Ljuset, jag älskar ljuset…delvis har det kanske med min allt sämre syn att göra 🙂 Numera är en av de alltmer återkommande livsmysterierna: var är mina läsglasögon? Oftast på huvudet 😀
Blir värmlänning. Vacker som Kenzohjärtat.
Idag har Maria matat i omplaceringen och jag varit ledig. Jag har städat hos min häftiga flock, men det är rätt avslappnande även om det ingår en del kånkade på säckar ut och in i huset och fram och tillbaks till bilen.
Wow, jag är medlem i bästa föreningen! det finns fördelar med att delegera! Bra för en kontrollfreak att få kvitto på det.
Hela flocken har haft en vända på vågen också, vilket var en bra bekräftelse på att allt är som det ska utom på en punkt. Mitt sorgebarn just nu är Silvia som har en urinsten. Den sitter vid urinrörets mynning, och är på grund av placeringen svår att operera.
Vi bestämde att jag skulle prova med örtmedicinerna först och främst. För mig som inte är den tålmodiga typen är det seeeegt. Jag vill att det ska sluta vara sjukt, sluta göra ont, helst igår. Det går att märka att hon inte är lika blöt längre men… bra är det inte och dessutom går hon ner i vikt när andra i flocken står still eller går upp.
Linn har badat. Är sur. Men snygg.
Igår flyttade Ove och Pelle. Som vanligt är det ketchupeffekten som gäller. Det händer ingenting, ingenting och sedan allting. Nu finns bara en kastrat i omplacering, det är Eskil och han är tingad och far till Värmland nästa helg.
Det blir till att beställa tid för kastrering i veckan 🙂
Gick en rejäl promenad i skogen efter att jag dammat omkring i spånet. Tre glada vovvar som spritter av livsglädje nu när ljus, och idag faktiskt en aning värme känns i luften.
En dag gör skillnad, särskilt när man gör det man vill.
Ytterligare en nykomlig.
Låter som en bra dag tycker jag! Förutom det där med Silvia förstås. Alltid ska det vara något som grumsar glädjen och ger oro.
Värmlandstöserna väntar ivrigt på Söt-Eskil. Det blir bra för dem med en ung pojk som kan styra upp dem lite…
kram från lycklig medlem nr 14