Råd till en person som vill öppna ett eget omplaceringshem

Varenda liten själ du tar in, du måste vara beredd att ge ditt bästa. Är du inte beredd på att ge ditt bästa – ta inte in. På bilden är Puzzel efter sin kastrering. Han är så himla liten, och fruktansvärt trött efter operationen. Jag och Maria är också trötta men om vi inte ser till att han piggnar till och äter så kan det vara kört. Samtidigt får han sitta själv om vi inte kastrerar, eftersom han är hormonstinn (läs kaxig och bråkig) som ett helt hockeylag i ungdomsserien. Puzzel älskar selleri, det är tur det 🙂

Du gör mer skada för djuren än nytta om du startar och lägger ner. Se till att du orkar mer än några månader; och hur gör man nu det undrar du? Jo genom att växa LÅNGSAMT, extremt långsamt. Man har inte ett omplaceringshem för att man kallar det för ”Omplaceringshem” lika lite som du är uppfödare för att du kallar dig ”Uppfödare”. Detta är saker du är om du gör dem riktigt och då kommer andra att kalla dig och det du gör vid sitt rätta namn.

Hero är tre år och egentligen inte den bästa kandidaten för kastrering han heller. Det kostar ju pengar att kastrera men framförallt, det kostar svett och tårar. Du sköter dem, kommer dem så nära och ibland klarar de inte operationen. Det är så sorgligt, så himla jobbigt men man måste våga orka – för deras skull. Tack vare sin kastrering får Hero inte bara sitt för -alltid-hem. Han får två JÄTTESNYGGA flickor också.

En omplacering, anser jag, ska växa fram och inte upp som en sol och ner som en pannkaka. Detta gäller för övrigt alla verksamheter med levande varelser. Stora lokaler kan man ha men att ta in många djur ska man inte göra förrän man vet att man orkar att stödmata dygnet runt. Jag började med ett par och lärde mig hur de skulle må bättre. Då fick jag hjälp av två kvinnor som fött upp marsvin i många år. Det är dessa uppfödare jag respekterar, de som inte tröttnar utan livet med djuren är en livsstil. Kärlek till er, ni vet vilka ni är.

Man gör något för två marsvin som behöver hjälp och det är enkelt. På blocket sitter många ensamma exempelvis. Säljs de vidare till en ny ägare är risken stor att deras liv fortsätter i ensamhet. Då tar du hand om två ensamma hanar och låter dem bli ett par. Du adopterar sedan i väg dem välskötta och med en bra information. Bestäm från början vad du tycker är en realistisk summa att ta som omplaceringspeng. Jag har länge adopterat iväg två för 200:- tillsammans och nu i årsskiftet höjt detta till 250:-.

Dragan satt på blocket Skövde. Jenny såg honom och vi kom överens om att hon skulle bekosta hans operation genom att adoptera en annan ”färdigkastrerad” kille. De som satt in annonsen kunde inte redogöra för om han varit ensam alltid så vi vet inte så mycket mer än att han ska vara 18 månader. Han hade päls full med tovor, kiss och bajs som de flesta långhåriga som kommer in. Detta är enkelt ordnat men sedan ska han ju tränas socialt då han troligen levt ensam i 18 månader. Det är inte lätt med unga marsvinskillar så även här var kastrering det bästa valet. Enklare än att låta honom träffa killar, slåss och hamna på operation på grund av bölder efter slagsmål. Nu umgås han med Zorba, som hittades som nyfödd bebis i dike i slutet av augusti 2012. Det regnade och var svinkallt och någon hade satt en hel marsvinsfamilj vid en cykelbana i Göteborg.

På kastrerade killar lägger jag på operationskostnaden. I början gjorde jag inte det men till slut var det tvunget. Att driva omplacering handlar om att vara en drömmare, att drömma om ett bättre värld. Men om du inte befinner dig i den ekonomiska realiteten så är du körd. Då kör du inte bara dig, då kör du alla de djur som du tagit in med dig. Jag har sett det hända, gång efter annan så gör inte det.

Offra dig, men offra inte ALLT. Låt det kosta, men inte allt.

Även en tjej med stövlarna på i leran vill dansa i en fin klänning ibland.

Större delen av denna text skrev jag för ett bra tag sedan men på grund av en kommentar på gårdagens blogg kände jag att den kunde få hänga med en gång till 🙂 Annars är allt fint härhemma, alla äter, Zorba kissar Dragan i ansiktet och Dragan…ja han verkar väldigt ok med det. Alla har vi våra egenheter 😀