Alla känslorna på en och samma gång

Så är det vissa dagar. Känslor passerar revy under samma dag, jag är glad, ledsen, lycklig, arg,  tacksam, skogstokig, ödmjuk och sentimental. Med mera.

Fotbollen under ytan.

Idag är jag glad, tacksam och ödmjuk inför att jag har underbart fina vänner.

Idag är jag ledsen, arg och skogstokig på föräldrar som drar ”barnkortet”.

Jag är sentimental och sorgsen för att en fin liten limpa så sakteliga ger signaler om att hon inte ska dela vårt liv och verklighet så länge till.

En underbar eftermiddag.

Jag får trötthetsspel på föräldrar som inte förstår att de måste sätta gränser för sina barn. När de kan ynka ihjäl ett barns känslor i lägen när en liten sliten limpa kämpar för sitt liv.

Det värsta med de gamla är att man älskar dem så mycket.

Det har funnits situationer under de senaste veckorna när föräldrar stått i omplaceringen och reagerat på saker som är helt absurda – när de borde reagerat på vad deras barn sysslar med mitt framför ögonen på dem. De tar sila ’mygg och svälja kameler’ och curla barn till en helt ny nivå: barnet misshandlar ett marsvin, drar i marsvinets ben, vänder limpan upp och ner och är otroligt vårdslös. Personen i omplaceringen som är där för att hjälpa till med kloklippning säger trots det vänligt:

– Så ska du inte göra, sätt den lille här och sätt dig bredvid och klappa istället.

Då replikerar föräldern;

– Man ska inte säga ”inte” till barn.

Goa, goa Drew. Du ska ha det bra.

Utav alla saker som föräldern kunde reagerat över i denna situation var detta den absolut minst viktiga saken. Totalt ointressant i sammanhanget.

Ett litet djur for alltså illa mitt framför ögonen på två vuxna och ansvarig målsman till barnet tycker att problemet i situationen är hur den andre vuxne (rent av sig den ende vuxne i sammanhanget trots åldern på föräldern) med mjuk röst försöker avbryta misshandeln.

Den som ersatte mig i omplaceringen gick hem med en klump i magen och ledsamhet i hjärtat och det kommer ett lååångt mess till mig på Gotland, kopierar in delar:

”…..Åh vad jag kände mig ledsen, det var två små killar som verkligen inte mådde bra. Adopterades i juni….den Ene hade gått ner 200 gram var absolut inte lugn, haltade och hade tappat tänderna. Den Andre hade gått ner 100 gram. Barnet …. slängde och grejade med den Ene som om han varit en leksak. Marsvinen hade fått en utebur och var alltid ute även på nätterna. Frågade om försäkring, men föräldern visste inte utan hänvisade till den andre, ej närvarande,  föräldern.

Irene, de små killarna mådde inte bra. Har tänkt på dem hela eftermiddagen, så ledsamt…”

Ljunggren. Väldigt trevliga är de.

Dessa marsvin adopterades alltså i början av juni. Jag skäms över att berätta att det var jag som gjorde en sådan fruktansvärd missbedömning. Då vägde den Ene av dem 1180 gram och det var kanske  femtio gram i överkant vilket vi berättar. Vi förklarar också att man ALDRIG bantar marsvin, stegvis går man över till rätt kost vilket är 80% hö och 20% grönsaker. Går de ner för mycket ska man komplettera med kraftfoder dock restriktivt med kaloririk mat över lag.

Underbara Drew. Först ut på gräset varje morgon. Det är kallt och blött men det bryr hon sig inte om. När hon betat sig trött och mätt går hon in och lägger sig under lufttorkaren och blir varm och torr.

Den Andre vägde 1140 gram vid flytten den andre juni.

Dagens vikter:

Ene;  -251 gram och 21 % viktminskning sedan 2/6-2013

Andre; -339 gram  och 30% viktminskning sedan 2/6-2013

21%  och 30 % på mindre i kroppsvikt än för två månader sedan.

Exakt vad som hänt sedan flytten vet vi inte och faktum är att i den sinnesstämning jag befinner mig i när jag tänker på detta så ska jag nog helst aldrig få reda på det.

Idag kom de små killarna tillbaka till omplaceringen och i mellantiden har vi haft diskussioner med föräldrarna och hembesök. Själv har jag gjort minst men bestämt en massa. Jag har så fina människor som ger allt i omplaceringen, it’s really a blessing.

Marsvin är INTE barndjur. De är små känsliga exotiska komplicerade vegangnagare som man förbaske mig ska vara rädd om.

Föräldrar måste VILJA ha marsvin som familjemedlemmar annars ska de inte bära hem dem.

BASTA.

Frågor på det?

Drew har också minskat i vikt. Inte så mycket och inte så snabbt men…hon är född i december 2006 och var i nedkört skick förra sommaren när hon kom in. Sedan blev hon bra under hösten och var i toppskick tidigt i våras. Nu har hon minskat snart 80 gram och något är ju fel. Men med några månader kvar till sju bråkar inte jag. Jag accepterar och underlättar. Nu får hon Critical Care tills vi kommer till Exo och hittar de inget på tänderna får hon vara med så länge hon verkar må bra.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

3 Inlägg för Alla känslorna på en och samma gång

  1. Camilla skriver:

    Fotbollen är Zorros?

    Ibland hatar jag människor… Även barn, tråkigt nog. Som tur är går det över snabbt och förbytts till ömkan om de mindre förståndiga.

    Makens kommentar: Okej man ska inte säga ”inte” till barn. Nästa gång säger man ”Sätt ner marsvinet!!” (Han förstärkte det dessutom med hela-handen-pekning och militär officersstämma.)

  2. Jennie skriver:

    man ska visst säga inte till barn i det fallet! jag har ju visserligen inga egna barn (mina ”barn” lyssnar varken till inte eller något annat, bara kylskåpet :)).

    vilka fantastiska bilder på Drew! jag blir glad i hela kroppen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *