Vem är jag?

Följande text är skriven av Elin som har  webbsidan http://www.humlansmarsvin.se/

Hon skrev den 2008 och tyvärr är den fortfarande lika aktuell.

Du ser mig som ett litet djur. Jag är liten och söt. Eftersom jag inte vet mitt eget bästa, sätter du mig i en liten bur så att jag inte ska rymma. I den lilla buren finns ett litet hus, en matskål med mat, en vattenflaska med vatten och lite hö. Här ska jag leva mitt liv.

I början får jag ofta komma upp i din famn. Du ska visa mig för alla du känner, och alla tycker att jag är liten och söt.

Jag är lite rädd, för det är så många nya människor som jag inte känner. Jag är också lite rädd för alla konstiga ljud som jag inte vet vad det är. Och för den där läskiga katten som alltid sneglar mot min bur.

Emigrerat från Skåne 2010 :)

Emigrerat från Skåne 2010 🙂

Jag får mat på morgonen och på kvällen, det är riktiga höjdpunkter. Pellets har jag alltid i min matskål, det är inte särskilt gott men mättar när jag blir hungrig. Ibland får jag grönsaker, och då blir jag riktigt glad. Jag växer och blir allt större.

Allt mer sällan får jag komma upp i din famn. Jag försöker påkalla din uppmärksamhet, men du bara går förbi. Här sitter jag, i min lilla bur i min ensamhet, hela dagarna och väntar på dig. Jag har ingen att prata med, och inget att göra. Jag ligger mest och vilar, medan timmarna går.

Äntligen hör jag nycklarna i låset, och du kommer hem. Jag ställer mig med tassarna mot gallret och tar i från tårna så att du ska höra mig. Efter en stund kommer du, tror att jag är hungrig och lägger i lite pellets. Sedan försvinner du igen. Och jag är kvar i min ensamhet.

 

Ännu en skåneemigrant.

Ännu en skåneemigrant.

Jag är inte längre liten och söt. Du tycker att jag är ett tråkigt djur.

Du lägger ut en annons på blocket som lyder: ”Marsvin bortskänkes omgående på grund av tidsbrist. Bur och tillbehör medföljer”. I annonsen finns också en bild på mig, men den är alldeles suddig. Det är den enda bild du har tagit på mig.

Vem är då jag?

Jag är ett liv, med alldeles egna egenskaper och karaktärsdrag. Jag härstammar från andra sidan världen där mina vilda släktingar lever på slätterna och i bergen.

Även Silje kommer från södra Sverige.

Även Silje kommer från södra Sverige.

Jag är ett flockdjur som har ett väl utvecklat språk för att kommunicera med min flock. Jag trivs allra bäst när jag har marsvinskompisar att busa, äta, vila ja helt enkelt leva tillsammans med. Jag har en väl utvecklad hörsel för att kunna höra när faror närmar sig, då varnar jag de andra i flocken. 

Jag har mycket spring i benen och kan – när det behövs – springa riktigt snabbt! Jag kan också skutta rakt upp i luften när jag blir riktigt glad.

Jag har också ett väl utvecklat luktsinne – det är så jag känner igen mina flockmedlemmar, och vet om någonting är ätbart eller inte enbart genom att lukta på det. 

Jag kan känna känslor såsom hunger och mättnad, gemenskap och ensamhet, rädsla och trygghet.

Gammal bild på Earl t v , han är precis kastrerad och Randy likaså.

Gammal bild på Earl t v , han är precis kastrerad och Randy likaså. Imorrn kommer han alltså tillbaka till omplaceringen.

Jag måste alltid ha hö att äta och flera slags grönsaker varje dag, och friskt vatten att dricka. Jag måste också kunna få röra på mig ordentligt, och leva tillsammans med andra marsvin, för ensamhet är inget för mig.

Jag finns här, för min egen skull.

När du ser mig, och mina behov, kommer du att förstå det.

Vem är du?

http://www.humlansmarsvin.se/

I omplaceringen händer inte så mycket just nu. Det finns nio marsvin i omplacering, tre pojkpar och tre kastrater. Ytterligare två marsvin, nygamla eragonssvin; Earl och Gerd kommer in imorrn eftersom de ska åka med mig från Skåne. Marie finns i omplaceringen imorgon mellan klockan 10-13 och säljer hö, klipper klor och vad mer man nu kan hitta på där.

Ha en fin helg.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

4 Inlägg för Vem är jag?

  1. Lena Rössel skriver:

    Skit, skit, skit!
    Jag bara gråter när jag läser detta.
    Själva blir vi mer och mer övertygade om att våra sommarmarsvin ska stanna hos oss.
    Earl? Eero? Helsingborg? Lille pojken. Tröttnad på?
    Gråter igen 🙁

    • ireneljunggren skriver:

      Fast det behöver du inte gråta för. Visst är det bästa för-alltid-hem men det näst bästa är att man inser när det inte funkar i livet (byte av jobb och land) och man tar ett ansvarsfullt beslut. Det jag har svårt för är när man skickar iväg dem på en bortskänkes på blocket-annons och inte ens tar namnet på dem som får eller köper dem. Dessa två, Earl & Gerd har haft varann hela tiden och bra ägare. Ytterligare en fin ägare tror jag inte skadar, bara de respekteras och deras behov ”lyssnas” på.

  2. Jag blir så ledsen när jag läser detta, vetskapen efter att ha tittat regelbundet på blocket under lång tid är att detta är många marsvins verklighet..

    • ireneljunggren skriver:

      Ja, tyvärr är det verkligheten. Ensam är inte stark, så nu ska vi förändra detta – tillsammans! Vi jobbar där vi står och hjälper till med det vi är bra på. Jag tycker du är ett riktigt strålande exempel på detta kära Anna. Det behövs inte många, räcker med några få för att ändra inriktning på ett marsvins öde. Kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *