Jag har levt efter ett mantra hel mitt liv som min mamma har lärt mig. Storleken är avgörande för säkerheten. Min mamma fick en stor häst när hon var tolv, som skenade med henne hela Valhallavägen. Hon var så ofta på sjukhus att min morfar var orolig att hon aldrig skulle bli gift. Skämt åsido, hästen byttes ut mot en Connemara mammas Lady som är anledningen till alla år med Connemaror på Brolöten.
Mindre barn ska ha mindre hästar och större barn ska ha större hästar. Det handlar om att om ett litet barn ska rida och hantera hästen så måste den orka klara av att hantera den säkert och klara av att bromsa upp hästen. Skulle hästen sparka mot en fluga eller komma åt ryttaren blir konsekvensen mycket större när storleken blir större på hästen. Samma sak gäller när ryttaren börjar bli för stor för sin ponny så säger vi till, ryttaren ska passa hästen, åt båda håll.
Självklart väger hästens temperament, ålder och erfarenhet in, en liten häst kan vara busigare än en stor, men hästar är flytkdjur så även den snällaste hästen kan bli rädd och då är det stor skillnad på 150kg eller 600kg.
Jag har fått argumentera för min sak många gånger på våra ridläger på Brolöten, att jag som instruktör är den som avgör vad som är säkert. När både föräldrar och elever vill att eleven ska upp på en större häst, för det får den minsann rida på ridskolan.
Anledningen till mitt inlägg är att jag nyligen såg en film från en Svensk ridskola där en flicka som är 130cm lång rider en storhäst och den sticker med henne. Jag blir chockad och livrädd. Finns det inga riktlinjer och vet inte alla vad som kunde hänt om hon inte suttit kvar.
Vi som vuxna måste ju förklara för barnen vad som är säkert och inte och att i sinom tid kommer man få rida stor häst.
På Gröna Lund och Liseberg finns det längdbegränsningar för bergochdalbanorna, det är precis samma sak med ponny och stor häst. Innan man uppnått en viss längd och ålder ska man inte upp på en stor häst.
Childrens klasser finns i Sverige och det är för att de långa barnen inte ska bli kvar på ponny för länge. Men children är från 12år och de flesta som köper hästar och tävlar tar förhoppningsvis hjälp av kunniga och duktiga tränare som anpassar hästen efter storlek på ryttaren.
Däremot vet jag inte själv hur det ser ut på ridskolor, är det verkligen så vanligt att man låter små barn rida stora hästar och vad är anledningen. Som jag förstår är det väldigt varierande när man frågar runt. Trots att jag letat runt hittar jag inga artiklar eller diskussioner i detta ämne, det verkar oftast röra sig om att barn är för stora för sina ponnyer.
Överlag vet jag att det är bra säkerhetstänk på ridskolor och det finns alltid instruktörer och vuxna närvarande men vad händer när man kommer utanför ridskolans väggar om man som tioåring tror att man klarar av att rida en stor häst?
Vet alla föräldrar och barn om att riskerna ökar med storleken?
Jag hittade fingervisning för hur din längd avgör storleken på den häst man ska rida
- Upp till 120 cm – Ponnyn ska vara lägre än 112 cm
- Från 120 till 130 cm – Ponnyn ska vara från 112 till 127 cm
- Från 130 till 145 cm – Ponnyn ska vara från 127 till 137 cm
- Från 145 till 160 cm – Ponnyn ska vara från 137 till 148 cm
- Från 160 > – Vid det här laget kan du gå över till stor häst. Hästens mankhöjd ska alltså vara över 148 cm.
Enligt mig stämmer det här bra överens med hur vi fördelar våra hästar här självklart kan man ändra mellan nivåerna men man hoppar inte fyra steg.
Vilket fall som helst ett intressant ämne att diskutera och väldigt konstigt att de är så få som skrivit om det innan.
KRAM
Det är väl att 25 åriga papageno har ”stuckit” två gånger i sitt liv och det är svårt att få en verksamhet att gå runt på bara ponnys. För att för att få verksamheten att gå runt krävs det ju att alla ridskolehästarna oftast ska gå typ 3 pass om dagen. Och då gärna en barnsektion som är mindre krävande och sen mer krävande lektion. Jag tror verkligen att det är för att de tycker att de stora snälla hästarna är så pass säkra att man väljer att de kan rida dem. Men vad vet jag hihi
Jag tror att den största anledningen på ridskolor tex mindre orter är ekonomi. Man har kanske inte det kunderunderlaget att det är ekonomiskt hållbart att hålla med både små och stora hästar till sina elever.
Man får försöka hitta snälla hästar som många kan rida på för att få ihop det 🙂
Jag jobbar som ridlärare och på vår ridskola vill de minsta barnen alltid upp på de större ponnyerna. Jag håller helt med om att storleken ska anpassas. Ska barnet absolut ha en ponny som är för stor så ska hen också ha en hästkunnig ledare, och det hela brukar sluta med att det är roligare att få rida utan ledare på en mindre ponny.. 😉
Som en vuxen som aldrig kröp över 160 cm får jag väl se mig som evig ponnyryttare då
Men en vuxen är väl inte ett barn? Och en fingervisning är väl inte något jag säger att man ska följa slaviskt? Jag blir bara intresserad hur man kan feltolka mina inlägg så mycket så för gärna diskussionen vidare
I en idealisk värld har du rätt. Känner mig ganska träffad själv, min dotter på 8 år rider min stora häst regelbundet. Men det är ju svårt att neka och jag har heller inte råd att ha flera hästar inackorderade för att det ska passa storleksmässigt. Å andra sidan känner jag hästen väl och har yttersta ansvaret för min dotter. Hon har ridit på ridskola i många år och rider regelbundet för min tränare för att få så bra förutsättningar som möjligt.
När det gäller ridskolorna håller jag med tidigare inlägg att för de mindre ridskolorna måste man ha hästar som kan bära så brett spektra av elever som möjligt för att få ihop ekonomin. På vår ridskola har många av ponnysarna varit skadade vilket har gjort att på tok för stora hästar har gått med orutinerade barn.
Jag förstår delvis hur du resonerar men som ett exempel tar jag när min långa syster som tioåring red en storhäst på ridskolan just för att min syster var lång och hästen var snäll och trygg men den började skena efter ett plötsligt ljud utanför ridhuset och min syster hade verkligen inte en chans att stoppa den. Hon fick en hjärnskakning och blev rädd för att rida. Chansen att hon skulle ha klarat sig lindrigare om hon hade ridit en ponny var antagligen väldigt stor.
Oavsett om du har det yttersta ansvaret så är det ditt barn som får lida mest vid en eventuell olycka. Kanske kan ni hitta en ponny som behöver en medryttare?
Intressant inlägg, igen :-), gillar verkligen att du tar upp olika ämnen och infallsvinklar! Har själv funderat ibland på ”matchning” av barn/ungdomsekipage och tycker kanske inte alltid det ser ansvarsfullt ut när ett litet barn hanterar en på tok för stor ponny/häst alt att den är ”rätt” i stl men för mkt ”nerv”. Där tycker jag ridskolor (och läger) fyller en viktig funktion då man kan prova på olika ponnyer i stl och temperament under kontrollerade former!
Tack för en bra blogg!!!
PS Är också en vuxen som knappt kommit upp i 160 möh men har inga problem med min häst som mäter 168 mkh 😉
Jag är ridlärare och det är mycket sällan barnen får rida på någon av storhästarna. Det handlar även om säkerhet för de andra ryttarna. Vad händer om eleven som rider på B-ponnyn hamnar för nära storhästen (nej de ska inte rida för nära men barn är barn och det är mitt jobb att ha koll så ingen kommer för nära men det händer ändå) som av någon anledning kan sparka bakut? Vi hade en liten storhäst som tröttnade på att gå ungdom/vuxengrupper så han fick under en period gå med i barngrupperna med de barn som var lite större. Han trivdes utmärkt med det, nu är han pensionerad från ridskolelivet och är piggare och gladare än någonsin.
Däremot så går våra stora D-ponnier med på de flesta barnlektioner och de går som klockor hela bunten. Annars hade vi aldrig haft med dem. Upplever också att de större ponnierna, framförallt den här perioden på vintern, är lugnare än de lite mindre.
I grund och botten håller jag verkligen med dig – små barn små ponnyer, stora barn stora ponnyer.
Själv är jag tacksam att jag är någon cm över 160 för då kan jag rida de flesta av våra fantastiska fina ridskoleponnier! Min egen häst är knappt 160 cm, alldeles lagom till mig. =)
Mycket kloka ord Emelie! Jag hör också till de vuxna som aldrig växt ifrån ponnymåtten, men ändå ofta måste rida stor häst därför att jag är vuxen och vet av egen erfarenhet hur svårt det är att rida en för stor häst. Man får inte rätt sits eller inverkan och som du säger har man mycket sämre kontroll då något oväntat händer också med mycket sämre säkerhet för alla inblandade som följd. Det gäller både ryttare, häst, eventuell tränare/ridlärare samt eventuella andra ekipage på samma bana/ridhus
Intressant tabell dock. Jag har någon annan stans, någon gång för många år sedan läst (jag har glömt var) att man ofta får som bäst resultat om hästens mankhöjd är så nära ens egen längd som möjligt, men vilket fortfarande innebär att barn ska ha ponnyer, men det ger lite större ponnyer till lite mindre barn än dina uppgifter. Å andra sidan kanske mina uppgifter bara gällde vuxna ryttare. Jag minns som sagt var inte var jag läst det, men oavsett detaljerna håller jag helt med dig. Mindre hästar till mindre ryttare oavsett om ryttarens storlek beror på att hen är barn eller bara en kort vuxen.
Jag tycker att det är intressant att som ovan fokusera på sig själv som vuxen och inte det som tas upp i inlägget vilket är barn i dessa längder. Det är såklart jättestor skillnad om man är någorlunda erfaren/kroppsligt och mentalt färdigutvecklad vuxen och rider en strl större häst.
Möjligtvis tror jag sådana kommentarer grundar sig i något man själv känt av, att andra tidigare tyckt att man är ”för liten” fast man är vuxen eller att man tar åt dig för att man själv känner att man har svårt att hantera storleken på hästar (i vilket fall man kanske faktiskt borde fundera över situationen). Det kan omöjligt vara det du skrev Emelie, för det var glasklart att det handlar om barn 🙂
Ursäkta om jag uttryckte mig otydligt. Min huvudpoäng var tvärtom att försöka stärka Emelies resonemang ytterligare, även om jag gärna breddar diskussionen till att omfatta även små vuxna. Eftersom vi små vuxna har så svårt att rida för stora hästar trots att vi har så mycket bättre koordination, mer erfarenhet och så vidare, så måste det ju vara ännu viktigare att barn har en ponny i rätt storlek.
Ursäkta om jag uttryckte mig otydligt. Jag försökte säga två saker samtidigt kortfattat och komprimerade kanske min text lite väl mycket.
Jag försökte å ena sidan bredda perspektivet lite och påpeka att fenomenet (att ekipaget måste passa ihop fysiskt och inte bara mentalt) gäller även vuxna. Till exempel skulle man på fler ridskolor kunna ha fler ponnyer och låta de mindre vuxna rida ponny istället för att låta mindre barn rida stor häst på grund av att hästantalet är begränsat, vilket jag har stor respekt för.
Min huvudpoäng var dock att försöka stärka Emelies argument ytterligare. Eftersom det är så svårt för oss vuxna med vår större erfarenhet och större mognad mentalt och motoriskt att försöka rida en för stor häst, måste det vara ännu viktigare att ett barn passar ihop fysiskt med sin ponny.
Jag håller med dig, tycker det är galet. En mindre ridskola kan med fördel ha många d-ponnys, då kan båda barn och vuxna rida dem utan problem. På min ridskola fick korta små barn definitivt inte rida stora hästar, det fanns ett par B och C för de minsta, ett gäng kategori D och resten storhästar från 150-175 som reds av vuxna och tonåringar. Jag red stor häst tidigt eftersom jag växte fort, red ponny och stor häst parallellt från 10 års ålder. Men jag var nog säkert 160 redan då, är 175 nu.
Ett barn växer ganska fort…snacka om att utgå från att man har pengar (eller känslor för den delen) att byta ponny hipp som happ.. i min värld var de där riktlinjerna för längd på barnet det dummaste jag läst på länge. Jag tror ofta att vuxenvärlden undervärderar vad barn faktiskt klarar.