Lyckliga Peggy

Igår flyttade Peggy in på Eragons och det var en mycket lycklig tjej ska jag säga. Hon har varit ensam länge och har troligen saknat sällskap något alldeles enormt.

Peggy blir grundligt inspekterad.

Det händer att marsvin som varit ensamma från barnsben är enormt aggressiva när de möter andra marsvin. De har inte marsvinsvett och har inte tränat på att prata marsvinska på länge. Sen finns det även sådana som är enormt buffliga, och allmänt störiga. Honor får tydligt hormonpåslag efter några dagar i flock om de varit ensamma länge.

Jag heter Peggy och har bott med bara tvåbeningar ett tag. De pratar inte marsvinska så bra.

För Peggy var det troligen så att hon väl kom ihåg språk och fason men saknaden hade varit stor. När hon kom ner  flocken så hälsade gänget på flockars sätt. En del försiktigt ( Lina), andra mindre försiktigt (Sivan) och Loke direkt burdust. Peggy stod lugnt  och verkade sola sig i uppmärksamheten.

Nu räcker det!!
Men, men!? vem är du, var kommer du ifrån? varför luktar du så konstigt?

Ofta är den nya flockmedlemmen rätt passiv medan de andra står i en ring kring och tillfredställer sin nyfikenhet.

Sedan blev det för mycket. Peggy ställde sig med näsan mot hörnet och var inte lika obevärad längre, kanske blev spänningen för mycket. Men inga hårda ord utväxlades och när flocken strax efter förstärktes med ytterligare två flickor så satte sig dessa tre tillsammans efter en stund. Men allt var lugnt även med dessa två tjejer.

Då gav de sig och Peggy fick vara ifred.

Idag var det full fart och Peggy var bland de främsta fram till broccolin.

Peggy kommer från en familj som var enormt fästa vid henne. Det är orsaken till att hon fått vara kvar hos dem fast vännen dog. Allergi hade visat sig och det var inte jättebra att skaffa en till och samtidigt…de ska ju inte vara själv. De ville särskilt noga vet att Peggy fick det bra i omplaceringen.

Man behöver ju med egna ögon se att ens vän får det bra. Detta är orsaken till att alla som adopterar skriver under att ett besök av tidigare ägare är ok. Det är ett bra skydd för marsvinet också…skulle gamle ägaren se att det inte är bra, då ska de säga till Eragons, så att vi kan agera. Marsvinet ska ha det bra i det nya hemmet – detta har ju adoptören lovat på kontraktet.

Marzaren kom och gick. Inte värst mycket folk och det är både skönt och lite…tomt. Men helt ok, första nyfikenheten har stillats och våren drar. Det var väl inte kalasväder idag men ändå rätt fint att ta en promenad och kika på vitsippor så det gjorde vi i eftermiddag. Det blev en långsam promenad, underbara Zorro är inte riktigt bra och det går inte fort längre.

Sov gott!

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *