som är tokigt med sällskapsdjur idag.

Kafka blev fem år, Aragon bara ett.

Det är orsaken till att jag anonymiserar det och klipper in kommunikationen i bloggen idag.

Ha en fin lördag och jag hoppas att du fattar rätt beslut för din familj.

Välkommen till omplaceringen på Hisingen i Göteborg om det är ditt beslut.

/ Irene

Eragons Omplacering av Marsvin

www.eragons.se

facebookgruppen

Underbara.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

3 Inlägg för Vem är hemlös?

  1. Camilla skriver:

    Jag kan bara säga att de är de äldre djuren med lite livserfarenhet som är de absolut trevligaste. Ju äldre, desto lugnare. De små är söta, pigga och roliga, men oftast inte så tydliga personligheter ännu. Det är därför min flock består till en stor del av gamlingar och jag skämtsamt säger att jag har marsvinens geriatrik.

    Men jag säger också som Irene antyder; Med tanke på att ert barn inte är så stort ännu. Marsvin är precis lika känsliga som alla andra smådjur, i vissa lägen kanske känsligare än man tror. Bl a gäller det att det är jätteviktigt att de får rätt mat. Det är så lätt att ge dem rätt mat: fri tillgång till bra hö, alltid rent vatten och en lagom giva Cvitaminrika grönsaker om dagen, men av någon anledning luras vi hela tiden av fodertillverkarna att ge dem fel mat och en massa ”godis” de inte behöver. Med fel mat så får de dåliga magar, som de kan dö av. De får för långa tänder, så de svälter ihjäl med munnen full av mat för att de inte kan tugga. De får urinsten och allmänna problem med urinvägarna. De blir feta och får därmed dåligt hjärta och taskiga leder.

    Ska ni ha marsvin så tycker jag att en seriös omplacering är det bästa stället att hämta dem på. De är inte vinstdrivande utan ser till marsvinens och därmed till adoptörens bästa. Och du får som adoptör alltid stöd och hjälp eftersom marsvinen är de som är viktiga. Går du till djuraffären får du jättemycket service till du har betalat för dig och då går du därifrån med allt du inte behöver eftersom deras intresse ligger i pengavinsten. Går du till uppfödaren får du också servicen, men när du går ut genom dörren är alla eventuella problem dina egna eftersom det inte ligger i deras intresse att ägna plats tid och kraft åt marsvin som redan flyttat. De vill ju föda upp nya generationer. (Kanske inte hos alla, men tyvärr hos alltför många.)

  2. Jessica Olsson skriver:

    Det Irene skriver att barn tröttnar så fort stämmer, och det kan ske även hos tonåringar.
    Mina döttrar har 2 marsvin var, den ena dottern sa häromdagen att hon inte är så intresserad längre. Vilket jag misstänkte hela tiden att så skulle kunna ske, jag menar man känner ju sina barn. Nu hör ju till saken den att jag som förälder hela tiden har sett mitt ansvar när det gäller djuren, de djur som finns hemma hos oss ska må bra och få allt dom behöver och dom flyttas inte på.

    Så kontentan skaffa bara marsvin eller andra djur om du själv är intresserad fullt ut <3

  3. C skriver:

    Jag tycker att mamman som skrev brevet ska åka till närmsta leksaksaffär och köpa gosedjur till sin 2 åriga son istället. Då gör det inte så mycket när barnet har tröttnat på (gose) djuren.

    Gosedjur kräver varken veterinärvård, mat, kloklippning eller utrymme. Barnet kommer med stor säkerhet tro att marsvinen är som gosedjur och kommer att vara alldelles för hårdhänt när han ska hantera djuren.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *