Big Bang

Idag lämnar jag ordet till en tjej som häromdagen gjorde den erfarenhet som många av oss som bryr oss om marsvin gjort. De är ett slit och slängdjur och det är jobbigt att se det. Jag publicerar J:s text i sin helhet, den är lång så jag delar upp den. Nästa del kommer imorgon; lördag den 28 december.

Den lilla honan. Har redan ett hem men ska ju inte flytta ännu.

Den lilla honan. Har redan ett hem men ska ju inte flytta ännu.

Jag heter J är relativt ny medlem i Eragons Facebookgrupp.

 I slutet av december 2013 hjälpte jag och min sambo till med att omplacera en marsvinsfamilj som annonserades ut via Blocket. Jag har blivit tillfrågad om att skriva ned och dela med mig av de erfarenheter jag har fått i samband med detta, så här kommer min berättelse.

 Allt började en helt vanlig kväll hemma i tv-soffan. Marsvinen mumsade på hö. Jag låg i soffan med laptopen på magen och slösurfade, kikade runt lite på olika marsvinssidor och hamnade till slut på Blocket. En annons om ett ensamt marsvin fångade mitt intresse. ”Vårt kära marsvin bortskänkes till första bästa… På grund av allergi!” Jag har aldrig tidigare kommit i kontakt med en annons där man i klartext skriver att man är beredd att skänka till första bästa, nog för att man kan läsa ut det mellan raderna ibland, men det här kändes magstarkt. Jag visade min sambo, och vi pratade lite kring annonsen och hur fruktansvärt det är för många djur och sedan slog han ihop min laptop.

 Det är inte första gången vi diskuterar djur och djurhållning. Under de fyra år som vi har varit tillsammans har han sett mig bryta ihop över tidningsartiklar, tv-program, Blocketannonser och efter besök på olika djurparker. Jag förstår att djur föds upp för olika syften och att man inte kan rädda alla, men ibland är det precis som om jag inte har något filter mot omvärlden och då går allt elände rakt in i hjärtat. Sambon har hjälpt mig att hitta strategier för att skärma av och ett sätt är att fokusera på våra egna fyra marsvinshonor. Hans filosofi är att ingen kan göra allt men alla kan göra något, och det vi framförallt kan göra är att se till att våra egna djur har det så bra som det bara går.

 Jag har som sagt blivit bättre på att skaka av mig och gå vidare men den här annonsen ville inte släppa taget. Nästa dag såg jag ett inlägg i Facebookgruppen om exakt samma annons och det visade sig att många fler än jag hade reagerat på den nonchalanta formuleringen. Jag bestämde mig dels för att anmäla annonsen och dels för att skriva ett vänligt mejl till ägaren och fråga om marsvinskillen fanns kvar. Sedan tänkte jag inte så mycket mer på saken eftersom det var dagen före Julafton och alla tankar drunknade i julförberedelser. På julaftonsmorgon då jag åt frukost såg att jag hade fått svar på mejlet. Marsvinet fanns kvar! Hjärtat hoppade över ett slag och jag kände hur jag började skaka i hela kroppen. Vad skulle jag göra nu? Vad kan man göra på Julafton? Jag bestämde mig för att ringa upp ägaren och bilda mig en uppfattning om situationen.

 Det blev ett minst sagt omtumlande telefonsamtal! Ägaren varvade prat om marsvinskillen med prat om sin allergi, sedan berättade hon att de bodde på lantgård med både kor, hundar och katter och i nästa andetag att det fanns fler marsvin som hon inte visste vad hon skulle göra med. Det fanns alltså inte bara ett marsvin utan fem! Det var svårt att hänga med och hitta en röd tråd men efter ungefär en kvart började jag kunna sortera i ordflödet och se ett sammanhang. Familjen hade köpt två marsvin av en kompis som hade fått en kull. De trodde att de hade köpt två honor, men det visade sig vara en hona och en hane. Hon berättade att marsvinen hade bott ute under sommaren och att de ”hade släppt ut två på grönbete men när de skulle ta in dem för hösten så var de tre”!

Trots detta fick marsvinen fortsätta att bo tillsammans som en familj i samma bur. De verkade inte ha tänkt så mycket mer på detta förrän de såg två små ungar i buren för ungefär två veckor sedan. Då tog de beslutet att försöka göra sig av med hanen och la ut en annons, men de lät honom fortfarande gå kvar i buren med de andra. De andra fyra tänkte de behålla så länge, trots att de var allergiska.

Imorgon kommer fortsättningen.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *