One two three four – open up the cage door

Söndagmorgon, lyssnar på Manheimer & Tengby, dricker kaffe och går en sväng och plockar gräs. Lägger in en hög till marsvinen och de går loss. Det finns inget som gräs, vill du glädja marsvin är det den bästa terapin. För både dig och marsvinen.

Kafka skulle flyttat idag men vi har skjutit på det en vecka. Kutner är i flocken ganska mycket ändå och Kafka sitter i den mindre ”flocken”.

Jag har haft några riktigt intensiva dagar och känner mig otroligt trött. Trött ända in i själen. Marsvin är som medicin.

Sörplar kaffet och tittar på dem och ser hur de är med varann. Amy stör sig på Habibi, ”du är för NÄRA” och knuffar till henne. Sen kommer hon på att hon inte är Sue Ellen och löser problemet genom att backa lite själv.

Låt bli MITT gräs tycker Amy

Habibi kunde inte bry sig mindre, hon inte ens blinkade av Amys markering. De är ju inte hårda direkt. Detta är ju djur som har både plats och mat så det räcker. Det finnas ibland gammal stress i dem och det kan visa sig i trängda situationer men nu när det inte händer så mycket i flocken är de ganska coola.

Även Sue Ellen har sansat sig. Hon tittar fortfarande på mig med misstänksamma ögon och vill helst inte vara i famnen…men när jag tar upp henne ändå lugnar hon sig rätt snabbt. Min pappa sa alltid förr att hundar som var nervösa skulle ha mycket mat.

Hårfrisörskan

CitronKajsa tuggar ju på sina vänners hår…men om det nu är hennes snuttefilt så verkar den effektiv; hon är inte särskilt argsint längre.

Jag håller egentligen inte med om att man ska mata för att lugna även om jag använder mat för att få dem att acceptera och lita på mig. Men skulle inte medvetet övergöda av ett sådant skäl. Men det är inte utan att jag tror att Sue Ellens höga vikt har samband med den lugnare stilen numera.

Sue Ellen, vad rör sig i ditt fina lilla huvud?

Men hon får ingen annorlunda mat än de andra, hö och grönsaker. Vissa kvällar som ikväll när jag är lite extra trött knappt några grönsaker för jag åker inte och handlar förrän i morrn.

Det ligger några granny smith äpplen i fruktskålen, jag har en ”bukett” bladselleri. Ska marinera äpplena i lite C-vitamin. Det får räcka…sen ska jag ge dem ”knäckemacka” på slutet för att de ska älska mig lite extra.

Jag får väl outa det här. Jag är inte bara peoplepleaser, jag är en riktig guineapleaser.

Five six seven eight, smash the locks and liberate.

Detta inlägg är publicerat i Okategoriserade. Skapa ett bokmärke

4 Inlägg för One two three four – open up the cage door

  1. Maria skriver:

    Små limpor – ljuvliga hjärtevärmare och som balsam för själen….. <3

  2. Karin H skriver:

    Här har det också blivit en rejäl hög gräs idag, lika populärt som hos dig. Det märks på dem att det är det bästa som finns. Vi har haft både regn och frostnätter så snart är det väl slut på härligheten.

    Och jag erkänner också: har mycket svårt att motstå deras ömkliga ”jag svälter ihjäl”-pip. Ibland räcker det med att lyfta runt lite på höet, men ibland duger inget annat än ett par smårutor med Falu rågrut…och då tycker jag att jag ser på dem att de älskar mig. Känns skönt att veta att man inte är ensam om detta förkastliga beteende.:)

  3. Christina med Sixten,Astrid,Lycka,FrkHilleviKlarin och Py skriver:

    …och sen låter det ju så trevligt när de äter knäckebröd! i vårt kök så låter det precis som att det sitter tre mycket små gamla tanter i hatt, ullkappa och handväska och knaprar under bordet. Fast egentligen är det tre tanter, en tjej-bitch och en glad slacker till gubbe som knaprar i buren bredvid bordet…
    Det är väl för väl att du bara är människa Irene, hur skulle vi andra må annars! Kram!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *