Kelis har en riktigt brokig historia. Han hämtades hos en uppfödare på Hisingen för fyra år sedan av samma familj som han bott i sedan dess och mamma Sofia som tar största ansvaret.
Först skaffades Kelis som vän till en äldre kille. När han dog skaffades Godis på cirka ett år från Eragons.
Godis fick en neurologisk skada och trots att Exo var inkopplat fick han aldrig en riktig diagnos. Han var inte ens tre år när han dog. Sofia beskriver att han gick i cirklar precis innan.
Till omplaceringen igen, Punkis hade precis kommit från Skåne. Killarna klickade inte riktigt och en aning spänd stämning. Trots att bråken inte syntes blev det otäcka sår.
Familjen marsvin har en stor yta i det som är både kök och vardagsrum, i husets öppna sällskapsdel. Jag tycker det känns skönt eftersom de som bor där respekterar djuren och de inte behöver skyddas från husfolket. Det kan ju vara annorlunda om det är mindre barn eller envetna hundar exempelvis. Det är en bur ihopkopplad med en stor hage. När såren blev upptäckta avbröt vi direkt.
Sedan provade vi med Tusse, och det gick jättebra. Han var lite äldre, fyra, fem år, men som balsam med tanke på det tidigare lite spända förhållandet med Punkis.
Lycka.
Efter bara någon månad, familjen står med packad bil för att fara till Halmstadtrakten där sommarstugan finns när Tusse blir allvarligt sjuk, hans symtom påminner om Godis som fick de neurologiska symtomen.
Exo har stängt för helgen så de far iväg och ringer Slöinge djurklinik på vägen och de lovar att vänta in familjen trots att det egentligen hann att passera stängningsdags. Det är en fin djurklinik i min bok och Sofias också. Tusse klarar sig inte, och kliniken gissar på en stroke.
Nu hör jag nästan vad ni tänker…vad gör de för fel?
Jag lovar, de gör inget fel. Jag kan i alla fall inte hitta något att rätta till. Sofia och resten av familjen älskar Kelis, och även de andra goa personligheterna – det var stor sorg när Punkis flyttade tillbaks till omplaceringen. Barnen är halvstora, närmar sig djuren försiktigt och är VÄLDIGT förtjusta i sina marsvin.
Efter Tusse provar Kelis att vara vän med Råttan. Han kom direkt ifrån sin tidigare ägare där hans äldre kompis dött. Ingen av killarna har någon förståelse för att det varit en bra lösning om de kom överens.
Råttan kommer till omplaceringen, blir kastrerad och bor numera med tant Baylis i Mölndal 🙂
Kelis, lille Kelis är ensam igen 🙁 Familjen självförtroende på marsvinsfronten är något stukat och en del av glädjen är också borta.
Kelis blir sjuk, han får problem med magen och är så dålig att de inte tror att han ska klara sig. Han gör en vända inlagd på Exo och fixar det, men är sig inte riktigt lik.
Nu är vi framme i Juni-2013 och han är så pass medtagen att det där med kompis får vänta. Kelis åker med familjen till landet och har återhämtat sig något så när under sommaren.
Nu tyckte familjen att det var dags att han fick sällskap igen. Alldeles efter Råttanförsöket var de inne på kastrering men så blev Kelis sjuk och det känns inte helt tryggt nu. Han är inte helt ok, visst är han pigg och matglad men med lägre vikt än innan han blev sjuk.
– Men nu vill vi inte vänta längre, vi måste våga någon gång, säger Sofia
En liten Puzzelpojke på sex veckor blir Kelis nye vän.
Kelis är glad nu.
Underbart att ni inte gav upp! Jag blir varm i hjärtat av att läsa sånt här.