Grismania

Kenzo & Abbe 2008

Kenzo & Abbe 2008

Idag är det julafton och min vana trogen vaknar jag jättetidigt när jag inte behöver. Klockan är åtta och jag har redan bälgat i mig en halv kanna kaffe, mandelmjölk och ett grönt äpple. Äpplet i gemenskap med en mycket irriterad flock, som jag försökte få att flytta sig EN meter med hjälp av äpplemuta för att deras bur skulle röjas. Hur tror ni det gick?

Kenzo, Kafka, Aragon & Abbe 2007

Kenzo, Kafka, Aragon & Abbe 2007

Fegisarna skriker och hojtar, sträcker sig och försöker nå äpplebitarna men bara tre går och äter. Ester (som jag bär över, min gamtant) orädda Musse och Lola. De andra står bara och gapar att de vill ha. De ska bara ha och HA. Gå och hämta då, sa jag och fyllde på mitt kaffe. De står fortfarande och sträcker sig och gapar. För går de över tröskels så kommer någon att äta upp dem. För det brukar hända :/

Franz & Abbe 2006

Franz & Abbe 2006

Äpplet kändes fräscht efter gårdagskvällen när jag och Jasmine frossade i nygjorda k*ttbullar och rödbetssallad klockan elva på kvällen. Vi handlade och lämnade julklapp till Maria som bor på andra sidan stan. Trots trängselskatt var Göteborg som en vägg igår. Alla skulle handla sista dagen. Så vi bestämde oss för att handla klockan 21 eftersom Coop stänger 22. Det gick fint. Supersmaskigt och extra gott var mackan sent på kvällen, egentligen ska man inte men…  🙂

Zorro, älskade Zorro

Zorro, älskade Zorro

Mannen har lagat hela julmaten från Gröna Kassen, allt är klart. Han har arbetat hela dagen med det.

Under ett par år har jag funderat på grisar. En vän till mig hade en minigris och jag var helt betagen av denna varelse.

Gyller 2006

Gyller 2006

När Zorro dog ville jag aldrig mer skaffa en annan hund och samtidigt längtar jag efter en. Maxi är en hund, absolut, men när det regnar vill han inte gå ut. När det är kallt vill han inte gå ut. När jag ändå tar ut han fryser han och bara vill gå hem. Vi bor i Sverige.  Alltid när jag tittar runt, märker jag samma sak, jag letar efter Zorro och tyvärr finns han inte mer.

Då har tankarna allt mer gått över till den där lille grisen som kompisen hade. Kanske ska jag uppleva nåt annat. Samtidigt vill jag inte köpa en kulting…precis som det finns hemlösa hästar, hundar, katter och marsvin och djur av alla de slag, så finns det säkert en liten gris också. Så numer är mina ögon öppna för grisar, på ytterligare ett sätt. Under tiden mina ögon är känsliga för gris så avvaktar jag.

När Zelda och Brötnos bodde på gräsmattan på Nansensgatan under några månader minskade det inte direkt mitt intresse för grisar, tiden med dem var en mycket själfull upplevels. Tyvärr lever de inte längre. Vi bad att få ta dem ytterligare en vinter men blev erbjudna små istället, först utan förklaring. Till slut kom förklaringen per sms och orsaken var att han inte vågade säga som det var.

Men nu vet jag, mina vänner Zelda och Brötnos är borta och jag saknar dem. Jag vill nog ha en gris. För de är snälla, smarta, rumsrena utan problem och kan gå fritt härhemma.

Ha en riktigt fin julafton, skriver säkert ett par rader imorgon också.

God Jul!

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

Ett inlägg för Grismania

  1. Lena Rössel skriver:

    God Jul önskar vi dig och hela din stora familj!

    Lena och Arne, Tusse Knubb, Sockerpojken, Vitnos och Sötnos

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *