På mina föreläsningar vill jag gärna på ett enkelt sätt förklara hur man på bästa sätt ”tar bort” ett problem, och pratar ofta därför om det jag valt att kalla – Skalan
Alltså en skala från 1 till 10.
Egentligen oavsett problem eller felbeteende brukar tanken på ”skalan” göra det lite lättare både för hundägare och hund.
Om du tänker dig en skala från 1 till 10, där 1 innebär att hunden inte gör något alls, och 10 där är hunden som värst.
Oavsett problem eller felbeteende du vill arbeta bort så kan man säga att ju längre upp på skalan hunden är innan du agerar, desto mer ”bestraffning” blir allt du gör. Ju tidigare på skalan du agerar, desto mer hjälp ger du hunden.
Tänk dig nu att du har en hund som är riktigt besvärlig vid hundmöten. Du vet detta!
Du är ute och går, allt är lugnt och skönt (1). Plötsligt möter ni en annan hund som kommer emot er. Den andra hunden är kanske ett hundra meter ifrån er. Din hund är inte lugn längre utan tittar mot den mötande hunden (2). När du gått ytterligare tio meter mot den andra hunden börjar din hund ”gå lite på tå” (3). Efter ytterligare tio meter reser din hund ragg (4), nu har din hund dessutom en hög svans (5). Nu börjar din hund dra i kopplet (6). Nu drar din hund än mer våldsamt mot den mötande hunden (7). Nu börjar din hund pipa och gnälla (8). Nu drar din hund ännu mer kraftigt i kopplet, med ragg och pip/gnäll (9). Nu gör din hund attacker mot den andra hunden (10).
Det behöver inte se ut just så här (som beskrivet ovan) men någonting i den stilen.
Desto mer din hund fått klättrat på ”skalan” innan du agerar, desto svårare kommer du få att nå hunden, och istället för att hjälpa hunden att göra rätt så blir det mer och mer en bestraffning.
Bestraffningar vet vi ger ett dåligt resultat, och framförallt lär det sällan hunden något.
Ju tidigare på ”skalan” du agerar, desto lättare blir allt och ni har absolut större möjlighet att lyckas.
Redan när hunden är på 2 ska du agera.
Många upplever detta som fel, men det är det inte. Det är ju när hunden börjar göra ”fel”, det är ju då man ska agera så att den istället kan göra rätt.
När den ser den andra hunden på långt avstånd då ska du putta till hunden och förmedla – ”vi bryr oss inte om andra hundar”.
Här kommer du nå hunden, hunden kommer att ”svara” genom att titta på dig, och det ska du förstärka.
Sen fortsätter du och gå. Så fort din hund är på väg upp för ”skalan” agerar du, och förstärker då hunden gör rätt.
Att vänta på att hunden gör fel, så du kan fya och tala om för den hur dum den är, det är bara fel och dumt. Det ger absolut ingenting förutom en sämre relation.
Tänk dig att du köper en påse godis och lägger den synligt för dina barn. Sen gömmer du dig. Du väntar på att barnen inte kan hålla sig längre och tar en godisbit. Då visar du dig och skäller ut ditt barn….. Så agerar man väl inte?
Om jag köper lite godis på torsdagen som vi ska ha på fredag, då säger jag väl det till mina ungar… -”Grabbar, godiset som ligger i skåpet, det ska vi ha i morgon, så ta inte det nu!”
På exakt samma sätt måste vi hjälpa våra hundar. Först när vi inser detta kommer all problemlösning gå mycket lättare.
Tänk alltid på ”skalan”, oavsett problem!
Får hem vår lille Labradoodle kille nästa vecka. Ser verkligen fram emot att anamma ditt sätt att uppfostra och skapa bra relation med vår lille valp! Tack för otroligt inspirerande blogg, podd, instagram etc
Det 7 år sedan vi hade hund senast, aldrig varit så påläst inför ett hundköp som vi är denna gång – så förhoppningen är att vi ska lyckas riktigt bra och med all inspiration vi fått från dig, så känns förutsättningarna riktigt bra! 🙂
Tack!
Min hund Jezzie reagerar olika vid hundmöten, är den mötande hunden lugn och inte bryr sig då gör inte Jezzie det heller , men om den andra reagerar då reagerar Jezzie det med.
Jag har en tik bischon havanes, på tre år. Hon blir så översvallande lycklig när det kommer någon så hon far runder och hoppar okontrollerat. Det är jätte jobbigt. Hur ska man få bort detta beteende?
Lyssnade på dig på MyDog mässan när du pratade om detta, tack för att du lyfter detta så att man som hundägare kan bli bättre på att nå fram till sin hund. Jag har en fråga: ibland hamnar man i situationer vid tex hundmöten där avståndet är 3 meter istället för 100 meter, tex vid trånga passager där man inte kan se i förväg om det kommer någon mötande. Då går min hund från 0 till 10 direkt. Hur ska man hantera sådana situationer på bästa sätt?
Jag har en liten hund med många beteenden jag önskar han inte hade… han drar mot och skäller på alla hundar vi möter, drar efter och skäller (ibland) på bilar, skäller på saker som är ”konstiga” (som en cykel på ett konstigt ställe) och ibland på människor (ofta när det kommer en ensam gående eller någon som går annorlunda). Jag upplever att han är rädd för mycket och skäller så fort han blir osäker och stressad. Han har inte alltid varit sån, utan han var snarare väldigt orädd och framåt, men vid 7-8mån. ålder blev han påkörd av en cykel och har sedan dess varit rädd för diverse saker (inte cyklar dock, han förstod nog inte att han blev påkörd utan blev nog bara väldigt skrämd). Han är snart två år och bilar har han börjat stressa upp sig för det senaste halvåret, för att jag blev arg på honom när en bil åkte förbi nära oss (han drog mot den, jag blev rädd och arg). Allt det här förstör vår relation, mitt tålamod är snart borta, ibland är jag arg på honom hela promenaden utan att han gjort något fel. Jag förstår att det gör saken värre och får alltid lika dåligt samvete när han ändå vill leka och visar massa kärlek. Mitt hjärta går sönder och jag gråter så ofta för att jag vet att jag förstört honom och inte har en aning om hur jag ska ordna allt igen. Det är såklart mitt fel att det blivit såhär, inte hans, och ändå kan jag inte låta bli att bli arg. Vi kan inte ha det såhär längre, jag orkar inte det, då är det bättre att jag inte har honom kvar. Jag förstår att du inte har tid att hjälpa, men jag vet inte vart jag ska vända mig och börjar bli desperat… just nu gör jag nog bara allting ännu värre. Första året hade jag honom alltid lös på promenaderna, nu vill jag inte ens gå ut längre och jag vågar definitivt inte släppa honom någonstans. Allt har blivit motsatsen till hur jag ville, jag har verkligen misslyckats och känner en sån sorg och skuld över det.
Hej! Slänger ut en fråga här och hoppas på att få tips och hjälp!
Jag har precis skaffat min första hund, en chihuahua hane på 7 månader.
Men jag behöver hjälp, det är så att han skvätter inomhus eller markerar revir gissar jag på. Hittills har kan kissat på min mamma, hennes och min pappas skor och på sin bur. Jag har läst lite men inte hittat nått bra tips på hur jag enklast och helst snabbast får bukt med det här. Hoppas du kan hjälpa mig med det här.
Med vänlig hälsning
Kan du inte göra en film/video där du demonstrerar denna metod med ett antal olika hundar som har olika ”svårt” med att gå förbi andra hundar?
Det är fö helt klart en video jag skulle betala för att få tillgång till.
var kan man få hjälp med en aggresiv hund??