Lycklig

Högkvarteret

Högkvarteret

Det finns saker som är svåra att beskriva i ord. Ibland känner jag att heller inte bilder räcker…utan ett studiebesök skulle vara det enda rätta. Efter Marzaren nu i eftermiddag, tillbringade jag en timme hemma hos en familj som jag lärde känna för flera år sedan. De berättade då om sina älskade marsvinskillar Mike och Joey som gick lösa i huset. De berättade att killarna gick lösa i huset och hade möjlighet att gå ut och in själva, inte som mina med egen ingång, utan via människodörrarna.

Badrumsmatta med upp-och-ned-vänd-papp-låda. Not rocketscince.

Badrumsmatta med upp-och-ned-vänd-papp-låda. Not rocket science.

Jag ska inte säga att jag inte trodde dem…men samtidigt så är jag luttrad och tyvärr van vid att de som ringer omplaceringen och berättar att deras marsvin har så fantastiskt stora burar är de som dyker upp med de minsta skitburarna 🙁

Men kissar de inte överallt? nä, jag tömmer tunnlarna varannan var tredje dag, men kissar gör de i hö & spånlådan

Men kissar de inte överallt? nä, jag tömmer tunnlarna varannan var tredje dag, men kissar gör de i hö & spånlådan. I det rummet får de inte gå in, säger mamma och pekar på rummet med öppen dörr till vänster. De lär sig snabbt, jag säger ”NEJ” några gånger och sen är det inte mer med det. Men sladdar då? nej, det har hänt på ett ställe under alla år…då tejpade vi lite silvertejp och då slutade de.

Men familjen har återkommit och mamma i familjen är lika engagerad år efter år liksom hennes långa vackra döttrar. Ibland  krävande vilket ibland varit svårt att möta eftersom omplaceringen är en begränsad lokal. När killarna ska passas och ha samma standard som de är vana vid så har det inte varit helt enkelt 🙂

130929-wall

Åh, vilka vackra foton! Jaa,…fast den väggen sitter man bara på när man är död där är det inget vidare att vara, säger mamma med ett skratt.

Hur som helst, tiden går och marsvin är inte odödliga…Mike dog och Joey blev ensam. Hans nya vän blev Äpple som i familjens version hette Håkan. Jag har skrattat många gånger åt det namnbytet.

Gillis. Sitter under ett av alla Place som marsvinen i detta hus har. I love it.

Gillis. Sitter under ett av alla place som marsvinen i detta hus har. Under baren. I love it.

Håkan var högt älskad men tyvärr dog även han efter en ganska kort tid. Då valde vi en den yngre Appa men trots försök att lugna det mellan honom och Joey med kastrering så var det inte helt bekvämt. Oroligt. Eftersom Appa var kastrerad fanns det enkelt en bra placering för honom tillsammans med två flickor i Kungsbacka och istället fick Gillis från Stockholm chansen att bonda med Joey.

- Hit går de mest för att vila. Det är liksom lite lugnare här.

– Hit går de mest för att vila. Det är liksom lite lugnare här.

Det var i juni 2013 som jag erbjöd stöd åt Marsvinshjälpen för att minska deras kö. Gillis var en av de mer behjärtansvärda. Han var fyra år gammal, hade levt ensam hela livet och stått länge i Marsvinshjälpens kö. Han vägde runt 700 gram när jag tog emot honom på Kringelkroken och kändes som en liten fågelunge, den lilla kraken. Inte en muskel i kroppen. Det blir alltid så extra sorgligt, lite äldre, mager och ensam. Det finns liksom inget som lättar upp. Han var den som växte i huvudet på mig under timmarna i bilen på vägen hem till Götet. Funderade var han skulle passa in…och; såklart skulle han bli Joeys nya vän. Ringer familjen på vägen och dessa underbara människor kommer och hämtar Gillis samma eftermiddag. Sen såg jag inte Gillis förrän Joey dog, ganska nyligen ett drygt år senare.

22222222

Då kom familjen för att muntra upp Gillis. Allihop kände vi; Gillis ska inte var ensam en sekund i onödan. Gillis årgång 2013 påminde inte ens flyktigt om kraken som flyttade i juni 2012. 1100 gram och självförtroende, styrka och glädje fullkomligt pyste ut ur öronen på honom.

Idag hälsade jag på och låt mig säga så här; jag blev inte besviken.

- Nu för tiden förstår vi inte dem som INTE har dem så här.

– Nu för tiden förstår vi inte dem som INTE har dem så här.

Gillis nya vän heter Jerry och det verkar fungera bra efter lite infasningstid.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

6 Inlägg för Lycklig

  1. Lena Rössel skriver:

    Vilken underbar berättelse.
    Vi tränar nu våra Tussar i att hopppa ut ur din hage. Det vore roligt att mötas av dem i hallen när vi kommer hem.
    Men träningen går inte så bra. Tussarna älskar sin hage och stannar helst i den.
    Vi fortsätter träningen 🙂

  2. Ingrid skriver:

    Så fantastiskt! Inspirerande! Nu vet jag hur vi vill ha det i framtiden! 😀

  3. Camilla skriver:

    Lycklig i hjärtat kommer jag gå till jobbet i dag efter detta inlägg 😀

  4. Johanna skriver:

    Ljuvligt!!! Hade förmånen att vara semesterhotell för Joey o Gillis i somras. Umderbara marsvin som var så välmående ♥ Vet ju att Joey dog drygt 2 veckor senare…

    Härligt att höra att Gillis har en ny kompis nu 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *