Är på ett möte just nu som har med Agility SM att göra. Därför träffade jag underbara och fantastiska Aliz. Hon är fem månader gammal och visar redan nu en härlig arbetslust. Jag tror att Aliz skulle passa utmärkt som skyddshund faktiskt. Hon är pigg och glad, härlig kamplust men samtidigt en mycket god förighet.
Att ha hund är ju underbart. En hund får oss och må bättre och på något sätt finns ju en trevlig vovve i varje sund och frisk familj.
Nästan alla ”vanliga” människor som köper en hund ser bara allt det där positiva, och glömmer lätt bort det som inte alltid är lika lätt.
För att forma sin hund till den där mysiga och trevliga familjehunden så krävs arbete. Det är inget man får gratis. Det kan dessutom många gånger vara riktigt hårt arbete som efter vägen kantras av motgångar.
Dessutom har man som hundägare en del ansvar. Hur romantiskt det än är med en hund så är det ägarens ansvar att hunden blir en fin representant i samhället. Det är ägarens ansvar att hunden inte stör andra människor eller djur. Det är ägarens ansvar att se till att hunden mår bra och sköts.
I ett hundägande finns en hel del ansvar man måste ta, på alla håll och kanter.
Det är underbart att ha hund, att äga en hund men det kräver arbete.
Mer arbete än vad vi uppfödare och hundägare många gånger säger till blivande hundägare. Vi har en tendens att faktiskt överromantisera HUND ibland.
Jag förstår att vi gör det, jag gör det själv men det är inte alltid till hundens bästa.
Så det jag menar är – För hundarnas skull kanske vi inte ska romantisera hund i den utsträckning som vi faktiskt nästan alltid gör. Vi ska inte överdriva problemen, men jag tror att vi måste vara mer uppriktiga om de problem som finns. På så sätt kanske vi hjälper hundar och hundägare.
Är jag ute och cyklar…..?
”Vi ska inte överdriva problemen, men jag tror att vi måste vara mer uppriktiga om de problem som finns.” – om bara rasklubbar kunde ta till sig det när det gäller hundavel… 🙁
Men men, håller med om det du säger. Att ha hund är arbete, arbete o arbete. Det är självklart värt det, men det är inte alltid lätt. Om det förmedlades tydligare till potentiella hundägare kanske de skulle avstå från att köpa hund eller i alla fall förstå den arbetsbörda samt det engagemang och ansvar som kommer med hunden.
De kanske inte skulle avstå, men åtminstone planera sitt hundägande. Tror tyvärr många ”impulsköper” även hundar :-S Vet inte hur många gånger jag hört att folk har ”råkat” åka och titta på valpar och sen mycket riktigt fått med sin en liten valp hem. ”Men den var så sööööt…och nu är den såååå jobbig”. Blir lika förbryllad varje gång.
Skulle detta vara det provocerande inlägget? Jag som hade laddat upp… 🙂
Tycker verkligen inte att du är ute och cyklar, håller med i det du skriver. Att ha hund är ju inte bara så enkelt som att ha en hund så att säga.
Hehe, kände likadant. Trodde det skulle bli ett rejält diskussionsinlägg som det från förra hösten (efter hans besök i F-köping :P) då han frågade följande:
”Jag behöver er syn på saken samt era tankar och ideer till ett projekt.
Fråga –
1/ När är den viktigaste tiden i hundens ålder för att forma den till vad ägaren vill?
2/ Under denna period, vad är då viktigast att tänka på?
3/ En bra övning som passar er tanke samt denna period?”
Och han har FORTFARANDE INTE SAGT VILKET PROJEKT DET VAR!! 🙂
Hmm… kanske har med hans 3’e ”Hundcoachen”-bok att göra. Har för mig det hintats om att ”vi” bloggare/fans/whatever skulle spela en viss roll i den.
Alla dessa promenader!! Allt annat står jag ut med men…vinter, snö och eländes elände. Säljer nog hundarna nu!
Så vidare provocerande var knappast det inlägget, nej.
Jag är böjd att hålla med, alltför många ser bara den gulliga lilla valpen, utan en tanke på vilket hormonstinnt monster det kan vila i den. Med det menar jag att den värsta tiden, som många inte alls är förberedda på är könsmognadsperioden.
En liten valp är det ju så enkelt att gå fram med till allt och alla, det blir värre när hunden blir större. Det kan ju bädda för en massa problem om man inte lär sin lilla valp att man inte ”måste” hälsa på alla.
För att inte tala om alla dessa småhundar som helt saknar fostran, de är tyvärr alltför många.
Har precis haft min ungtik på rymmen, då sonen öppnade dörren utan att se till att ha koll, men hon är både snäll och hemmakär som tur är så det var en lätt match att få in henne igen. ; )
Du är inte ute och cyklar!
Under vår valp period så lovade jag mig själv att aldrig någonsin glömma bort hur sjukt jobbigt det var emellanåt, just för att jag skulle berätta det för ngn som gick i hundköpartankar. Men faktum är att jag nu inte minns det jobbiga längre, kommer bara ihåg hur gulligt och mysigt det var.
Men det är väl som med allt annat, man minns det som är bra.
Men det är väl som att skaffa barn. Skulle de flesta människor inse hur mycket arbete och ansvar ett barn innebär skulle vi vara en ”bristvara” 🙂
Men jag anser att barn är värt allt besvär. Likaså med hund.
Man måste få uppleva fördelarna för att kunna veta att det är värt med nackdelarna. Hör man för mycket om nackdelarna så går man miste om så mycket härligt här i livet.
Jag var tvungen att tänka efter en stund efter att jag läst det här inlägget. Jag funderade på hur och vad jag säger när jag diskuterar hund och kom fram till att det är nog väldigt olika.
Men nu har jag ju bara haft valpar och unghundar de senaste åren, och valp och slyngelåldern hinner aldrig riktigt falla i glömska, så jag pratar nog gärna om allt man måste tänka på, träna på m.m. Särskilt om någon berömmer henne och säger att hon är duktig.
naturligtvis är det vårt ansvar att upplysa blivande hundägare om att det är mkt jobb, men också att det är ett roligt jobb, och vilken härlig kompis man får ju mer man jobbar tillsammans med hunden.
Jag tycker att det är jätteviktigt att inte romantisera hundägandet! Att vara hundägare är INGEN DANS PÅ ROSOR!! Det är jobb, jobb och åter jobb. Men det enligt mig är det ännu mer kärlek och glädje, vilket gör jobbet värt mödan! Tyvärr tror jag inte alla som köper hund är medveten om detta, vilket jag tror är en stor orsak till alla ”hundproblem” som råder idag. Därför tror jag det är viktigt att vi pratar om våra problem, så att vi kan hjälpa varandra! Det är som uppfödaren till min unghund sa en gång; ”alla valpköpare är så positiva så jag tror dom inte”. Jag tror det ligger mycket i det. Tror det är dom som är mest positiva som har dom största ”problemen”.. Ingen människa är perfekt! Speciellt inte vi hundägare! Vi måste alla inse detta och lära andra av de misstag vi själva gör!! Att vara hundägare är fantastiskt, men också stundtals j*vligt jobbigt!! Vi måste hjälpa varandra genom båda dessa perioder! För våran, och våra hundars, skull!
Håller med dig Fredrik; jätteviktigt att man är ärlig om hur det är att ha hund, eftersom det man säger påverkar människor och särskilt då såna som går i hundköpartankar. Får man rätt bild av hundägande och raser så är det troligare att man gör en riktig bedömning av om man ska köpa hund och i så fall vilken ras som passar.
Sen så är det skönt när man väl har hund och har vissa funderingar/problem att höra att andra också har det och vad de eventuellt kommit fram till för lösningar. Hörde av en granne som var nybliven hundägare att han upplevde att många hundägare ”mörkade” problem. Han tyckte det var skönt att prata med mig, då jag inte gör det.
Jag minns tydligt hur sjukt jobbigt det var när lillkillen var valp och nu är han tre snart. Naturligtvis var det underbart också men det är det ju fortfarande! 🙂
Jag håller med! Innan jag skaffade hund för första gång, det var förra året, läste jag en del om ras egenskaper och skötsel, men ändå blev det mer jobb än jag hade föreställt mig. Tycker så klart att det är värd det!!!
njaa….
det blir vanligtvis inte värre än man gör sig.
det där har jag hört så många gånger, särskilt när jag skaffat hund ” men det är så mycket joobb” ”man blir så lååst” etc.
men det där är en fråga om intresse, det viktigaste av allt är att man inte bara ”skaffar en hund” för att den är sööt eller ungarna vill ha en,
utan att man har ett hundintresse från början.
Då är ju det som andra upplever som ”jobbigt” , istället roligt?
jag vill även slå ett slag för att ta en lite äldre hund, om man tror att valptiden blir tuff.
det finns så många hundar som behöver nya hem, visst kan det bli problem med en omplacering,
men det kan bli väldigt bra med,
där man har en hund som gått igenom den där slyngelåldern, och redan är rumsren etc,
jag har gjort så med mina hundar,
men förvånansvärt många har sagt ”nä skulle jag aldrig, jag vill ha en valp som formas av mej från början” eller ”valpar är ju så söta”
men en hund lever ju i ”nuet” och formas direkt av nya ägaren, om dom har en kommunikation.
jag har letat länge, men bara hittat EN nackdel med att ha hund,
och det är om man ska åka utomlands nån vecka på semester och måste lämna ifrån sig hunden till någon annan.. Det tycker jag är kämpigt.
annars är fördelarna med hund så vida överstigande alla ev nackdelar att det är rätt klart man romantiserar hundägandet…
jag skulle rekommendera en hund till precis alla som känner sig lite ensamma eller kanske mobbade/ inga vänner har…
för det finns väl inget folk som är så otroligt trevligt som hundfolk??:)
jag har gått alla mina rundor, i stan o runtom, innan jag skaffade hund.
folk sa aldrig något alls, ingen hejade, ingen stannade o pratade, bara gick förbi.
med mina hundar,
träffar jag aalltid på nån som vill stanna och prata, fråga vad för ras man har, eller nåt annat,
en promenad som tar en halvtimme brukar ta en timme för man alltid träffar nån som man stannar o pratar lite med…
så många nya bekantskaper jag fått, enbart positiva dessutom.
människor jag aldrig hade pratat med, om inte jag haft hundarna. fått höra livshistorier från nån 90årig farbröder,
bytt telefonnummer med andra hundägare o träffats på hundträning o lekar
går man själv ut i skogen med hundarna går Lätt ett par timmar, tiden flyger iväg, även om det var kallt och trist när man gick ut.
hunden är människans bästa vän,
och det är svårt att se två procents ”nackdelar” för 88 procents ren lycka:)
dom bästa hundarna, jag träffat, och dom hundägare som har minst problem, är ju där hunden är en familjemedlem i familjen. Får hänga med överallt, även om det bara är att ta bilen te dagis o hämta ungar,
få hunden att känna att dess värde är lika som oss andra i familjen, även om det innebär regler mm och ha kul med hunden… då har man en bästa vän, som är få förunnat att ha…
ett liv utan hundar….måste vara det mest urtrista i världen!:)
Anna, jag håller med dig i mycket av det du säger. Livet är såååå mycket mer innehållsrikt när man delar det med en hund. Men…
Det är just denna romantiska syn på hundägandet som gör att folk som kanske inte är riktigt redo eller har insikt om vad det innebär att ha hund, som skaffar en hund. Och då kan det tyvärr bli lite fel.
Om man bara får höra mest fördelar så får man ingen insikt i nackdelarna och det är ju det som riskerar att förstöra. Och jag kan inte låta bli att undra över din mening:
”och det är svårt att se två procents ”nackdelar” för 88 procents ren lycka:)”
De sista 10 procenten, är det de som många blundar för??? Alltså ingen direkt nackdel, men den mindre glamorösa sidan av hundägandet?
Jag tror att det är skillnad mellan att berätta fakta om hundarnas behov och vilket ansvar det innebär och att prata om hur jobbigt det är att vara hundägare. ”Jobbigt” är subjektivt och därför fel utgångspunkt för informationsspridning.
Om jag tittar på min egen ”resa” med Akillez kan jag lätt konstatera att jag kommer inte att tycka att det som var jobbigt med Akillez kommer att vara jobbigt med nästa hund – eventuell nästa hund menar jag så klart ;).
Det är själva praktiska erfarenheten av hundar som gör att man är bättre förberedd nästa gång – enligt mig iaf.
Men att prata om hundarnas behov och om ansvaret som kommer med en hund är jätte viktigt. Det är ju inte subjektivt.
fniss jag och matte….det skulle så klart vara 98 procents ren lycka:):….
jag tror nog det är lite samma sak med folk som skaffar barn,
dom ser ”lyckliga familjer” som är ute o går en söndag med sin fina barnvagn och tänker å det där vill jag med ha,
dom ser inte skriknätter och kolikbarn och aldrig få sova framför sig precis..
vad gäller hund tänker jag ändå att själva hundintresset måste finnas, från början. Har man bara det, så är en hund helt oslagbar som vän och livs-förbättrare.
jag blev nog rätt så nedslagen av alla negativa kommentarer runt omkring mej när jag bestämde mej för att skaffa hund,
då var det Bara fokus på allt som är jobbigt, ”gå ut när det regnar” plocka hundbajs” dom fäller, bla bla…
när jag skaffade hund nr två,
blev jag nästan ”idiotförklarad”…två hundar !? varför?! ( jag var dessutom utbränd efter en gå ini-väggen-upplevelse, som jag fortf är sjukskriven för)
men det säger jag,
utan hundarna hade jag inte varit så tillfrisknad som jag är idag. Dom har nog räddat mig genom att styra upp vardagen, få ut mej i skog och mark,
träffa andra människor, under mysiga former med hundar och lek.
jag tror ju att en hund kan vara en livlina för många som inte mår bra, det har man ju sett på äldre som bor på servicehem och som lyser upp om dom får träffa husdjur exempelvis.
jag är obotligt positiv till att skaffa hund, men det beror nog på att jag som sagt själv fick ”tvärtom-reaktioner” alla sa samma sak, att det är så jobbigt,
men det som andra ser som ”jobb” ser ju jag som livskvalite´
det berikar mitt liv, får mina barn att lära sig hänsyn och empati och ger hela familjen glädje.
att träna hund, är ju bra även för ens egen hjärna, man känner att man lyckats med något, man ser hur hunden utvecklas etc.
det som är lite intressant,
är att alla dom där ”negativa-personerna” själva har smält fullständigt och några har själva skaffat hund och är väldigt glada, efter att dom sett att det inte var så jobbigt med hund som det först verkade:)
SEN är det ju extremt viktigt att man som blivande hundägare, sätter sig ner och funderar över, hurdan hund man vill ha, och har is i magen till man hittar rätt sort,ras och kön och ålder, och inte tar första bästa valp.
är man ingen aktiv människa bör man kanske inte skaffa en brukshund,
och där faller många, pga av okunskap.
det känns som att familjer, hittar en valp till ett bra ”pris” och
tycker den är söt,
alla valpar är söta, men inte alla kan vara rena ”sällskapshundar” utan behöver få mer eller mindre träning och aktivering.
har många exempel på familjer som har skaffat nån shabrador och andra blandningar, och som sen inte fattar varför hunden skäller/ biter sönder saker/ drar och sliter i koppel och är allmänt vilda.
att rasen skulle ha stor betydelse verkar många inte tycka?
visst har uppfostran även med saken att göra, men satsar man på en ex sällskapshund, har man större chanser att inte låta hundägandet bli till ett ”misslyckande”.
vill man ha rent o snyggt hemma, men ändå ha hund,
kolla vilka raser som inte fäller, så minimerar man att man vid ett senare tillfälle stör sig och tycker att hunden är jobbig för det är hundhår överallt etc.
hundägandet ska kanske inte romantiseras, men det borde lyftas fram hur viktigt det är att man själv först har en plan för sitt hundägande, och utgår från det, då är ”risken” att det blir ”jobbigt” med hund mycket mindre:)
Anna, jag håller med dig! Innan jag skaffade hund kollade jag i Hundar utan hem och Hundstallet, men efter ett tag insåg jag att det bästa för mig var en valp. Det krävs hundvana för att ta hem en omplaceringshund, och det hade inte jag, men har man hundvana, då är det bra att ge ett hem till en äldre hund.
Och visst blir det mycket kontakt med folk när man har hund. Jag hade hört att det kunde bli så, men trodde inte att det var såååå mycket folk man träffar och pratar med varje dag, verkligen kul!
Jag vill göra klart att när jag säger att det är mycket jobb med en hund menar jag inte att det är jobbigt, det är inte samma sak, det finns också roligt jobb.
ja visst är det fantastiskt? 🙂 dessa underbara människor jag träffat, helt otroligt…jag måste säga att just hundfolk, är en extremt trevlig ”ras”:))
Det som diskuteras här är nog ytterligheter…
Ena sidan hör folk som ”romantiserar” och bara pratar om de positiva sidorna av hundägande.
Den andra sidan fokuserar och pratar om alla negativa sidor.
Det är ju naturligtvis så, att vi hundägare ska vara ärliga och berätta om båda sidorna för en ev ny hundägare.
Självklart ska vi prata om alla fina upplevelser, hur mycket kul vi har med vår hund m.m. Men jag tror också att det är viktigt att vi pratar om de viktiga sidorna, de som av många anses som de negativa/jobbiga.
Hunden måste ut oavsett väder – Jobbigt, men bra då det är nyttigt även för oss.
Hunden måste röra sig och ha kul – Kan vara jobbigt att hitta bra ställen att släppa hunden på, eller bra skogar m.m. Men nyttigt för oss att komma ut och vansinnigt kul att se hunden lycklig, plus att hunden är lugn och nöjd hemma efteråt.
Vi måste träna och uppfostra hunden – Både lydnasträning, miljlträning, passivitetsträning m.m. m.m. Ja, det kan kräva både tid och engagemang, och ibland är motivationen inte på topp, men belöningen är en fin kontakt med hunden och att man kan ha med hunden överallt.
I början måste man ha gott om tid och inte lämna valpen ensam för träning av rumsrenhet, ensamträning m.m.
Hur många av oss berättar om valpar som biter i händer, knycker skor, sockar, underkläder, kampar med gardiner m.m. m.m.
Visst är det en himla massa att tänka på och träna med en liten valp/unghund men när vi berättat om allt detta och hur vi gjorde för att bli av med olaterna, så kan man ju gärna ge en liten uppvisning i saker hunden är bra på. Berätta om när hunden kom och tröstade när vi var ledsna.
På så sätt kan vi berätta om vilket jobb som krävs, men vilket fantastiskt resultat vi kan få.
Inser när jag skriver det här att jag måste vara tokig som är fodervärd och lämnar ifrån mig hunden när den äntligen är ”färdig” vid ca 18 månaders ålder.
Men… det är underbart kul att forma den lille busen till en härlig, arbetsvillig unghund. 😉
det börjar bli dags för kullerbyttorna:-)